Skriven av: Martin Bensch Lst: 1900 ggr. Kommenterad: 0 ggr.


IRON MAIDEN

I väntan på...

...”The Final Frontier” av IRON MAIDEN. Det har gått hela fyra år sedan Steve Harris med manskap kavlade ut en skiva med nyskrivet material, då med 2006 års ”A Matter Of Life And Death”, och att säga att jag ser fram emot kommande släppet vore en underdrift. För precis som majoriteten av planetens hårdrockare har jag inte kunnat lägga rabarber på ett förhandsexemplar. Och i just detta fall så tror jag inte att jag vill det heller.

Jag har ett långt förhållande till järnjungfrun, ända sedan jag köpte klassiska ”Number Of The Beast” 1988 har jag hållt bandet väldigt högt. Fortfarande kommer jag ihåg glädjen över att komma hem med den plattan, naturligtvis i vinylformat, och förundras att man kunde skapa sådan musik. Att IRON MAIDEN sen har hållt, med vissa undantag naturligtvis, samma standard i över 30 år är remarkabelt, och att bandet hela tiden har sökt sig vidare mot nya uttryck är också berömvärt.

Sedan Dickinson och Smith kom tillbaks i slutet på 90-talet har bandet gått från klarhet till klarhet. ”Brave New World” var i sanning ett styrkebesked från en grupp som nog många hade dömt ut som ett band som inte längre kunde prestera musik i paritet med den som demonstrerades på de äldre plattorna. Skivan markerade också bandets återkomst till de stora arenorna. Själv hade jag nöjet att se ett IRON MAIDEN i storform på Scandinavium 1999 och fick se ett band lika majestätiskt bra, och med en spelglädje som skulle få många andra band att titta avundsjukt på den otroliga publikkontakt som MAIDEN har bibehållit under hela sin karriär. Att de också har fortsatt att sälja ut arenor av modellen större, ofta flera kvällar i rad, är ett vittnesmål att bandet fortfarande har mycket att ge.  Senast i Sverige som huvudband på Sonisphere Festival, vilken drog drygt 47 000 besökare.

Därför är det med stor förväntan jag ser fram emot att få lyssna på kommande plattan, en känsla som inte är speciellt vanlig idag, med tanke på att musik har blivit så oerhört tillgänglig. Men i fallet IRON MAIDEN är det speciellt för mig - och en anledning till att jag fortfarande köper bandets plattor i det fysiska formatet. Att faktiskt längta efter en skiva är en känsla så skön att jag inte skulle vilja vara utan den.

Jag vet att skivan kommer bjuda på en hel del tuggmotstånd - långa, svåra låtar som inte nödvändigtvis kommer att sätta sig direkt, som så många av IRON MAIDENs låtar - och att bandet riskerar att alienera en hel del av sina gamla fans till en början i alla fall, avskräcker inte mig. MAIDEN har helt enkelt ett eget uttryck som gör att även om man inte tycker sig känna igen bandet, har de arbetat upp så mycket förtroende hos sin publik att man helt enkelt inte kan undvara gruppens musik.

Om ”The Final Frontier” är det sista albumet - Steve Harris har ofta sagt att antalet album bandet kommer att göra är 15 stycken - återstår att se, men med tanke på den kraft som IRON MAIDEN demonstrerar idag skulle jag inte bli förvånad om de fortsätter ännu ett tag.


/ Martin Bensch






Lmna en kommentar till artikeln:
(Kommentarer som anses sttande, innehller personangrepp, reklam eller p annat stt inte fljer vra riktlinjer kommer att plockas bort.)





Till startsida »