Skriven av: Robert Gustafsson Lst: 3064 ggr. Kommenterad: 4 ggr.


Hårdrock och HiFi - krönika 2

Hur lyssnar du på din musik?

Det är en fråga med ett svar som kan tyckas enkelt, men svaret ger i sin tur upphov till en intressant tankebana; hur stor roll spelar ljudet och kvaliteten i ljudåtergivningen för musiken i allmänhet och hårdrock i synnerhet? Är det någon idé för artister att lägga ner mängder med pengar på att hitta det perfekt gitarrljudet i en studio när lyssnandet sker via en komprimerad dataström från internet, återgiven av ett par datorhögtalare som tillverkats med lågt pris som primär utgångspunkt?

Det, och ett par exempel och experiment ska vi behandla i den här krönikan. Häng med!

KATATONIA - Night Is The New Day

Om man ska hårddra det så är syftet med HiFi, med en ljudanläggning, att återge ljudet så sant sin originalkälla som möjligt. En riktigt bra anläggning gör det möjligt att höra exakt var i ljudbilden respektive instrument, trumma, cymbal, röst och liknande befinner sig, och ger dig möjlighet att sluta ögonen och genast befinna dig där, i studion, med artisten ifråga. Vokaler har inga skarpa ”s”, och varenda instrument och kanal är hörbar. En gång i tiden användes oftast 8 kanaler, alltså lade man sången i en kanal, bas i en annan, gitarr, keyboard och slutligen trummor. Högtalarnas och förstärkarnas arbete är alltså att hålla isär kanalerna, och återge respektive instrument så korrekt som möjligt, om man ska hårddra det. Numer används dock bra många fler än 8 kanaler. Ganska snart ökade det till 16 kanaler, men KATATONIA uppger exempelvis att man använde så mycket som 136 kanaler på senaste albumet (låten Onward Into Battle). 136!

Det är naturligtvis inte 136 instrument, men det är 136 kanaler som ska sorteras och återges, så sant källan som möjligt. Det ställer en del krav på den utrustning som används, och det ger oss också anledning till att återkomma till ursprungsfrågan – hur lyssnar du på din musik?

hörlurar

I dagens samhälle är nedladdning ett faktum, både olaglig sådan samt laglig. Dessutom ökar streamingtjänster som exempelvis Spotify lavinartat, och generellt har vårt sätt att ta till oss musik förändrats en hel del de senaste fem åren. Det är idag knappt möjligt att åka buss eller annat publikt färdmedel och prata med en medresenär – allas öron är upptagna av hörlurar. Små, enkla lurar som hör till portabla mediespelare eller telefoner. Allt från de där vita plupparna som följer med Apples storsäljare iPod (ni känner garanterat igen dem) till mer avancerade ”in-ear”-lurar förser oss med musik var vi än går, digitalt förpackad.

Det ger fördelar, förstås, i form av närheten till musiken. Jag tycker personligen att det är en fantastisk upplevelse att lyssna på en bra skiva i lurar medan jag promenerar, då det inte finns några hinder mellan musiken och mina öron – det är verkligen direktinsprutning, så att säga. Men om det finns fördelar så finns det ju tyvärr också nackdelar.

Detaljer försvinner, oftast är det svårt att urskilja det finstämda – speciellt med en så intensiv musikstil som mycket av hårdrocken är. Som exempel kan vi fortsätta att ta KATATONIA och deras senaste giv ”Night Is The New Day”. I låten Liberation förekommer sporadiskt en tamburin, och vårt exempel utspelar sig i slutet av låten, de sista 10 sekunderna ungefär. Då vräker bandet på med ganska många kanaler, och spelar man den låten på en hygglig stereoanläggning så kommer denna tamburin fram klart och tydligt. Den är placerad högt upp till höger, ungefär i jämnhöjd med resterande trummor, och tittar vi på den detaljen så kommer skillnader mellan olika sätt att lyssna på musik fram ganska tydligt.

I ett par datorhögtalare av standardmodell – alltså en separat subbas och två små kuber – så är tamburinen hörbar men nätt och jämnt. Att placera den är i det närmaste omöjligt. Samma låt i iPod ger olika resultat med olika hörlurar; de medföljande vita lurarna låter oss knappt höra tamburinen alls, medan ett par slutna och mer avancerade lurar tar oss betydligt närmare upplevelsen från den traditionella stereon, även om den lyssningen påminner mer om att sitta med surroundljud än stereoljud med ljudkällan framför sig.

Det är med andra ord ganska stor skillnad – och då har vi ändå omvandlat låten till en datorfil och spelat upp den därifrån. Skillnaden blir än större om man väger in att en ”vanlig” stereoanläggning ger ytterligare resultatförbättring vid spelning direkt från själva CD:n.

Alltså – gör en artist rätt i att lägga ner massor med krut på skivans ljudkvalité, när gemene konsument lyssnar på resultatet i utrustning som inte klarar att återge denna ljudkvalité?

