Skriven av: Mats Manhammar Lst: 11180 ggr. Kommenterad: 0 ggr.


Intervju med Joakim Brodén från SABATON

 

Sabatonlogo

Svenska Sabaton har haft ett riktigt bra år med ny skiva, Europaturné inför till stor del utsålda konsertlokaler och en slutsåld kryssning över Östersjön i egen regi. WeRock träffade sångaren och låtskrivaren Joakim Brodén i samband med bandets spelning i Ronneby den 26 november för att bl.a. reda ut vilken av alla hans kompositioner som egentligen är hans egen favorit och hur ett enda fyllo kan försena en dvd med flera år.

Det går bra nu! Ni har under årets turné spelat för utsålda hus nästan överallt.

– Det är tur kombinerad med hårt slit. Vi vet inte riktigt vad vi har gjort rätt, men någonting gick rätt någonstans. I Baltikum och Vitryssland hade vi visserligen inte slutsålt, men eftersom vi inte spelat där förut var det ändå bättre än vi hade hoppats på. Det har varit fantastiskt kul. Man känner sig nästan lite bortskämd – som mest hade vi 16 shower i rad som var utsålda.

Bandets enda konsert i Belgien den här turnén sålde ni slut väldigt tidigt?

– Ja, tre månader innan turnén började!

Där körde ni ett extragig?

– Ja, vi slängde in ett fyra dagar efter det första, eftersom vi hade tid till det. Den spelningen sålde slut på två veckor. Arrangören vågade inte uppgradera arenan, men det borde han nog ha gjort...

Men det är väl kul att spela när det är slutsålt?

– Ja, visst är det så. Hellre ett lite mindre ställe som är packat så att det blir en skön stämning än ett större ställe som är halvtomt.

Detta var i Belgien, men jag vet att ni har väldigt bra fans både i Holland och i Polen. I vilket land har SABATON sitt starkaste fäste?

– Oj, det är svårt att säga. Det är lite olika vilken typ av fans man har. Vi har ju haft ett par låtar som har handlat om polsk historia och för de polska fansen är textinnehållet minst lika viktigt som musiken. I Tyskland är det lite annorlunda av naturliga skäl, eftersom vi hälften av gångerna sjunger om att slakta dem, ha ha.

Joakim Brodén, Sabaton

Attero Dominatus!

– Ja, den körde vi i Berlin för bara några dagar sedan. Det var kul!

Hur funkar det?

– De sjunger med!

Även i textraden ”Berlin is burning”?

– Jajamän! Det är skönt. Det var lite svårt i början av karriären, för många trodde att vi var nynazister.

Jo, låten Rise of Evil kan ju misstolkas om man bara hör vissa enstaka rader.

– Vi ville få folk att tänka till. Men folk fattar att vi inte har någonting emot Tyskland, det har bara med nazismen att göra. Det är två skilda saker.

För några år sedan var det du, Per (bas) och Daniel Mullback (trummor) som jobbade heltid med SABATON. Hur ser det ut nu?

– Alla sex i bandet jobbar heltid med SABATON. Under 2010 i alla fall. Vi har ju släppt en skiva och är ute på en lång turné. Men det har varit tufft, det var några uteblivna löneutbetalningar i somras. Vi åkte på en del oväntade kostnader, bl.a. en festival som gick i konkurs där vi inte fick någon betalning. Men det har fungerat. Man blir inte rik, men sedan turnén kom igång har vi kunnat betala räkningarna i alla fall. Turnén fortsätter nästa år och förhoppningsvis klarar vi oss utan att behöva jobba arslet av oss när vi är hemma i januari och februari. Det vore skönt att få vila lite.

Det kan ni behöva!

– Jo, vi har gjort 53 spelningar på två månader nu.

Det är rätt många…

– Jo, men det är kul. Vi tog det lugnt under våren innan skivan släpptes. Sedan delade vi upp oss och var ute på lite releasepartyn runt om i Europa och så spelade vi på Metallsvenskan, men annars laddade vi inför den här turnén. Nu har vi lite spelningar i Sverige och fyra dagars paus så att man hinner hem och vila lite. Det ska faktiskt bli skönt. När man sitter mitt på dagen efter soundcheck kan man vara rätt trött ibland. Men när man tar på sig scenkläderna och det börjar lukta illa så går man in i gigläge. Sedan hör man introt och då smäller det!

Ja, ni verkar alltid vara lika glada och taggade när ni spelar live.

– Nio gånger av tio är det äkta glädje. Den tionde gången är när någon t.ex. är magsjuk och har en spyhink bredvid scenen och får springa iväg under gitarrsolot. Då är det inte riktigt lika kul, men man får göra sitt bästa för att fejka det.

Du måste berätta lite om videoinspelningen till Uprising i Warszawa. Hur fanken lyckades ni få med Peter Stormare?

