Skriven av: Ida Frisell Lst: 1550 ggr. Kommenterad: 1 ggr.


ALICE COOPER – ”Theatre of Death - Live at Hammersmith 2009”

They keep killing him but he keeps coming back...

Han är tillbaka. Chockrockens gudfader ALICE COOPER tillhör en av de artister som gör mig sådär löjligt konsertlyrisk. Att få uppleva en något förkortad version av "Theatre of Death" på sommarens Sonisphere i Stockholm gjorde ordentligt stort intryck på mig. Så stort att jag slängde mig över live-dvd:n utan minsta tvekan när den kom ut.

ALICE COOPER (född Vincent Furnier) har numera passerat 60-årsstrecket och istället för att börja ta det lite lugnt med effekterna och konserterna presenterar han här en av sina mest imponerande konserter i mitt tycke. Jag kan inte riktigt ta till mig att den här mannen har hållit på med sin musik och sina shower sedan många, många år innan jag föddes. Och han lär verkligen inte sluta i första taget om han fortsätter som på denna konserten, med enormt sprudlande energi. Inget ser mer narturligt ut för honom än att stå på scen och göra det han alltid gjort - underhålla publiken.

I "Theatre of Death" låter han sitt onda alter ego ALICE COOPER avrättas inte en gång, utan hela fyra gånger! Konserten börjar med ALICEs ungdomsfas med klassiker som School's Out, I'm Eighteen och lite nyare Wicked Young Man. I slutänden avrättas han i den ökända giljotinen efter att ha spetsat en av scenarbetarna. Han uppstår snart igen och befinner sig i helvetet där Go to Hell och Welcome to my Nightmare leder oss till Cold Ethyl och slutligen klassiska Poison där den onda sjuksköterskan sticker en enorm spruta i honom. Därefter vaknar han upp på mentalsjukhuset där han bland annat möter Nurse Rozetta och blir hängd...

Än en gång återvänder han och vill ta ut sin hämnd i Vengeance is Mine som inte blir riktigt lika bra i konsertformat som på skiva. Visserligen har det säkert att göra med att betydligt erfarnare SLASH spelar gitarrslingan på originalversionen. Däremot är jag ganska imponerad av att ALICE COOPER kan hålla så bra koll på sin röst fortfarande och det låter överlag riktigt bra. Det finns dock en del småpartier som stör mig något rent ljudmässigt - det blir någon enstaka gång lite lätt rundgång, vilket inte är kul. Det går dock att ha överseende med det då resten av konserteffekterna, låtvalet och så vidare väger upp för detta.

DVD:ns låtlista är sannerligen inte dum. Det spelas låtar av äldre slaget och låtar av nyare slaget. Det som de har gemensamt är att de är så grymt bra allihop! De passar dessutom in helt perfekt i den lilla berättelsen vi får följa på scen. Utöver den makalösa showen som COOPER bjuder oss på får vi också ta del av en hel del bilder på publiken där man kan se allt från ALICE COOPER-imitatörer till kvinnor utklädda i sjuksköterskedräkter. Det är inte bara mannen själv som är intressant att ta sig en titt på!

Den som inte nöjer sig med att sitta hemma och se showen kan också avnjuta den medföljande skivan där hela konserten finns att lyssna på när helst man önskar. Annars är det ganska sparsamt med extramaterial, det enda som följer med utöver konserten och skivan är en liten utvikbar poster.

"Theatre of Death" är en ren fröjd för både ögonen och öronen och jag kan lova att du har en 90 minuter lång konsert att se fram emot, om du ännu inte skaffat dig ett exemplar. Är man på något sätt intresserad av ALICE COOPER är detta en DVD som borde finnas i skivsamlingen.


/Ida Frisell







Lmna en kommentar till artikeln:
(Kommentarer som anses sttande, innehller personangrepp, reklam eller p annat stt inte fljer vra riktlinjer kommer att plockas bort.)




Namn: Chief Rebel Angel | Datum: 2010-11-07 18:02:03

Mycket bra text, man blir redigt sugen på att spana in den gamle stöten. Alice Cooper var förresten huvudartikel i Lufthansas gratistidning när jag flög med dem häromveckan - det måste vara ett tecken på att det är dags att sätta sig in i karl'ns musik på riktigt...och varför inte via den här DVD'n?
Härligt!

Till startsida »