Skriven av: Werock Läst: 2963 ggr. Kommenterad: 0 ggr.


Job For A Cowboy, med Trigger The Bloodshed och Annotations Of An Autopsy

Kulturbolaget, Malmö, 22/11 2010

Trigger The Bloodshed


Trigger The Bloodshed, Kulturbolaget Malmö 2010

TRIGGER THE BLOODSHED öppnar kvĂ€llens begivenheter med sin vĂ€ldigt aggressiva musik. ”Degenerate” Ă€r ett av Ă„rets bĂ€sta album i mina öron, sĂ„ det var med vĂ€ldigt stor förvĂ€ntan som jag hade begett mig till KB denna kvĂ€ll. I Ă€rlighetens namn sĂ„g jag faktiskt fram mer emot förbanden Ă€n huvudakten JOB FOR A COWBOY, och dĂ„ tycker jag att JFAC Ă€r ett riktigt bra band. TRIGGER THE BLOODSHED gjorde mig inte besviken – bandets fruktansvĂ€rt intensiva rensmetal handlar inte, precis som den övriga musiken denna kvĂ€ll, om subtilitet utan om vĂ„ld. Trots att publiken inte var speciellt stor nĂ€r bandet spelade lyckas Ă€ndĂ„ bandet att fĂ„ igĂ„ng den, mycket beroende pĂ„ growlaren Jonny Burgans konstanta uppmaningar att han ville se röj. Det Ă€r ganska otacksamt att vara öppnande band – som vanligt, dessvĂ€rre, var inte ljudet det bĂ€sta – men det jag sĂ„g av TRIGGER THE BLOODSHED denna kvĂ€ll bekrĂ€ftade faktumet att detta gĂ€ng ska man hĂ„lla ett öga pĂ„ i framtiden.

Annotations Of An Autopsy

DĂ€r TTB Ă€r ett band som har ena foten fast förankrad i grindcore och gillar att spela hysteriskt fort, Ă€r ANNOTATIONS OF AN AUTOPSY ett band som fokuserar mer pĂ„ breakdowns tunga som mörk materia. Sen har man growlaren Steve Regan som levererar ett growl lika djupt som Marianergraven, och som i sanning lever upp till sitt smeknamn "Sewer Mouth". Jag stĂ„r som slagen av hĂ€pnad över faktumet att mĂ€nniskan Ă€r förmögen att fĂ„ fram dessa lĂ€ten. Publiken hade hunnit bli större och definitivt mer uppvĂ€rmd Ă€n under TRIGGER THE BLOODSHEDs gig – resultatet blev förutom rejĂ€la moshpits kvĂ€llens första wall of death. Trots att ANNOTATIONS OF AN AUTOPSY gör ett habilt gig kĂ€nner jag att hade bandet haft mer fart i sina lĂ„tar skulle jag ha gillat det mer – tyngd tar dig bara till en viss grĂ€ns om man lirar death metal.

Job For A Cowboy


Job For A Cowboy, Kulturbolaget Malmö 2010

NĂ€r jag sĂ„g JOB FOR A COWBOY supporta LAMB OF GOD i mars pĂ„ Mejeriet i Lund var sĂ„ngaren Jonny Davy pĂ„ ett fruktansvĂ€rt humör och förutom att förolĂ€mpa publiken sĂ„g han mest ut att vara intresserad att komma igenom gigget och Ă„ka hem. SĂ„ var det inte denna gĂ„ng – vid flertalet tillfĂ€llen tackade han publiken för att vi dykt upp och supportade scenen – och han var pĂ„ ett sjukt spelhumör. Vilken konsert bandet bjöd pĂ„ – röjet var bitvis sĂ„ intensivt i publiken att jag var rĂ€dd för att nĂ„gon skulle bli tvungen att Ă„ka till akuten istĂ€llet för hem efter konserten. Moshpiten under Entombement Of A Machine var sĂ„ otrolig att jag nĂ€stan tappade andan och likadant var det under Knee Deep, Unfurling A Darkened Gospel och Bearing The Serpent’s Lamb. MĂ€rkligt nog, eftersom bandet har sĂ„ mĂ„nga kanonlĂ„tar, vĂ€ljer bandet att Ă€ven köra en cover i form av THE CROWNs Total Satan, vilket funkade för mig eftersom det Ă€r en bra lĂ„t. Trots att Davy Ă€r lite förkyld vilket resulterar i att hans rensĂ„ng blir mer Ă€n lidande levererar JOB FOR A COWBOY en bra spelning inför en mer Ă€n entusiastisk, och vid slutet av kvĂ€llen stor, publik. Det var lĂ€ngesedan jag var pĂ„ en konsert dĂ€r publiken bjöd till sĂ„ pass mycket – vilket resulterade i att banden verkligen röjde mer.