– Du, det undrar vi också faktiskt! Vi hade riktig tur i oturen och det är nog SABATON i ett nötskal. Vi hade HEAT som förband 2008, eftersom vi hade samma bokare (Olof på Skrikhult). HEATs agent Håkan är även Peter Stormares agent i Europa. Peter spelade Ernst Röhm i filmen Rise of Evil och han kan verkligen se ut som en elak nazist. Vi tyckte att han vore perfekt för rollen. Olof frågade Håkan som lovade att han skulle framföra vår förfrågan. Han sa dock att vi inte skulle hoppas för mycket, eftersom Peter får väldigt många förfrågningar av olika slag hela tiden. Men Peter sa att självklart kommer jag. Under inspelningen pratade vi med honom om det och frågade hur det kom sig att han tackade ja till oss när han tydligen får mellan 40 och 50 förfrågningar varje år om att vara med i olika musikvideor. ”Av ett par olika anledningar”, sa han. ”För det första för att ni tog med er HEAT så att de fick komma ut och spela utan att ni tog något betalt av dem. För det andra för att ni kommer från Falun och jag är uppvuxen en och en halv timme därifrån och gillar Dalarna. Och för det tredje för att ni är seriösa, vill berätta en riktig historia och redan hade en roll klar för mig. Många andra vill bara att jag t.ex. ska åka till Las Vegas, se elak ut och skjuta folk i öknen helt omotiverat och efter inspelningen vill de att vi ska gå på strippklubb…”

Ett tag trodde vi dock inte att inspelningen skulle bli av. Först dog nämligen Polens president i en flygolycka och det blev landssorg. Då ställdes alla nöjeshändelser in under en veckas tid. Vi skulle nog ha kunnat spela in ändå, men vi skulle inte ha fått någon uppmärksamhet i media och framför allt skulle det ha varit väldigt ohyfsat mitt under landssorgen. Vi bokade om och flyttade hela inspelningen med 200 berörda personer. När det nya datumet inföll så kom det ett jävla askmoln över hela Nordeuropa. Vi var ute på olika håll i Europa efter de releasepartyn jag pratade om tidigare, men på något sätt lyckades vi alla ändå ta oss fram och inspelningen kunde äntligen bli av. En kul detalj var att mannen som spelar polsk general i videon var en riktig general som just då var hemma från Afghanistan. En släkting till honom var med och slogs i Warszawa-upproret, så när generalen fick nys om inspelningen ringde han upp regissören och bad om att få vara med.

Videon är rätt påkostad jämfört med andra metalvideor.

– Ja, vi hade en polsk investmentbank som sponsrade oss. Vi betalade våra egna och Peters flygbiljetter och boende. Men allt annat betalade sponsorn. Allt de begärde var att deras logga skulle synas i eftertexterna.

Ni har lite återutgivningar på gång nu. Fyra av era gamla skivor har släppts igen med en hel del bonusmaterial. Kan du berätta lite om tankarna bakom det?

– Våra gamla skivor var bara släppta i Europa och inte ens där har det varit så lätt att få tag på dem överallt. I USA, Sydamerika och Japan har de varit riktigt svåra att få tag på. Japanerna sa att de gärna ville släppa dem, men inte utan extramaterial. Vi är lite trötta på att japanerna alltid ska få en massa exklusivt material så vi tänkte att då ska fan alla få extramaterial!

En mycket bra tanke!

– Vi blandade demolåtar, livematerial och gamla låtar som vi skrivit om. Glorious Land är t.ex. ursprungligen från 1999 men vi har arbetat om allt utom refrängen och huvudriffet. Vi var noga med att skivorna inte skulle kosta mer än en vanlig cd. Detta gällde även ”Metalizer”, trots att det är en dubbel-cd. Om man redan har alla våra skivor och bara vill ha det nya materialet så finns ju iTunes och Spotify.

Är Swedish Pagans nyskriven?

– Ja, den är skriven just för detta. Jag köpte en tolvsträngad akustisk gitarr under turnén i Storbritannien i december 2009 och satt och plinkade.

Vad har hänt med den utlovade dvd:n ”Live at the Frontlines” från ert framträdande på Rockstad Falun 2008?

- Vi har materialet kvar. Problemet är att ett fyllo sprang in i inspelningsutrustningen under Panzerkampf. Så det är en minuts tystnad mitt under den låten. Det kändes inte rätt att spela in låten igen och vi funderade på att klippa bort den från filmen. Det hela drog ut på tiden och nu har vi ju släppt en ny skiva. Live-inspelningen kostade oss en hel del, men materialet är ju inte borta. Pressen på oss har ökat, så när vi väl släpper en dvd så vill vi att den ska bli riktigt bra. Vi har t.ex. haft med oss ett filmteam under hela den här turnén och de har filmat en massa bakom kulisserna. Men vi kommer att skicka med material från konserten på Rockstad Falun när vi väl släpper en dvd.

Ni skiftar ju runt lite i er låtlista under en lång turné som denna. Hur tänker ni kring det?

