Skriven av: Werock Lst: 1778 ggr. Kommenterad: 1 ggr.


OPETH, Trädgår'n, Göteborg

OPETH kuskar i vanlig ordning runt i världen, denna gång i sällskap med "Heritage" som skivan som skall promotas lite extra. WeRocks Martin Bensch och Henrik Nygren var på plats på ett välfyllt Trädgår'n i Göteborg för en minnesvärd konsert. 

Jag och Henrik konstaterade att detta var tredje gången i år som jag såg OPETH. Och frågan är om inte detta var konserten som var bäst. Överhuvudtaget.

OPETH har alltid haft en rent vansinnig nivå på sina spelningar - alldeles oavsett om bandet lirar på festivaler eller som igår i egen regi inomhus - eftersom låtmaterialet är av kaliber grymt bra och imponerande.

Jag var först väldigt tveksam till om konserten alls skulle falla mig på läppen då inga låtar med growl framförs under denna turné. Med facit i hand så undrar jag hur jag ens kunde ställa mig frågan då spelningen var av sådan dignitet att man vill boka in tid hos tatueraren och gadda in bandets logga över hela ryggen.

Bandet öppnar med The Devil’s Orchard och det är som om hela publiken på mycket välfyllda Trädgår’n sveps med i ett kollektivt rus. Ljudet är fullständigt klockrent - det låter helt enkelt svinaktigt bra. Mikael Åkerfeldt är genomgående på ett galet bra humör - hans mellansnack är i vanlig ordning mycket roligt. Faktum är att jag inte har skrattat så mycket på någon konsert som under denna. Och det är ju ett tecken på att OPETH är inte ett band som alla andra - de har en trygghet i sin musik som avspeglar sig i allt bandet gör och som leder till att de inte behöver ta till billiga knep som att ropa att alla ska höja hornen i luften. Snarare betraktar bandet scenen litegrann utifrån med en kärleksfull ironisk blick - vilket faktiskt är ganska befriande.

Att säga att medlemmarna kan traktera sina instrument är ju en underdrift, men jag måste ändå kommentera Martin Axenrot på trummor som har vuxit ut till en makalös fantombatterist. Jag avskyr i vanliga fall trumsolon, men det Axe bjuder på i Porcelain Heart är faktiskt rent galet i sin kreativitet och är underhållande hela vägen.

  

Övriga musiker lirar på ett sätt som gör att ögonen tåras emellanåt och det är gåshudsvarning nästan konstant, även under det akustiska set bestående av The Throat Of Winter, Credence och Closure som jag i ärlighetens namn trodde skulle sänka konserten totalt. Istället blir det en bra balanspunkt med övriga setet. Avslutande kvartetten bestående av Slither, A Fair Judgement, Hex Omega och Folklore är så monumentalt imponerande att jag bara vill böla av glädje.

Man kan hävda med rätta att det finns större band än OPETH, men efter gårdagens konsert så är det i alla fall för mig svårt att hävda att det finns något bättre gäng som ställer sig på scen än just OPETH. Jag tycker genuint synd om er som inte får chansen att se bandet på denna turné då detta OPETH i vanlig ordning visar att de inte är intresserade av annat än att just spela och visa att i detta har de inga övermän. Imponerande. 

Martin Bensch

  

Då OPETH  av någon anledning inte behagar besöka varken Malmö eller Köpenhamn på denna turné får jag helt enkelt sätta mig på tåget och bege mig norrut till Sveriges hårdrocksstad nummer ett, närmare bestämt Göteborg. Vilket alltid är trevligt. Det är något speciellt med denna stad, kan bero på att de var här jag bevittnade mina första konserter i tidiga tonåren, eller så är det helt enkelt så att den gemytliga göteborgska mentaliteten smittar av sig så fort man sätter sin fot där. Trädgårn är en utomordentlig konsertlokal, med högt i tak samt väggar beklädda med träpaneler ökar akustiken i rummet avsevärt. Under förbandet PAIN OF SALVATION är det långt ifrån fullt men detta ändras ganska så snart efter att dessa gått av scenen.

 

Med ett nytt album i bagaget titulerat ”Heritage”, som får sägas är lite av ett kontroversiellt album då  den helt saknar de death metal influenser som varit så närvarande tidigare. Efter det sedvanliga introt inleds denna afton med The Devil’s Orchard, debutsingeln från nya skivan och det är som förväntat helt enastående. Ljudet är klockrent och förblir så resten av kvällen. OPETH utstrålar en sann glädje över att få vara tillbaks på svensk mark och framföra en konsert som väldigt väntat fokuseras kring just ”Heritage”. I Feel The Dark framförs precis lika självsäkert som föregående. Det är alltid en upplevelse att få se OPETH live då deras dyrgripar av långa låtar och deras vilja att variera sig, gör att setlisten alltid förändras mellan varje turné. Klassikern Face Of Melinda betas av till publikens stora förtjusning samt Porcelain Heart från förra given ”Watershed” och det nog fler än jag, om man tolkar publikens reaktioner som är lyriska. Mikael Åkerfeldt är som vanligt på ett bra humör och skämtar glatt om allt och alla. Den roligaste sekvensen är utan tvekan när han får gitarristen Fredrik Åkesson att demonstera ”The Rudolf Schenker quick step move”. Rudolf Schenker, gitarrist i det legendariska SCORPIONS har en speciell manöver han gör så fort han avslutar ett riff eller solo. Blir svårt i ord att beskriva hur roligt det är här ser ut, ni får helt enkelt föreställa er.

Stundtals saknar jag de riktigt stora kontrasterna, Mikael Åkerfeldts growlande, de krossande death metalpartierna. Detta glöms ganska snart bort för att det är svårt att inte dras med i den inlevelse och totala scennärvaro som bandet förmedlar. Efter ett kortare akustiskt set bestående av The Throat of Winter, Credence samt Closure håller Mikael ett kortare tal till den nu bortgångne legenden Ronnie James Dio och förklarar att nästa låt är en ren hyllning till denne. Efter Slither bjuds vi på A Fair Judgement, med dess vackra melodier och tunga riffande går även den hem hos publiken. Kvällen börjar närma sig mot sitt slut och efter ett traditionellt skanderande av ”OPETH, OPETH....” går bandet ut på scenen ännu en gång för att framföra Folklore, en av mina favoriter på nya skivan och den känns helgjuten som avslutningslåt. Jag beger mig därifrån med ett brett leende på läpparna och en övertygelse om att detta utan tvekan är årets konsert.   

Henrik Nygren

 

Text & Bild: Martin Bensch & Henrik Nygren

Spellista
The Devil's Orchard, I Feel The Dark, Face Of Melinda, Porcelain Heart (med trumsolo), Nepenthe, The Throat Of Winter, Credence, Closure, Slither, A Fair Judgement, Hex Omega, Folklore

Läs också: Roberts recension av OPETH på Arenan 8/12






Lmna en kommentar till artikeln:
(Kommentarer som anses sttande, innehller personangrepp, reklam eller p annat stt inte fljer vra riktlinjer kommer att plockas bort.)




Namn: Robert G | Datum: 2011-12-06 06:00:17

...ah, på torsdag är det dags för oss i Stockholm,
och ni har just skruvat upp förväntningarna rejält,
mina herrar!

Till startsida »