Skriven av: Robert Gustafsson Läst: 1683 ggr. Kommenterad: 0 ggr.


THRASHFEST 2010-12-08, Debaser Medis, Stockholm

Minns ni gamla Monsters Of Rock? Ett knippe band som Ă„kte runt och rockade fans vĂ€rlden över, totalt sett ett sevĂ€rt paket för alla som orkade kolla in sĂ„ mycket metal pĂ„ en och samma gĂ„ng. Årets resande sĂ€llskap i Thrash fest kĂ€nns nĂ€stan som ett försök att Ă„teruppliva det konceptet, och att man fĂ„r fyra akter för en summa av enbart 295 pix Ă€r förstĂ„s en av anledningarna till att Debaser Ă€r fullt den hĂ€r kvĂ€llen. En annan Ă€r förstĂ„s att akterna inte gĂ„r av för hackor. Förutom grekiska SUICIDAL ANGELS Ă€r det enbart veteraner med lĂ„ng och relativt framgĂ„ngsrik karriĂ€r som stĂ„r pĂ„ scenen under kvĂ€llen, och att fĂ„ DEATH ANGEL, EXODUS och KREATOR serverat pĂ„ samma gĂ„ng smakar förstĂ„s mumma.


KREATOR, Debaser Medis 2010

Personligen missade jag inledande SUICIDAL ANGELS i mitt försök att jonglera vardagen och intresset för hÄrdrock, men till min stora glÀdje lyckas jag pricka ankomsten till i stort sett samma ögonblick som Bay Area-baserade DEATH ANGEL intar scenen. Publikgensvaret Àr genast bra, och under inledande knippet Mistress Of Pain, I Chose The Sky och Buried Alive sÄ stÄr tvÄ saker genast klara: 1) Ljudet Àr fenomenalt bra, och 2) Det lyser spelglÀdje om bandet. Mark Osegueda som frontar bandet kör mer eller mindre konstant helikopterspin med de lÄnga rastaflÀtorna medan övriga medlemmar rusar runt pÄ ett sÀtt som gör det mer eller mindre hopplöst att fÄ nÄgra bra foton.


DEATH ANGEL, Debaser Medis 2010

Setlistan varierar bĂ„de gammalt och nytt, och vi bjuds pĂ„ tajta versioner av Seeming Endless Time, Claws In So Deep och River Of Rapture samtidigt som jag börjar fundera pĂ„ om inte EXODUS börjar bli lite nervösa dĂ€r de vĂ€ntar pĂ„ sin tur. Att följa upp det energifyllda utbrott som DEATH ANGEL presterar kan nĂ€mligen inte vara det enklaste. Bandet flirtar ocksĂ„ skamlöst med publiken och beordrar circle pits och allmĂ€nt kaos medan de river av Truce, och avslutar med en vass version av Thrown To The Wolves. DEATH ANGEL levererar ikvĂ€ll, med rĂ„ge, och medan jag antecknar mina tankar efter spelningen slĂ„r det mig hur bra material de sitter pĂ„. Att hĂ„lla nya given ”Relentless Retribution” utanför Ă„rsbĂ€stalistan kĂ€nns inte rĂ€tt!


EXODUS, Debaser Medis 2010

Efter en snabb omstrukturering av scenen Ă€r det dags för veteranerna i EXODUS att försöka toppa tidigare akt. Personligen Ă€r detta första gĂ„ngen jag ser bandet live, och det Ă€r ocksĂ„ den spelning för kvĂ€llen jag har lĂ€gst förvĂ€ntningar pĂ„. NĂ€r bandet gĂ„r pĂ„ till introt av Ă„rets giv ”Exhibit B: The Human Condition” sĂ„ klappas det dock taktfast bland den mĂ„nghövdade publiken, och det Ă€r tydligt att min instĂ€llning till det kommande giget Ă€r ganska lĂ„ngt frĂ„n övrigas. Under första spĂ„ret The Ballad Of Leonard And Charles har jag lite svĂ„rt att placera det jag ser och hör. Bandet ser allmĂ€nt mer coola ut Ă€n intresserade av att faktiskt leverera hĂ€r och nu – med undantag för frontmannen och sĂ„ngaren Rob Dukes. Han har Ă„ andra sidan nervös energi sĂ„ att det rĂ€cker och blir över, och det Ă€r stundtals en gĂ„ta hur han kan leka hoppjerka samtidigt som han vrĂ„lar ur sig texterna.


