Skriven av: Martin Bensch Läst: 1917 ggr. Kommenterad: 0 ggr.


Lamb Of God, Job For A Cowboy, August Burns Red, Between The Buried And Me pÄ Mejeriet, Lund 12/3

Det Àr en ynnest att fÄ gÄ pÄ konsert i en lokal som Mejeriet i Lund som har en ljudanlÀggning som fÄr ljudtekniker som polaren Tommy att nÀstan dregla, och en ljusrigg som inte heller gÄr av för hackor. FörutsÀttningarna för kvÀllens band var med andra ord ganska goda, och om man dessutom lÀgger till en publik som fyllde lokalen till sista plats och bitvis röjde rejÀlt hÄrt, dÄ fÄr man en knÀckande kvÀll.

BETWEEN THE BURIED AND ME har betecknats som hardcore för den tĂ€nkande mannen, och bandets korta, endast 2 lĂ„tar, set imponerar verkligen med sin teknikalitet. Det staplas udda taktarter pĂ„ hög, och pĂ„ ett sĂ„dant vis att man bitvis blir förvirrad. Fördelen Ă€r att man inte tappar intresset för bandets musik som verkligen gav mersmak. Inledande Fossil Genera – A Feed From Cloud Mountain Ă€r med sin poppiga inledning nĂ€stan lite provokativ att öppna med inför en publik instĂ€lld pĂ„ maffig metal. Men tyngden i lĂ„ten vinner över bĂ„de mig och publiken – och pĂ„ maffighetsskalan peakar BTBAM – tyngden och innovationsgraden i lĂ„tarna Ă€r imponerande. MusikermĂ€ssigt golvas jag helt av Blake Richardson som trummar med en sjĂ€lvklarhet och broderar ut med finess allt som oftast. Det enda jag har att anmĂ€rka pĂ„ Ă€r att BETWEEN THE BURIED AND MEs konsert Ă€r alltför kort.

AUGUST BURNS RED Ă€r ett metalcoreband, ett faktum som hade kunnat fĂ„ negativitetsmĂ€taren att gĂ„ igĂ„ng direkt om det inte hade varit för att bandet tillhör den lilla gruppen band som faktiskt Ă€r nĂ„gonting att ha inom denna ganska urvattnade genre. 2009 Ă„rs ”Constellations” innehĂ„ller en hel del riktigt bra musik, och live övertygar bandet mig om att det förtjĂ€nar att bli uppmĂ€rksammat. FrĂ„n inledande Back Burner till avslutande Composure tar bandet med publiken pĂ„ en fĂ€rd som stavas kĂ€nsla, tyngd och röj. Bandet Ă€r fruktansvĂ€rt tajt och i sin show fokuserar bandet vĂ€ldigt tydligt pĂ„ att kommunicera med publiken – som tĂ€nder till – och pĂ„ framföra lĂ„tar som verkligen hĂ„ller en jĂ€mn och hög kvalitĂ©. Favoriten pĂ„ bandets setlist för mig Ă€r Marianas Trench frĂ„n ”Constellations” som inom lĂ„tens spann pĂ„ strax över fyra minuter gör allt det som gör AUGUST BURNS RED bra i mina öron – en melodisk inledning, vidare i ett riktigt tungt parti, innan blastbeatsen sĂ€tts in. Och intensiteten uppskruvad till max hela tiden. Sammantaget gör AUGUST BURNS RED riktigt bra ifrĂ„n sig, och visar att de definitivt Ă€r ett liveband vĂ€rt att kolla in.

Av de band som lirade pĂ„ Mejeriet i fredags hade tre av fyra band fokus pĂ„ tyngd – om man jĂ€mför med JOB FOR A COWBOY. Bandet kommer in och blĂ€strar trumhinnorna frĂ„n första till sista lĂ„t. Trummisen Jon Rice trummar med en intensitet som fĂ„r ett av hans cymbalstativ att vĂ€lta, och han tycks i det nĂ€rmaste betrakta sitt trumset som en fiende som ska nedkĂ€mpas. Hans lir blir sinnebilden av vad JOB FOR A COWBOY handlar om – ren aggressivitet. Bandet Ă€r tydligt inte ute efter att sockra publiken, utan endast efter att köra över publiken med kraften i lĂ„tar som Unfurling A Darkened Gospel, Constitutional Masturbation, Knee Deep, Ruination, Entombment of a Machine och Embedded. Och detta uppdrag lyckas de bra med. Hade det inte varit för att bandet utstrĂ„lar en nĂ„got för stor kylighet gentemot publiken hade konserten fĂ„tt högsta betyg i min bok, och att förolĂ€mpa en publik för att vinna coolhetspoĂ€ng fĂ„r i det nĂ€rmaste motsatt effekt dessvĂ€rre. Rent musikaliskt visar dock JOB FOR A COWBOY att bandet Ă€r att rĂ€kna med inom dödsmetallen.

