Skriven av: Robert Gustafsson Lst: 1731 ggr. Kommenterad: 0 ggr.


CANDLEMASS 25-årsjubileum 2010-12-18, Debaser Medis

Världens största doom metal-band är svenskt. Det är egentligen rätt häftigt, och inte blir det mindre häftigt när man betänker att CANDLEMASS varit verksamma i 25 år – och fortfarande inte visar några tecken på att vika ner sig!


CANDLEMASS 25 år, Debaser Medis 2010

Lördagkvällen den 18:e december bjuder bandet in för att fira just 25-årsjubileet, men redan i inledande If I Ever Die är det alldeles uppenbart att det här inte är en avslutning på något sätt, utan enbart en milstolpe på bandets resa. Det är istället ett hungrigt och laddat band som står på scen och dominerar lokalen, och det är en känsla som kommer att bestå under hela spelningen – oavsett om det är den mäktige Robert Lowe som står för den vokala insatsen, eller Johan Längqvist som tar oss med på en nostalgisk tur bland tonerna från ”Epicus Doomicus Metalicus”.

Det är sedan tidigare utannonserat att bandet kommer att spela hela sin debutskiva med originalsångaren Längqvist, men initialt får vi en blytung start med bandets vanliga sättning. Robert Lowe kanske sporras av den kommande konkurrensen, för när inledande If I Ever Die dyker rakt in i en blytung Hammer Of Doom och sedan följs upp av bandet magnus opus At The Gallows End sjunger han vansinnigt bra. Ljudet är i övrigt klockrent, och där jag står i publiken kan jag inte undgå att reflektera över magin som är närvarande i lokalen. Runt om mig är allsången konstant, och det är något speciellt att lyssna på en publik som kan varenda textrad i varenda låt – och ändå överröstas av bandets och sångarens mäktiga stämma. Det är tajt, varmt och alldeles underbart, och bandets replik på publikens gensvar är att stampa än hårdare på gasen.

En riktigt bra version av Mirror, Mirror följs av i sammanhanget snabba Emperor Of The Void, som i sin tur klingar ut i Samarithan innan det är dags för andhämtning och vila i form av ett snabbt setbyte. Bandet kommer sen tillbaka med hela skivan ”Epicus Doomicus Metallicus” som utlovat, och det som slår mig är hur fantastiskt bra Johan Länqvist sjunger. Dessutom är han bekväm på scenen och gör ett betydligt stabilare intryck ikväll jämfört med under bandets 20-årsjubileum på Kolingsborg. Materialet är förstås dessutom bra, och i låtar som Demons Gate är gensvaret bland publiken föredömligt. Innan Under The Oak har också karl’n mage att hävda att han ska ”yla så gott det går såhär i förkylningstider”, och med tanke på hur bekväma bandet ser ut på scen undrar jag försiktigt om detta verkligen var sista gången vi ser denna sättning tillsammans. Det vore i så fall synd, för bandets starke man Leif Edling ser larvigt taggad ut i sitt samspel med Längqvist!


Leif Edling, basist och bandmotor

Efter avslutat värv när det gäller debutplattan får vi se Robert Lowe på scen igen, och nu börjar bandet släppa på den krossande fokus man visat såhär långt. Mats ”Mappe” Björkman och Lars Johansson levererar stabilt gitarrspel, Leif Edling spelar bas med rockstjärnepose och Janne Lind spelar trummor på sitt oefterhärmliga sätt där han låter dubbelkaggarna ge bandet en taktfast ryggrad. Personligen trodde jag nog på gästsångare under kvällen, men så blir inte fallet.


Ronnie James Dio hyllas som bandets stora inspiratör

Istället avslutar bandet med en bild på RONNIE JAMES DIO, till vilken man tillägnar avslutningslåten Stargazer. CANDLEMASS skulle inte ha funnits om det inte var för Ronnie, och det hela blir till den perfekta avslutningen på den perfekta kvällen. Kvar för bandet blir bara signering av prylar och lite snack med fansen, men känslan av att hela gänget kommer tillbaka med nytt material finns hela tiden närvarande. Och det hoppas jag verkligen, för efter den här kvällen vill jag bara ha mer CANDLEMASS!


CANDLEMASS 25 år, Debaser Medis 2010

Text och foto:
/Robert Gustafsson

Kolla in den pågående CANDLEMASS-tävlingen
där du kan vinna en unik tavla av CANDLEMASS-skallen!

Läs också:
Recension av "Ashes To Ashes" (live, 2010)
Recension av "Death Magic Doom" (2009)
Recension av "King of the grey islands" (2007)








Lmna en kommentar till artikeln:
(Kommentarer som anses sttande, innehller personangrepp, reklam eller p annat stt inte fljer vra riktlinjer kommer att plockas bort.)





Till startsida »