Skriven av: Martin Bensch Lst: 1173 ggr. Kommenterad: 0 ggr.


DECAPITATED, ABORTED, FLESHGOD APOCALYPSE, The Rock, Köpenhamn, 22/11 2011.

Fem band på en kväll är i mesta laget, även om jag faktiskt gillar ARCHSPIREs av BRAIN DRILL influerade metal. Fullt ställ helt enkelt. Andra bandet, SUICIDE SERENITY tillför dock inte en vitten till kvällens rensfest - det låter uselt, bandet spelar för långsamt, har dåliga låtar och är, om det finns någon rättvisa, glömt om två år.

Det hoppas jag verkligen inte att FLESHGOD APOCALYPSE är då bandet imponerar än mer live än på skiva. Publiken, stor för att vara en tisdag innan lön, formligen älskar bandet och röjer kraftfullt under hela spelningen. Moshpiten blir synnerligen brutal under The Violation och det är inte utan att jag är nöjd med att stå vid sidan om då det smäller på rejält. FLESHGOD APOCALYPSE har ett scenspråk och en episkt anslag i sin musik som skriker efter en större scen - The Rock har visserligen inte det, men bandet skiter i detta och stolpar ut på scen som om det var Scandinavium de lirade på. Jag köper detta rakt av och erkänner villigt att jag blir oerhört imponerad av italienarnas konsert som kändes alldeles för kort.

 

Många andra band hade blivit skraja att gå på efter en dylik uppvisning. Tur då att belgiska ABORTED har musik musklig nog att brotta ner vilken publik som helst. Det är ingen hemlighet att ABORTED i stort sett bara kör på ett sätt - fullt ställ. Ken Bedene bakom trummorna lirar med precision och ackuratess på ett rent vansinnigt vis och blästrar virveltrumman med blastbeats med en teknik som säger att han hade kunnat göra det i två veckor utan problem. Sven de Caluwé har kvällens bästa pigsqueals och låtarna går inte av för hackor. Ändå går jag inte igång så mycket som jag trodde att jag skulle göra - bäst gillar jag nya låten från kommande plattan, Global Flatline. Kanske är det så att jag helt enkelt uppskattar ABORTED mer på platta än live, för efter ett tag märker jag att jag tröttnar på bandets konsert.

 

Jag har velat se DECAPITATED bra länge - efter det att trummisen Vitek dog och sångaren Covan hamnade i koma efter en fruktansvärd trafikolycka trodde jag aldrig att jag skulle få se bandet. Därför är glädjen stor när bandet stolpar upp på scen strax efter 23.00 och öppnar med The Knife från senaste plattan ”Carnival Is Forever”. Det låter smäckbra och jag slås väldigt mycket av hur fruktansvärt köttigt bandet låter trots att man endast kör med en gitarr. I detta påminner man en hel del om PANTERA faktiskt, och jag tänker ofta på detta under konserten. DECAPITATED har alltid kunnat spela fort och hårt - med senaste plattan har man tillfogat ytterligare ett element: sväng. Jag skojar alltså inte - i låtar som Homo Sum och 404 gungar det något grymt. Sångaren Rafal imponerar oerhört med sin scennärvaro och Vogg spelar gitarr på ett sätt som får det att vattnas i munnen. Därför är det en smula tråkigt att publiken vid det här laget är så slutkörd efter en lång kväll att det röj som existerar på scen inte får det gensvar som det förtjänar.



Text samt bild: Martin Bensch






Lmna en kommentar till artikeln:
(Kommentarer som anses sttande, innehller personangrepp, reklam eller p annat stt inte fljer vra riktlinjer kommer att plockas bort.)





Till startsida »