Första gĂ„ngen jag sĂ„g LAMB OF GOD var pĂ„ Unholy Alliance-turnĂ©n 2007 med bland andra IN FLAMES och SLAYER. I en maskinhall pĂ„ MalmömĂ€ssan vann bandet frĂ„n Virginia inte över mig till sin fanskara, mycket kanske beroende pĂ„ att jag innan bandet gick pĂ„ hade fĂ„tt berĂ€ttat för mig att detta var bandet som skulle axla det enorma tomrum som PANTERA lĂ€mnat efter sig - ett, om du frĂ„gar mig, omöjligt uppdrag. Bandet har dock pĂ„ senare tid verkligen visat att det Ă€r en kraft att rĂ€kna med. Liveplattan ”Killadelphia” har snurrat med viss regelbundenhet hemma i högtalarna och det bandet presterar dĂ€r har gjort att jag sett fram emot bandets konsert en hel del.

Och LAMB OF GOD gör varken mig, eller resten av publiken, besviken. Gosse vilken tajthet detta band har! 16 till stora delar makalösa lĂ„tar vrĂ€ks ut över publiken. Inledande kvartetten The Passing, In Your Words, Set To Fail och Walk With Me In Hell Ă€r sĂ„ vĂ„ldsamt bra, och kan höra till en av de tio bĂ€sta inledningarna av en konsert jag hört. Randy Blythe har vĂ€xt ut till ett monster till frontman som gĂ„r in till 100 % för sitt jobb – intensiteten i det Blythe gör Ă€r total, alldeles oavsett om det gĂ€ller vrĂ„landet, headbangandet eller dompterandet av publiken. Bakom frontmannen sitter Chris Adler och styr LAMB OF GOD med ett precisionslir frĂ„n helvetet. Till en början rör trummisen inte en min, men gĂ„ng efter annan mĂ€rker jag att han faktiskt har rejĂ€lt roligt nĂ€r han demonstrerar sin förkĂ€rlek till china-cymbalen pĂ„ höger sida av trumsetet. I samklang med basisten John Campell Ă€r LAMB OF GODs rytmsektion sĂ„ stabilt aggressiv att man knappast kan begĂ€ra mer. Gitarristerna Mark Morton och William Adler har sĂ„klart Ă€ven de en blĂ€ndande teknik som de demonstrerar med all önskvĂ€rd tydlighet. Det egentligen enda jag har att anmĂ€rka pĂ„ Ă€r just det lugna, tekniskt skickliga soloparti gitarristerna har i mitten pĂ„ konserten, blir en temposĂ€nkare och det tar bandet nĂ„gra lĂ„tar att bygga upp den tidigare rĂ„dande röjatmosfĂ€ren. Att stora delar av publiken har kommit primĂ€rt för att bese LOG blir ganska uppenbart, bĂ„de pĂ„ allsĂ„ngen samt de bitvis fruktansvĂ€rt röjiga moshpits som utbryter.

LAMB OF GOD ”revanscherar” sig rejĂ€lt frĂ„n bandets spelning för 3 Ă„r sedan och jag kan tycka lite synd om alla de som missade detta turnĂ©paket. Samklangen av bra band, en taggad publik, svinbra ljud och en ljustekniker sĂ„ proffsig att man tappar hakan kan, och gjorde denna kvĂ€ll, utgöra mixen till ren extas.

Martin Bensch
2010-03-15






Lämna en kommentar till artikeln:
(Kommentarer som anses stötande, innehćller personangrepp, reklam eller pć annat sätt inte följer vćra riktlinjer kommer att plockas bort.)





Till startsida »