I dagens mediabrus, med den mängd musik som produceras, så tror jag att framgången finns i att hitta både enkla, tydliga producentknep som fungerar i alla typer av hörlurar, likväl som att låta skivan innehålla en mängd detaljer som kan framkomma allt eftersom. Just KATATONIA har med den senaste given nästan uteslutande fått en rad i alla recensioner som säger att ”det tar tid och många lyssningar att komma in i skivan”. Det är förstås ingen optimal situation om man vill fånga nya lyssnare snabbt, men samtidigt ett måste om man ska kunna behålla lyssnarens uppmärksamhet ett längre tag – det blir en klurig balansgång.

För visst finns det knep att ta till.

CANDLEMASS - Death Magic Doom

Två färska exempel är CANDLEMASS samt BEHEMOTH som båda två gav ut nya alster förra året. Det är två skivor med riktigt ren och klar ljudbild, och där en hel del energi har lagts på att skapa ett ljud som verkligen lyfter i en hygglig HiFi-anläggning, och skapar en långvarigt intressant produkt. Men - här finns också produktionstrix som fångar den som lyssnar på alstret i lurar för första gången. Växelverkan mellan höger/vänster högtalare eller hörlur får ett mycket stort resultat när detta spelas i just portabla spelare. I CANDLEMASS fall kan ni lyssna på gitarrslingan som dyker upp runt 2.50 in i Demon Of The Deep, och i BEHEMOTHs fall är det ekot av Nergals röst i samband med att sången kommer in i Ov Fire And The Void, runt 45 sekunder in i låten.

Dessa två detaljer har som syfte att fungera som krokar, och dra lyssnaren djupare in i musiken för att senare upptäcka allt fler detaljer.

BEHEMOTH - Evangelion

Hårdrock som sådan, och speciellt dagens moderna metal, är ofta intensiv och full av intryck för lyssnaren. Här finns ett tempo och en spelskicklighet som gör att samtliga instrument i sig har massor av detaljer för sig, så en god kvalitet på ljudet – och en spelande anläggning som klarar att göra detta ljud så mycket rättvisa som möjligt – ger en förhöjning av upplevelsen. Det får bara inte göras till priset av en alltför svårlyssnad produkt, för även om hårdrockaren i allmänhet är mer benägen att faktiskt betala för sina skivor och vårda dem ömt samt att lyssna på och uppskatta hela album istället för enbart enstaka låtar så krävs en ständig påfyllning av fans till genren.

Och de fansen måste krokas fast med knep som framkommer via enklast möjliga spelare & högtalare.

För oss andra kan det vara värt att fundera på hur vi lyssnar på vår musik, och om det finns skivor i vår samling som får ett helt nytt djup av en så enkel som att byta hörlurar – eller spela skivan från en annan anläggning.

HIFI-klubben har en slogan som säger att ”bad sound kills good music”. Jag är inte direkt benägen att hålla med (det vore ju till exempel att påstå att mycket av black metal-scenen inte borde ha klarat sig!), men jag skulle vilja säga att ”bra ljud förhöjer upplevelsen av bra musik”.

Så.

Hur lyssnar du på din musik?

Lyssningsexempel:
KATATONIA Onward Into Battle, från ”Night Is The New Day”
KATATONIA Liberation, från ”Night Is The New Day”
CANDLEMASS Demon Of The Deep, från “Death Magic Doom”
BEHEMOTH Ov Fire And The Void, från “Evangelion”

/Robert Gustafsson
2010-06-02

Läs också:
Krönika 1 - Det här med ljud
Krönika 3 - Djävulen finns i detaljerna!





Lmna en kommentar till artikeln:
(Kommentarer som anses sttande, innehller personangrepp, reklam eller p annat stt inte fljer vra riktlinjer kommer att plockas bort.)




Namn: Robert | Datum: 2010-06-03 11:08:12

Hej på er, kära läsare!
Detta är del två i en serie om tre krönikor med olika perspektiv på ljud. För att få reda på om Werock ska göra fler sådana här saker så uppskattas din feedback mycket - tveka inte att lämna en kommentar med dina tankar!
Namn: Mike | Datum: 2010-11-11 12:08:54

Mycket intressant läsning och något som kanske inte kommer fram i dagens download society. Andra aspekter är vinyl (analog)med annan och enligt många en bättre klangbild och så har vi pressningen/behandlingen av CDn. En av mina fem favoriter ever är Dream Theater - Images And Words. Den CDn jag hade var pressad i Tyskland, sen fick jag tag på en likadan CD men pressad i USA. Vilken skillnad det blev, musiken lyfte ännu ett snäpp. Har testat download med samma skiva av olika kvalitet (192, 256 & 320Kbps) i mp3 format och även lossless (Flac). Inte samma sak alls. Sen som artikeln pekar på så lyssnar vi sedan i helt olika miljöer med olika utrustning vilket ställer olika krav på musiken, vare sig vi vet om det eller inte. Bra artikel - Mera sånt. /Rock On
Namn: Robert | Datum: 2012-01-18 11:51:55

Mike -> Kul att du gillar läsningen, och dina reflektioner om olika versioner, pressningar, remastring, vinyl och liknande är spännande. Endera dagen kanske det renderar i en uppföljning av krönikeserien!
Namn: TBoJ | Datum: 2012-03-03 08:49:42

Denna artikel gjorde att jag köpte Katatonia "Night Is The New Day" för något år sedan. Den är numer en av mina favoritskivor.

Till startsida »