Skriven av: Tomasz Swiesciak Läst: 1693 ggr. Kommenterad: 2 ggr.


Trends are temporary, metal is forever

Jag hatar MTV, men jag har den orimliga musikkanalen att tacka för mycket. Det var pÄ den tiden, tidigt 90-tal, dÄ den hÄrdare musiken fortfarande hade stort utrymme i musikkanalerna och innan allt övertogs av skakande rövar och artister med diamantförsedda tandstÀllningar.

Videorna till METALLICAs Enter Sandman och GUNS 'N' ROSES You Could Be Mine var det mest fascinerande en Ă„ttaĂ„ring i en svensk medelstor stad kunde upptĂ€cka. IstĂ€llet för att titta pĂ„ barnprogram tillbringade jag timmar framför Headbanger’s Ball.

Det var hÄrt. Det var mörkt. Det var skrÀmmande. Men ack sÄ lockande.

Det sÀgs att de som inte kan, lÀr ut. Som totalt tondöv individ hade jag försökt mig pÄ bÄde piano och gitarr i tonÄren. Utan nÄgon större framgÄng och med det faktum att jag var bÀttre pÄ att uttrycka mig skriftligen Àn musikaliskt, blev dessa musikaliska ansatser kortvariga projekt.

Jag har alltid varit vassast med pennan.

Vid den hÀr tiden kom Àven passionen för den extremare hÄrdrocken. Allt som var nedstÀmt, spelades i tvÄtakt och brölades fram, slukade jag. Det fanns ingen kritisk granskning av musiken jag upptÀckte utan ju snabbare, mörkare och brutalare, desto bÀttre.

FrÄn METALLICA och GUNS 'N' ROSES till HAMMERFALL och IN FLAMES. FrÄn AT THE GATES och DIMMU BORGIR till SIX FEET UNDER och MACHINE HEAD. MÄnga av de artister jag upptÀckte inspirerade mig och jag brukade dagdrömma om hur jag samtalade med dem om deras musik. Det var en nÀstintill morbid besatthet.

SÄ, tidigt under 2007 surfade jag av en slump in pÄ WeRock.se och uppmÀrksammade tvÄ eldsjÀlar som skrev om musik. Helt ansprÄkslöst. Det var kÀrleken till musiken som gjorde att ett litet fanzine upprÀttats av nÄgra passionerade individer. Jag skickade ivÀg ett kort mail till grundaren Fredrik Wassenius, och innan jag visste ordet av skrev jag för zinet. HÀr sÄddes ocksÄ det första fröet till nÄgot som med kraftigt eftertryck skulle pÄverka mitt liv framöver. Inledningen var trevande; ett fÄtal skribenter skrev om sina Äsikter kring den hÄrdare musiken och recenserade skivor och konserter, kanske nÄgot amatörmÀssigt och inte med de stora journalistiska glasögonen.

Fanboyism före kritisk granskning.

Mitt intresse eskalerade om möjligt Ànnu mer och jag ville lÀra mig allt om metal och dess kringliggande subgenrer. Jag skulle komma att nörda ner mig totalt i musiken den kommande tiden.

Jag ville vara bÀst. Jag ville veta allt.

Jag insÄg Àven att jag nu hade möjligheten att förverkliga mina tonÄrsdrömmar och faktiskt fÄ prata med alla de artister som jag vÀxt upp med. Nervöst, började jag maila skivbolag och artister pÄ MySpace och frÄgade om de ville stÀlla upp pÄ en intervju. Med enbart block och penna (ibland med bara telefon) gjorde jag mina första intervjuer med bland annat Mikael Stanne i DARK TRANQUILLITY, Björn Gelotte i IN FLAMES, Björn Strid i SOILWORK och Anette Olzon i NIGHTWISH.

Och med Ralf Gyllenhammar i MUSTASCH en dag dÄ sÄngarens rockstjÀrneattityd inte var fullt lika pÄtaglig.

Till WeRock började det nu strömma fler lÀsare, skivbolag uppmÀrksammade zinet och lÀsarskaran vÀxte.

Framförallt tillkom det Ànnu fler duktiga skribenter och det Àr dessa jag vill föra fram med denna krönika. Det var lÀngesedan jag var aktiv som skribent hÀr och Àven Fredrik valde att hoppa av. WeRock har dÀremot inte lidit nÀmnvÀrt av detta utan vuxit sig Ànnu starkare, i synnerhet med Martin Bensch och Karin bakom rodret.

Det Àr den aldrig sinande kÀrleken till musiken som gör att smÄ zines alltid kommer vara de bÀsta. NÀr eldsjÀlar fÄr komma till tals och göra det de Àr bÀst pÄ, att skriva om musik utan en endaste krona i ersÀttning.

Fuck Aftonbladets hÄrdrocksbilagor, du kommer aldrig hitta en lika passionerad och hÄrt arbetande skara individer som pÄ ett fanzine.

Med detta sagt, hoppas jag WeRock lever vidare och Àven kommer fÄ fira sitt 10-Ärsjubileum. Jag kanske inte mÀrks av lika ofta pÄ sajten eller i forumet men jag lÀser och följer skribenterna dagligen.

SjÀlv kommer jag aldrig sluta skriva om musik och för er som kÀnner mig, ja ni vet var ni kan hitta mig!

 

Tomasz Swiesciak






Lämna en kommentar till artikeln:
(Kommentarer som anses stötande, innehćller personangrepp, reklam eller pć annat sätt inte följer vćra riktlinjer kommer att plockas bort.)




Namn: Robert | Datum: 2011-11-11 09:01:08

SuverÀn krönika. Jag trycker "gilla", omedelbart!
Namn: Janne | Datum: 2011-11-11 22:55:11

Klickar oxÄ pÄ gilla!

Till startsida »