Skriven av: Robert Gustafsson Lst: 1943 ggr. Kommenterad: 0 ggr.


Intervju med WINTER’S VERGE

Hårdrock från Cypern, med ett namn som minner om vinter – det låter helt enkelt för intressant för att låta bli så här lagom till sommaren. Werocks medarbetare Robert Gustafsson tog ett snack med basisten Miguel i bandet WINTER’S VERGE!

Hej WINTER’S VERGE, fanbärare av den Cypriotiska flaggan i metalvärlden. Är ni superstjärnor hemma på ön?
Hej själv! Haha, nja, jag antar att man inte kan vara en “superstjärna” på riktigt, inte på en ö som är så liten som Cypern. Metalscenen är ganska liten och sammansvetsad, så jag gissar att de flesta faktiskt kände oss redan innan vi startade. Det händer i och för sig då och då att det kommer fram folk och berättar att de gillar bandet eller någon av våra skivor, och jag har inte den blekaste aning om vem personen ifråga är… men det är sällan, och det är väl det närmaste stjärnstatus vi kommer egentligen. Man kan nog säga att hela den lokala scenen är mer som en liten by där alla känner alla!

Ja, okej. Allvarligt talat dock, hur pass mycket påverkar det att ni är från ett relativt litet land inom den globala scenen?
Just Cypern har faktiskt en levande scen och producerar flera bra band, även om flertalet inte kommer så långt av olika anledningar – men för oss är jag säker på att det varit enbart av godo. Jag menar, jag tror till 100% på det vi gör och jag anser att vi är ett genomgående bra band med unika kvaliteter, men av någon anledning så har jag känslan av att vi inte skulle fått samma uppmärksamhet om vi var från, säg, Finland, där det verkar som om varenda kotte och deras hund spelar i ett hårdrocksband.

Så du menar att det är en styrka för er som band, som ett sätt att synas i mediabruset? Det kan jag förstå, det blir ju ganska exotiskt. Påverkar det er på andra sätt också, er Cypriotiska bakgrund?
Att vi är från Cypern har absolut gett oss en särart… Jag tror att vårt kulturella arv till viss del skiner igenom i musiken också. En viss del av Grekiska influenser märks nog just i alla fall, det är åtminstone vad många utländska personer som hör vår musik säger till oss, och jag antar att Medelhavsmentaliteten i stort har gett oss ett sätt att vara och förhålla oss till att spela musik och göra skivor. Vi är nog helt enkelt ganska avslappnade!

Ni släppte nyligen ert tredje album “Tales Of Tragedy”. Hur har det tagits emot?
Försäljningsmässigt vet vi faktiskt inte än, det får vi från skivbolaget senare, och recensioner är ju som det alltid är… självklart har vi haft några recensenter som sågat skivan men sånt kan man inte göra något åt. Man får helt enkelt välja; man kan göra några människor glada varje gång, man kan göra alla glada ibland men man kan inte göra alla glada alltid!

På det hela taget måste jag ändå säga att vi fått många många fler positiva och inspirerande recensioner och utlåtanden än de som varit negativa. Folk som följt bandet har uppmärksammat hur vi utvecklats över de senaste tre skivorna, och det märks i recensionerna att de är nöjda med utvecklingen. Jag är i alla fall riktigt nöjd!

Bra, det är ju den egna känslan som räknas! Tillbaka till ”Tales Of Tragedy” då, kan du berätta lite om den kreativa processen gick till?
Okej, det som händer när vi skapar musik är följande: en av oss kommer på en idé som man petar ihop på midi och kanske några få inspelade delar på hemdatorn. Detta embryo mejlas ut till alla andra och sen blir det oftast lite samarbete och snack runt detta embryo. George (sång) skriver ihop en text och en melodislinga, och om det fortfarande känns bra när det har skett så lär sig alla sin lilla del innan vi använder det som skelett i replokalen. Alla bygger sen på sin lilla del av skelettet, och som en sann grupp grälar vi sen över vilket ackord som passar var, och käbblar om alla andra små larviga detaljer som man kan käbbla om när man sätter ihop en låt… Till slut enas vi, och när vi då hamrat ut alla olika tankar och olikheter så har vi en låt (som antagligen inte liknar den första idén alls vid det här laget) som vi sen övar till döddagar i replokalen innan det är dags gå in i studion!