EXODUS, Debaser Medis 2010

TyvÀrr tycker jag att ett av EXODUS problem Àr lÀngden pÄ deras lÄtar. PÄ skiva likvÀl som live finns nÀstan för mÄnga partier som man tvingas spela sig igenom innan man kommer till nÀsta, och jag hade verkligen önskat att bandet valde att göra fler medleys live, eller ta ett litet ovÀntat grepp. Dubbla gitarrsolon i varje lÄt blir helt enkelt lite för mycket i lÀngden, men samtidigt lutar sig bandet mot en erfarenhet och en attityd som gör att de behÀrskar spelningen. Bandet Àr tajt och Gary Holt lyckas se tuff ut fast han ler mest hela tiden, och trots att jag personligen mest bara vaknar upp i de tillfÀllen bandet river av klassiker som Bonded By Blood och starka kort som Blacklist eller Children Of A Worthless God sÄ verkar bandet ha en stor och lojal fanbase som ger ett bra gensvar. Kanske Àr det bara mina förvÀntningar som spelar mig ett spratt, eller sÄ Àr uppgiften att följa efter DEATH ANGEL oöverkomlig för EXODUS idag, men totalt sett visar det sig att denna mellanakt blir kvÀllens svagaste kort.


KREATOR, Debaser Medis 2010

Sist ut Àr nÀmligen KREATOR, och redan innan scenen Àr ombyggd stÄr det klart vilket band som egentligen Àr kvÀllens huvudakt. Det stökas runt, möbleras om och klÀs in som aldrig förr, och tyskarna Àr ocksÄ det enda bandet som anvÀnder sig av projicering av film pÄ mitten av sin backdrop. Den blir ocksÄ ett synnerligen finurligt sÀtt att starta spelningen, dÄ man inleder med en film som tagits tidigare under dagen, och dÀr vi fÄr följa med en handburen kameraman frÄn utifrÄn Debaser Medis, in genom kassan och backstage dÀr allehanda medlemmar ur de olika banden filmas. Ett kul trick, och det finns förvÀntningar bland publiken att det Àr live i början, att KREATOR sjÀlva ska komma in utifrÄn! SÄ Àr inte fallet, utan bandet gÄr pÄ till en brutal version Violent Revolution, som förutom ett taggat band ocksÄ bjuder pÄ ett fortsatt bra ljud och ett rivigt skönt gitarrljud. Tummen upp för ljudet under hela kvÀllen, och i avslutande spelningen Àr det verkligen den extra kryddan. Till de brutala och lite otÀcka bilder och filmer som visas pÄ backdropen piskar frontmannen Mille Petrozza upp en stÀmning som fÄr hela golvet att gunga, och nÀr brottarhiten Hordes Of Chaos klingar ut som andra lÄt sÄ stÄr det klart att KREATORS starke man har publiken i sin hand.


KREATOR, Debaser Medis 2010

Under en svettig spelning domderar han med sin lĂ€tta tyska brytning publiken till diverse konststycken samtidigt som folk röjer hejvilt. Nackar knycks sĂ„ att mitt konsertsĂ€llskap under kvĂ€llen med jĂ€mna mellanrum fĂ„r ansiktet piskat av en hĂ„rman, och man kan inte annat Ă€n att hĂ„lla med dem i uttrycket ”everyone against everyone”. DĂ€r tidigare akter förlitat sig pĂ„ spelglĂ€dje eller rutin och pondus, lĂ„ter KREATOR sina lĂ„tar stĂ„ i förgrunden. Kombinerat med spelskicklighet och tajthet levererar de stenhĂ„rda versioner av Enemy Of God, Dystopia och People Of The Lie likvĂ€l som ett grymt svĂ€ng i spĂ„r som Voices Of The Dead (som byggs upp som en ballad innan den fĂ„r fart likt en lavin och slutligen krossar allt i sin vĂ€g) och Destroy What Destroys You. Även klassiskt KREATOR-material som Pleasure To Kill avhandlas, och publiken Ă€r med pĂ„ noterna.

Trots att min rygg nu vÀldigt tydligt talar om för mig att jag mer eller mindre bara stÄtt rakt och upp ner pÄ samma flÀck i timmar Àr det tacksamt att fÄ se bandets publikfrieri i samband med Flag Of Hate, och att höra att detta blir sista turnén pÄ ett tag eftersom man Àmnar skriva ny musik nÀsta Är. ExtraspÄret tar sen upp Àldre musik sÄ som Tormentor, och pÄ det hela kan man konstatera att kvÀllens kungar Àr KREATOR.

Det Àr bara att lyda herr Petrozza och rÀkna in medan man springer för att tÀppa igen eventuella hÄl i bandets diskografi sÄ att man har nÄgot att göra medan man vÀntar pÄ nÀsta giv.

Eins, Zwei, Drei, Vier!

Text och foto:
/Robert Gustafsson


KREATOR, Debaser Medis 2010


DEATH ANGEL, Debaser Medis 2010


DEATH ANGEL, Debaser Medis 2010


EXODUS, Debaser Medis 2010






Lämna en kommentar till artikeln:
(Kommentarer som anses stötande, innehćller personangrepp, reklam eller pć annat sätt inte följer vćra riktlinjer kommer att plockas bort.)





Till startsida »