Skriven av: Mats Manhammar Lst: 1621 ggr. Kommenterad: 0 ggr.


DARK TRANQUILLITY, Malmö 25/10 2010

Mitt under AVATARs spelning kommer jag till KB i Malmö. Jag har hört rätt mycket gott om bandet, men blir dessvärre snabbt ganska besviken. Killarna är inga nybörjare, men jag skulle ljuga om jag sa att framförandet sitter som en smäck. Sångarens growlande är det inget större fel på, men han borde nog snarast upphöra med falsettsången…

Till bandets försvar ska sägas att ljudet inte är det allra bästa och att Malmöpubliken fortfarande sitter hemma och dricker öl. AVATAR gör sitt bästa för att värma upp de glesa skarorna framför scenen, men spelningen lyfter aldrig.

Finska INSOMNIUM visar däremot att de besitter en helt annan tyngd och stabilitet på scenen. Även detta band är en ny bekantskap för mig, men det faller mig genast på läppen.

Vi bjuds på kompetent melodiös dödsmetall med det där typiskt finska melankoliska anslaget. Niilo Sevänens mellansnack är ömsom på svenska och ömsom på engelska, men hela tiden skönt avslappnat. Medan ena gitarristen försöker fixa ett strulande instrument precis i början av spelningen passar Sevänen på att filosofera lite: ”Gunde Svan… Torgny Mogren… Janne Boklöv… coola killar…”

Under konsertens gång börjar glädjande nog allt mer publik strömma till. Med tanke på att det är en måndagskväll så har ett riktigt respektabelt antal hårdrockare samlats för att se kvällens huvudattraktion när INSOMNIUM går av scenen ackompanjerade av uppskattande applåder.

När jag såg DARK TRANQUILLITY på Metaltown i somras fullkomligt sprudlade bandet av glädje över att lira på hemmaplan igen och brände av en inspirerad spelning som för mig var festivalens höjdpunkt. Dessförinnan såg jag dem i Malmö för knappt två år sedan på Fiction-turnén – en spelning som jag bär med mig som en av mitt livs bästa konsertupplevelser. Att säga att mina förväntningar på kvällens spelning är enorma är därför ingen överdrift. Tyvärr slutar höga förväntningar ofta med besvikelse, och inledningsvis kan jag konstatera att jag inte är helt nöjd med vad jag hör.


Bandet inleder med At the Point of Ignition och underbara The Fatalist, båda från senaste plattan, men det känns inte riktigt som det brukar. När Micke Stanne berättar hur skönt det är att vara hemma i Sverige igen och att bandet precis har gjort 31 spelningar på 33 dagar så inser jag att medlemmarna måste vara rejält slutkörda. Missförstå mig inte, eftersom alla är fullblodsproffs och fruktansvärt samspelta så låter det fortfarande väldigt bra, men det där allra lilla sista saknas. Med tanke på förutsättningarna är det egentligen skrämmande bra och jag förvånas över att Stannes röst knappt låter det minsta sliten, men är det något band som man kan förvänta sig perfektion från så är det DARK TRANQUILLITY. Den vanligtvis så klockrena hiten Lost to Apathy är inte riktigt så tight som man har vant sig vid och jag börjar så smått förbanna mina höga förväntningar. Då utannonseras publikfavoriten Monochromatic Stains, som har legat utanför liveprogrammet under några år, och någonstans här vänder det.

Bandet samlar ihop sig och Stanne börjar leverera med den utlämnande nakenhet och den där utomjordiska närvaron som bara han kan. Vi bjuds därefter på titellåten från minst sagt klassiska ”The Gallery” och därefter personliga favoriten The Wonders at Your Feet från gravt underskattade ”Haven” och jag är hemma igen. Av konsertens sammanlagt 17 låtar kommer nio från de två senaste plattorna. Detta har jag absolut ingenting emot, eftersom båda är riktigt bra och låtvalet dessutom visar att bandet fortfarande är relevant och lever i nuet i stället för på gamla meriter. De nya Shadow in Our Blood och Dream Oblivion funkar precis så bra live som jag hade hoppats och jag hade gärna hört ännu fler låtar från ”We Are the Void”. Bandet spelar emellertid knappt en och en halv timme och ett antal gamla klassiker måste därmed också utelämnas. När man har en sådan rik låtskatt som DARK TRANQUILLITY är detta dessvärre något ofrånkomligt och jag väljer att i stället glädjas åt att få höra Haven och tidigare nämnda Monochromatic Stains. Någon klassisk spelning blev detta kanske inte, men väl en härlig stund tillsammans med ett av Sveriges bästa band genom alla tider.

Setlist DARK TRANQUILLITY:
At the Point of Ignition
The Fatalist
Damage Done
Lost to Apathy
Monochromatic Stains
The Gallery
The Wonders at Your Feet
Iridium
Shadow in Our Blood
Focus Shift
Icipher
Dream Oblivion
Misery’s Crown
Haven

Final Resistance
ThereIn
Terminus (Where Death is Most Alive)


Text och bild:
/ Mats Manhammar

Läs också:
Recension av "We Are The Void" (2010)
Recension av "Fiction" (2007)
Intervju med Mikael Stanne september 2007
Liverecension Västerås september 2007






Lmna en kommentar till artikeln:
(Kommentarer som anses sttande, innehller personangrepp, reklam eller p annat stt inte fljer vra riktlinjer kommer att plockas bort.)





Till startsida »