Hahaha… underbart lagsamarbete alltså! Vad händer i studion sen?
Sen kliver vår producent R.D. Liapakis, Lia, in i bilden och klagar på smådetaljer (ja, det är ju hans jobb som producent…), vilket vi i vår tur fortsätter gnabbas med honom om tills alla är glada eller helt enkelt inte orkar mer! När det händer, då är det dags att spela in och mixa.

Det bästa med vår process är att det inte blir någon diktatur, det finns ingen enskild person som har total kontroll. Alla medlemmar bidrar i olika utsträckning, men eftersom allas röster blir hörda så innebär det att vi lyckas knåpa ihop rätt många olika typer av låtar utan att det låter allt för lika eller repetitivt. Personligen tror jag att om en person hade någon form av vetorätt eller slutgiltig makt över varje låt så skulle resultatet bli ganska trist.

Ja, det kan nog stämma. Kan flera personer enas så blir det en smältdegel som ger ett varierat resultat. Nu när det är klart då, vilka låtar blev favoriterna på nya plattan?
Ah, på nya plattan fullständigt älskar vi att spela Captain’s Log. Jag menar, den sången är Episk – med stort E! Texten är grymt bra, riktigt jävla ”krigare-i-strid”-lik, och keyboardriffen är extremt starka. Jag minns när Stefanos (keyboard) kom på slingan och riffen och spelade dem, det var en sån där grej där jag direkt visste att den här låten skulle bli en av plattans absoluta höjdpunkter!

Dark Entries är en annan låtfavorit, den har fått beröm i nästan alla recension dessutom. Med den ville jag redan från början skriva en riktigt snabb låt, nåt som lät ungefär som STRATOVARIOUS. Allt eftersom låten utvecklades smög det sig med en del elaka partier, och i slutänden stod vi där med en snabb låt som också var ett headbangande stjärtsparkande moshmonster!

Sen tidigare, från vår förra platta, bör man också nämna To You I Sail Tonight, det är antagligen den bästa låten vi har i repertoaren. Den är episk, lång och har en riktigt smittsam allsångsdel som publiken alltid verkar gilla. Den typen av låtar är roliga!

Det förstår jag det, vem gillar inte allsång…? Vilka har ni själva som influenser?
Uhh… som band antar jag att du själv kan höra inslag som påminner om band som STRATOVARIOUS, SONATA ARCTICA, RHAPSODY, EDGUY och BLIND GUARDIAN. Det är rätt uppenbara influenser. Som individuella personer och musiker så skiljer det sig väsentligt dock… Jag lyssnar själv på en potentiellt ohälsosam mängd black och death metal, Harry (gitarr) har en förkärlek för PANTERA, RAGE och andra band med lite mer groove i soundet, samtidigt som Chris (trummor) älskar sin 80-tals glam och hair metal med band som DEF LEPPARD och WHITESNAKE… Eftersom vi har så olika influenser men ändå en samlad vision om hur vårt band ska låta blir resultatet att vårt sound skiljer sig lite från låt till låt utan att det någonsin låter som något annat än WINTER’S VERGE, och det tycker jag är en av våra styrkor.