Text och bild:
/ Martin

 

Sticky Fingers, Göteborg, 28/11 2010

Trigger The Bloodshed

Jag kommer pĂ„ mig sjĂ€lv med att undra om Göteborg en kylslagen vinterkvĂ€ll som denna verkligen Ă€r redo för den kĂ€ftsmĂ€ll TRIGGER THE BLOODSHED delar ut. Trots vokalisten Jonny Burgans smĂ„tt ilskna uppmaning (”Get the fuck up here and bang your heads with us!”) stĂ„r publiken sĂ„ still att jag kommer pĂ„ mig sjĂ€lv med att undra ifall jag nĂ„gonsin sett mindre röj per BPM Ă€n sĂ„ hĂ€r. Bandet gymmar loss ordentligt pĂ„ scenen utan att tumma pĂ„ den tekniska kvalitĂ©n i utförandet – gitarrspelet Ă€r imponerande – sĂ„ ingen kan anklaga britterna för att inte försöka. SĂ€rskilt plus i kanten till unga basisten Dave Purnell, som mĂ„hĂ€nda ser ut som en vattenkammat nĂ€pen skolpojke, men som röjer likt en furie pĂ„ scenen.

ÄndĂ„ vill det som sagt inte riktigt lossna. Visst nickar det en del skallar i takt, sĂ€rskilt under The Great Depression och lite tyngre Soulful Dead, men det Ă€r fortfarande plĂ„gsamt stilla i lokalen. Först under femte lĂ„ten Rebirth kĂ€nns det som om det börjar komma igĂ„ng nĂ„got, sĂ€rskilt dĂ„ det kompromisslösa manglandet avbryts av ett blytungt break dĂ€r trummisen Daniel Wilding imponerar med vad som kĂ€nns som vĂ€rldens snabbaste virvel. Under TTB:s sista lĂ„t gĂ€star JOB FOR A COWBOYs skinnpiskare Jon Rice trumpallen, vilket drar ner nĂ„got som kan liknas vid ett jubel. Mer Ă€n sĂ„ bjuds dock inte britterna pĂ„ av Göteborgspubliken denna kvĂ€ll, vilket kĂ€nns orĂ€ttvist.

Annotations Of An Autopsy

Det slĂ„r mig nĂ€r ANNOTATIONS OF AN AUTOPSY Ă€ntrar scenen att vi hĂ€r snackar ett gĂ€ng som jĂ€mfört med TRIGGER THE BLOODSHED Ă€r tyngre i alla avseenden, musikaliskt och kroppsligen. ”Sewer Mouth”, a.k.a. sĂ„ngaren Steve Regan, gör sitt bĂ€sta för att kicka igĂ„ng den sengĂ„ngaraktiga publiken med upprepade tillrop och uppmaningar. –”Wake the fuck up!” vrĂ„lar han mellan de tvĂ„ första lĂ„tarna, tydligt missnöjd med Ă„skĂ„darnas brist pĂ„ synlig inlevelse. NĂ€r paradnumret Human Dust följer som spĂ„r nummer tre börjar det kĂ€nnas aningen varmare i lokalen, men temperaturen sjunker nĂ„got igen under efterföljande Gore Gore Gadget. NĂ€r Regan innan Born Dead konstaterar att det Ă€r bandets första visit hĂ€r och tackar för det varma mottagandet, grinar jag illa och tycker synd om stackaren som mĂ„ste ljuga
 AOAA avslutar med tokigt tunga Welcome To Sludge City, och gör det med den Ă€ran – för vad det nu Ă€r vĂ€rt.

