Skriven av: Jonas Andersson Lst: 1577 ggr. Kommenterad: 0 ggr.


WeRock 5 år: Jontes krönika

Vi fortsätter med att titta bakåt, och lite framåt, i WeRocks liv och historia. Efter Tomasz artikel och Roberts betraktelser har turen kommit till vår skribent Jonas "Jonte" Andersson och hans personliga berättelse om tiden med WeRock så här långt.

 

Allt är Kai Hansens fel!

Musikaliskt sett har GAMMA RAYs ledare haft blygsam inverkan på undertecknad. Vad gäller mitt förhållningssätt till musik har hans betydelse dock varit enorm.

I vilket sammanhang jag läste det har jag glömt. Vilken dag, vecka, månad eller år det var famlar även det i blindo. Men när Hansen deklarerade att han inte längre kunde lyssna på musik utan att bryta ner det i beståndsdelar och tänka i termer av tonarter och ljudbild, öppnades den dörr som ledde till att jag började skriva om musik.

Jag började fundera kring låtuppbyggnader. Jag kunde störa mig på en gitarr som var för framskjuten i mixen. Eller en bas som knappt existerade (”…And Justice For All”). Jag började leta referenspunkter i det jag lyssnade på. Jag blev besatt av taktarter och tonföljder. Med det skapades ett behov att beskriva det jag hörde.

Mitt nörderi intensifierades med tiden. Jag grävde mig djupare och djupare ner. Min smak drogs mer åt det extrema hållet. IRON MAIDEN blev till SLAYER. EBBA GRÖN till DISCHARGE. Jag kommer aldrig glömma den dagen STRAPPING YOUNG LAD knackade på dörren, vräkte ur sin ursinniga debut ”City” mitt i ansiktet på mig och lämnade mig kippande efter luft. Det var det sjukaste jag någonsin hade hört!

Ännu hade jag inte börjat skriva om musik. Istället terroriserade jag vänner – de flesta fullständigt ointresserade av metal och punk – med amatörmässiga beskrivningar av musiken som upptog hälften av min vakna tid. Måttligt roade lyssnade de till mina haranger om SLIPKNOT (shit, debuten blåste mig all världens väg när den kom 1999), NINE och mina tonårsälsklingar IN FLAMES.

Sent omsider tog jag beslutet att börja skriva om musik, istället för att tjata hål i huvudet på min omgivning. En blogg skapades tidigt 2008 och efter något halvår kom jag i kontakt med en person från Werock och blev en av skribenterna på sidan.

En ny värld öppnades för mig.

Plötsligt var jag i ett sammanhang med likasinnade. Alla var vi nördar som enbart av kärleken till musiken skrev recensioner utan en tanke på ersättning. Min omgivning kunde andas ut, nu när jag hittat ett riktigt forum.

Den här månaden fyller Werock fem år. Själv har jag varit med i snart tre av dessa. Under den tiden har sidan konstant utvecklats och nya skribenter tillkommit. Aktiviteten har ökat hela tiden – gudarna ska veta att jag inte tillhör de mest aktiva – och som en följd har besöksantalet fortsatt stiga. Trots att allt fortfarande är rent ideellt. Det är något otroligt vackert över det engagemanget.

För mig har Werock betytt mycket. Inte nog med att jag fick en plats att orera om musik, jag har med tiden också upptäckt hur mycket jag älskar att skriva. Så pass att det utvecklats till min andra passion, vid sidan av musiken. Det är jag tacksam för.

Mest av allt vill jag tacka alla inblandade för hur kul den här tiden har varit.

Nu kör vi fem år till!


Jonas Andersson






Lmna en kommentar till artikeln:
(Kommentarer som anses sttande, innehller personangrepp, reklam eller p annat stt inte fljer vra riktlinjer kommer att plockas bort.)





Till startsida »