Ni verkar väldigt medvetna om era styrkor som band, och vad ni kan utnyttja. Hur har ni utvecklats till det ni är idag? Vad är det för skillnad på er nu om man jämför med första plattan, till exempel?
Tja, viktigast har nog varit att vi fått två nya medlemmar, Harry och Chris. De två medlemsbytena förändrade verkligen såväl soundet som inställningen till bandet, vi blev mer sammansvetsade och fokuserade. Låtarna förändrades också, vi blev mer varse om vad vi klarar av och vilka delar som är våra styrkor och utvecklingsmöjligheter och det gjorde oss mer eftertänksamma och omsorgsfulla i vårt låtskrivande. Jag antar att vi helt enkelt hittade oss själva och vilken riktning vi skulle gå i, vi lärde oss vad som funkar och inte funkar för oss, och vad som är passande att experimentera med. Därifrån kommer exempelvis de mindre inslagen av growl i en del av låtarna, och några av de mer svängiga, tunga riffen som finns här och där! Det bidrar med en extra dimension i vårt sound helt enkelt, och tar oss till viss del bortom den rena ”episk-power-metal-med-keyboards”-zonen där vi till stora delar landade i början av vår karriär.

Er webbsida är ganska rik på information, bland annat får vi en hel del information om hur bandet startade, och en liten inblick i vad det innebär att vara en metallskalle på Cypern. Kan du utveckla det lite grann?
Det finns ju några band från Cypern som spelar utanför ön, vilket alltid är bra, och det finns rätt många bra band på ön, men det verkar tyvärr som om det saknas lite målmedvetenhet. Jag menar, om man vill komma någonvart med ett band så måste man vara beredd att göra uppoffringar; påtagliga investeringar i såväl tid som pengar. Om vi var ovilliga att göra det så skulle vi aldrig ha åkt till Tyskland för att spela in vår första skiva, eller åkt på de turnéer vi har gjort. Det är ju inte så att vi är heltidsmusiker som kan leva enbart på vår musik, vi har alla sysselsättning som antingen universitetsstudier eller heltidsjobb att sköta. Det betyder att i stort sett all fritid och alla pengar vi lyckas skrapa ihop går till WINTER’S VERGE, och det gör oss inget för vi älskar det vi gör.

Tyvärr verkar det som om de flesta av Cyperns band tillåter andra saker att prioriteras högre, eller så väljer man att spendera sin fritid på andra saker – och det är verkligen synd, för en del av dem har en enorm potential! Vår musikindustri är för liten, outvecklad och i avsaknad av kontakter för att ett band ska kunna slå stort genom bara lokal bearbetning; scenen är för liten så därför är det nödvändigt att blicka utomlands om man vill lyckas.

Det finns några utmärkta studior på ön, men tyvärr är det brist på folk som vet hur man rattar och mixar en inspelning, i alla fall när det gäller metalalbum… det är väl ungefär som att sätta mig I en Lamborghini och Michael Schumacher i en Ford Escort och sen låta oss tävla mot varandra på en racerbana; jag är rätt säker på att han i slutänden skulle stå som vinnare medan jag klättrar ur de rykande resterna av en Italiensk sportbil! Skillnaden blir lika uppenbar om man lyssnar på skillnaden mellan vårt första demoalbum ”Another Life, Another End” och den senaste given ”Tales Of Tragedy”.

Tillgången på utrustning och finesser var i stort sett identisk i de två studiorna, men ändå är det skillnad som natt och dag på slutresultatet. Det känns också som ett typiskt Cypriotiskt problem, det känns som att man i andra länder helt enkelt har rätt folk tillgängliga för att få såna här saker gjorda ordentligt. Om någon med erfarenhet av att mixa och mastra metal (till skillnad från rock eller nåt annat) kom till Cypern och slog upp en studio tror jag de skulle få en hel del affärer. Det är ju ett rätt häftigt ställe att komma och spela in en skiva på, speciellt på sommaren, så det skulle nog kunna locka även en hel del större och mer berömda band!

Jag kanske låter hård med mina landsmän, och i ärlighetens namn så finns det massor med duktiga människor som jobbar på Cypern. Det råkar bara vara så att de inte jobbar med hårdrock!