Job For A Cowboy

Jag vÄgar inte riktigt hoppas pÄ att ens huvudakten, Arizona-bördiga JOB FOR A COWBOY, skall fÄ ett varmt publikt mottagande. Som tur Àr har jag dock fel i skapligt stor utstrÀckning. Bandet gör entré till pampig orkestral musik, och stÀller sig samtliga med ryggen mot publiken insvepta i grönt ljus och rök. NÀr sÄ manglet drar igÄng gÄr det Àntligen att se riktigt röj bland publiken, nÄgot som jÀnkarna förtjÀnar. Frontmannen Jonny Davy vrider sin kropp likt den vÀrsta kontortionist, under det att han gÄr in för att skrika lungorna ur sig. StilpoÀng Àven till basisten Brent Riggs (som för övrigt har en slÄende likhet med MASTODONs Brent Hinds) som med sitt utspel och sin fantastiska mimik Àr en uppenbar tillgÄng för vilket liveband som helst.


Job For A Cowboy, Sticky Fingers Göteborg 2010

Efter fjĂ€rde lĂ„ten Knee Deep ropar nĂ„gon i publiken ut ett önskemĂ„l efter en lĂ„t – jag hinner inte uppfatta vad som önskas – varpĂ„ Davy brett leende svarar ”Fuck you, we’re not playing that – yet
” och garvar. HĂ€r nĂ„gonstans börjar den lĂ€nge saknade stĂ€mningen infinna sig. NĂ€r pĂ€rlbandet med Bearing The Serpent's Lamb, To Detonate And Exterminate samt Unfurling A Darkened Gospel följer strax dĂ€refter Ă€r moshandet i full gĂ„ng, och bandet öser verkligen pĂ„ och lever sig in i sin hyperbrutala metal de med. Den enda som inte verkar helt nöjd just vid det hĂ€r tillfĂ€llet Ă€r bandets tour manager Luke, som springer ett par vĂ€ndor mellan mixerbordet och golvet. Uppenbarligen Ă€r han inte helt nöjd med ljudet, men jag kan Ă€rligt sĂ€ga att jag inte hör nĂ„got att hĂ€nga upp sig pĂ„. TitelspĂ„ret frĂ„n senaste plattan, Ruination, följer, och utgör enligt mig kvĂ€llens höjdpunkt. Det lite tyngre stuket utgör en snygg kontrast mot det annars intensiva manglandet, och headbangandet Ă€r ofrĂ„nkomligt. Publiken gĂ„r Ă€ven igĂ„ng bra pĂ„ efterföljande THE CROWN-covern Total Satan, och fortsĂ€tter sedan att vara hyggligt aktiv fram tills avslutande (och utmĂ€rkta) Embedded ett par spĂ„r senare.

Hur summerar man dĂ„ bĂ€st kvĂ€llen pĂ„ Sticky Fingers? JFAC plockar Ă„tminstone hem nĂ„got slags arbetsseger i och med sin furiösa insats, men i övrigt utgör kvĂ€llen knappast nĂ„gon succĂ©. Banden skall visserligen ha mer Ă€n godkĂ€nt alla tre, för de försöker verkligen och bjuder pĂ„ ös för allt vad tygen hĂ„ller. Det som dĂ€remot fĂ„r underkĂ€nt Ă€r publiken. Jag inser att vi snackar söndag kvĂ€ll hĂ€r, och att det sĂ€kerligen Ă€r en större andel Ă€n vanligt av Ă„skĂ„darna som Ă€r spik nyktra och dĂ€rmed möjligen mindre ohĂ€mmade Ă€n i typfallet. Trots det kan jag inte annat Ă€n konstatera att om Göteborg vill kunna fortsĂ€tta berömma sig sjĂ€lv för att vara ”Sveriges metal-huvudstad”, behöver nog publiken vara betydligt bĂ€ttre Ă€n sĂ„ hĂ€r framöver – oavsett veckodag


Text och bild:
/ Fredrik






Lämna en kommentar till artikeln:
(Kommentarer som anses stötande, innehćller personangrepp, reklam eller pć annat sätt inte följer vćra riktlinjer kommer att plockas bort.)





Till startsida »