– Vi kommer att ha spelat ca 30 olika låtar live under det här året och vi kör mellan 13 och 15 per kväll, beroende på var vi är. Vi har sex låtar som vi kör varje kväll, bl.a. Ghost Division, Cliffs of Gallipoli, Primo Victoria och vårt Metal Medley. Det hade blivit konstigt om vi inte körde Primo Victoria. Det var vid något tillfälle i Tyskland när polisen bröt en spelning som den uteblev, men det ska till något sådant. Vi öppnar ju alltid med Ghost Division. Men när vi spelade i Polen på landets självständighetsdag så chockade vi genom att öppna med 40:1. Det är ju den låt som alla vill höra där, så på alla andra spelningar i Polen på den turnén så gick vi av efter extranumren och körde sedan 40:1 som ett extra extranummer.

I Sverige är det faktiskt lite svårare att välja setlist än i många andra länder, för vi har mest blandad publik här. I vissa länder var vi kanske helt okända före 2007 eller 2008, och då spelar vi ett par äldre låtar men fokuserar på de två senaste plattorna, eftersom det är det folk kommer att vilja höra. Men här i Sverige har vi gamla die hard-fans som såg oss första gången 2002 och vill höra låtar från vår första platta ”Fist For Fight”. Det finns också en väldigt stor skara som upptäckte oss i och med någon av våra två senaste plattor. Vi siktar på att ha med fem låtar från den nya skivan varje kväll och vi skiftar runt mellan sju olika. Sedan slänger vi in Swedish Pagans också emellanåt.

I Storbritannien var det dock helt meningslöst att spela Swedish Pagans, eftersom ingen kände till den. I Serbien och Kroatien däremot har de en helt annan downloadkultur, och med tanke på deras ekonomiska situation kan man inte direkt klandra dem, och där sjöng 1 000 personer med redan i låtens intro! Vi brukar ha ungefär 25 låtar inrepade samtidigt. I Israel körde vi Counterstrike. Nu ska vi till Finland, då är det dags att repa in Talvisota.

Har du någon egen favoritlåt i er repertoar?

– Ja och nej. Eftersom jag skriver låtarna så… Petter, rapparen, sa det där jävligt bra: Låtarna är som ens barn, och man älskar ju inte ett barn mindre bara för att man vet att det har adhd. Men visst, Panzer Batallion känns t.ex. jättetråkig att spela i replokalen, fast den är kul på scenen. Primo Victoria är kul även i replokalen av någon konstig anledning. Vi har ju spelat den jättemycket, men det hänger kanske ihop med alla minnen som är knutna till den. Cliffs of Gallipoli tycker jag också alltid är kul. Om jag bara får välja en låt så väljer jag nog den. Jag gillar piano!

Ni har varit i USA och spelat förut, men nu blir det en längre turné där tillsammans med ACCEPT.

– Jajamän, och jag är så glad! Det är ett av mina absoluta favoritband. Jag har redan nu siktat in mig på att se alla konserter, lära mig deras setlist och efter sista giget göra en stagedive ut från scenen och sedan stå och lyssna på hela konserten från första raden.

Stagedive ja. Det gjorde du under konserten i Lund, men det har jag inte sett dig göra tidigare?

– Jag har gjort det några gånger under turnén när det har varit bra stämning, packat med folk och inte för mycket mosh pit. Man vill också ha fått en bra kontakt med publiken innan. I Tjeckien stal de mig! I Prag blev jag först av med mitt armband och sedan försvann jag ut i lokalen. Oftast brukar jag vara ute mellan 30 och 40 sekunder och sedan skickar de tillbaka mig, men inte i Prag. Det var 1 500 personer där och det var en stor, ganska avlång lokal. De körde ut mig i hela lokalen, bakom mixerbordet. Jag hann inte tillbaka tills jag skulle sjunga, och till sist insåg publiken att shit, nu är ju låten snart slut, så då började det gå undan. Jag var ute i säkert tre eller fyra minuter. Jag var jävligt orolig i början, men sedan insåg jag att det var två, tre killar som följde med mig hela tiden och en av dem hade jag sett tidigare. Killen nickade åt mig och då tänkte jag att ok, nu kör vi!

Vilket är ditt bästa konsertminne från scenen?

40:1 i Wizna! Vi spelade på själva slagfältet och kunde se bunkern där allting hände. Det var precis efter midnatt exakt sjuttio år efter att slaget började. Närmare 10 000 polacker var där och då ska man tänka på att det låg mitt ute på landsbygden, en och en halv timmes körning från Warszawa. Vi hade storbildsskärmar och full pyroshow. Polackerna var helt galna. Tidigare på dagen hade de haft en stor reenactment av slaget med pyroteknik nedgrävt i marken och två fullt fungerande Panzerkampfwagen IV!

SABATON har hunnit spela i många olika länder vid det här laget. Har du något land kvar som du känner att du skulle vilja besöka?

– Japan! Vi ska antagligen dit under 2011.

Stort tack för pratstunden!

/ Mats Manhammar

Läs också:
Recensionen från konserten i Ronneby





Lmna en kommentar till artikeln:
(Kommentarer som anses sttande, innehller personangrepp, reklam eller p annat stt inte fljer vra riktlinjer kommer att plockas bort.)





Till startsida »