Hm… en blivande affärsidé för våra svenska producenter kanske! Du, namnet då. WINTER’S VERGE, det är något jag bara måste fråga om. Det är inget jag hade trott att jag skulle se på ett band från Cypern. Hur kom det sig att ni valde just det namnet?
Haha… ja, vinter är ju för oss något helt annat än vad ni i Norden är vana vid, jag tror att det vi kallar ”vinter” i Cypern skulle ni kalla ”sommar” där uppe! Hur som helst, vi har den här mentala bilden av vinter, vilket är kopplat till en atmosfär och en inställning som vi finner oerhört intressant och unikt. I början av en lång kall vinter så infinner sig liksom en form av stoicism som jag tycker passar och reflekterar våra texter och känslan i våra låtar.

Okej. Vad har ni själva för erfarenhet av vinter?
På Cypern så regnar det lite, ibland. Vi tycker det är kallt, men så ser man ryska turister som tar en simtur i havet i januari, så jag antar att allt är relativt. Det är nog inte så kallt egentligen.

Personligen har jag varit med om ”riktig” vinter några gånger, när jag besökte Finland i december och när vi åkte med STRATOVARIOUS på turné genom länder som Österrike och Slovakien. Det var rent av jävligt kallt! Landskapet var fantastiskt vackert dock, och atmosfären som jag nämnde var helt klart närvarande. Det var en bra inramning för vår musik, tycker jag nog.

Ja, men får vi nordbor chansen att se er live snart då?
Tja, det beror förstås på om vi lyckas sy ihop en turné någorlunda snart! Vi skulle älska att få komma till de riktigt norra delarna av Europa – vi har besökt Öst- och Centraeuropa, så det vore dessutom ett logiskt nästa steg. Dessutom kommer många band som är våra förebilder därifrån, så det vore nästan som en form av pilgrimsresa för oss!

Sommaren är ju festivalhögtid I Europa. Finns det någon drömfestival för er?
Ja! Vi skulle förstås verkligen göra en riktigt stor festival, som Wacken eller Graspop. Att få chansen att besöka och turnera i länder som Japan eller USA vore också helt fantastiskt. Såna platser är så långt borta, och jag tror verkligen vi skulle lära oss massor av en sån erfarenhet!

Helt klart skulle det vara en erfarenhet. Om du tittar i backspegeln istället då, vilket är dem bästa spelningen ni gjort?
När det gäller nyligen genomförda spelningar (ja, faktiskt av alla spelningar vi någonsin gjort) så är det turnén med STRATOVARIOUS som sticker ut. De specifika spelningar som jag tänker på är de vi gjorde i Sofia och Zlin, Tjeckien. Enorm publik, alla sjöng med och rockade och älskade varenda sekund av vår show – vilket förstås betydde att vi också älskade varenda sekund av showen! Det behöver inte ens nämnas att vi hade perfekt ljud och scenfaciliteter också, STRATOVARIOUS hjälpte oss verkligen med det, lik väl som TRACEDAWN, vilket var det andra bandet vi turnerade med. De visade hur allt går till och hur vi skulle göra, och dessutom var de extremt avslappnade och coola killar att hänga med och ta en bärs med, som bonus!

Okej. Slutligen – varför tycker ni att WeRocks läsare ska kolla in WINTER’S VERGE?
Om du gillar episk power metal så är jag rätt säker på att du kommer att gilla oss. Är du ute efter något med lite annan smak än vad du får från Tyskland eller Nordeuropa så är det en annan anledning. Vi är ärliga mot oss själva och försöker att inte låta som alla andra… Haha, det säger förstås alla! Alltså, i grund och botten, lyssna på vår platta. Om du gillar den, kanon! Kom på en av våra spelningar, ha kul och titta in på en öl med oss efteråt och lyssna på oss när vi snackar en massa skit! Om du inte gillar den så är det cool det med!

Tackar, och lycka till!
Tack så mycket själv, stay METAL!!!

Robert Gustafsson
2010-06-06

Läs också:
Recension av albumet "Tales Of Tragedy"
Recension av albumet "Eternal Damnation"





Lmna en kommentar till artikeln:
(Kommentarer som anses sttande, innehller personangrepp, reklam eller p annat stt inte fljer vra riktlinjer kommer att plockas bort.)





Till startsida »