Skriven av: Tomasz Swiesciak Lst: 2632 ggr. Kommenterad: 0 ggr.


FACESHIFT, mailintervju 5 februari, 2008

Trots en tidsskillnad på tio timmar och faktumet att undertecknad sitter på andra sidan jordklotet fick Werock sina nyfikenhet stillad av Peter Nagy-Eklöf, gitarrist i FACESHIFT, allt tack vare ett fenomen döpt till Internet.

FACESHIFT är resterna av det nedlagda dödsmetalbandet ETERNAL OATH. Bandet splittrades på grund av bristande intresse men uppstod inom kort i annat namn. Men vad mer låg dolt under ytan och som grund till splittringen?
– Allt nytt material som tillkom efter vår skiva ”Wither” passade inte längre in i det musikaliska fack som ETERNAL OATH representerade. Alla element som hade med death metal var borta och vi såg ingen anledning till att fortsätta.
– Däremot var det några av oss som fortfarande var sugna på att fortsätta musicerandet och när vi insåg att vi ändå var ute efter samma sak såg vi det naturligt att fortsätta igen.

Kortvarig paus
Ja, uppbrottet varande inte särskilt länge och turligt nog för bandet fanns det en vilja att fortsätta kämpa på. Till skillnad från andra band som gör tvära musikaliska ändringar och behåller sitt namn valde FACESHIFT att ändra det helt och hållet.
– ETERNAL OATH inkluderade medlemmar som idag inte är med i FACESHIFT och det vore inte rätt helt enkelt att använda det gamla namnet. FACESHIFT är ett helt nytt band och att framföra den nya musiken under gammalt namn skulle bara verka löjligt gentemot fans av ETERNAL OATH.

Fanns det då någon speciell tanke bakom namnbytet kan man fråga sig?
– FACESHIFT blev ett passande namn som beskriver vår metamorfos från dåtid till nutid. Detta kompletteras med texter till några av låtarna på plattan, My Own Demise och Reconcile.

Tvära kast
Många är då de band som gjort tvära kast under sin musikaliska karriär och FACESHIFT är ett band som gått från köttig döds till mer melankoliska tongångar. Varför detta stora genrehopp undrar jag?
– Helt enkelt för att vi hade tröttnat på att spela death metal. Däremot är några av oss fortfarande fans av stilen. Ska man gå in djupare på frågan ”varför” blir det däremot svårare att besvara den.
– Kanske hade man hållit på med det så pass länge att den naturliga musikaliska utvecklingen blev på det här viset.
- Helt ärligt så uppenbarade sig denna tanke redan under ”Righteous”-tiden för några av oss (ETERNAL OATHs andra skiva, förf. anm). En välbevarad hemlighet som för första gången offentliggörs här.

Evergrey möter Katatonia i en progressiv symbios
”Reconcile” är en skiva som snurrat flitigt i undertecknads cd-spelare och växt för varje lyssning. Melankoli möter tyngd möter framåtsträvande musik och ger mig sköna vibbar. Hur beskriver Peter Nagy-Eklöf själv bandets musik?
– Visst är vi en smula progressiva. I alla fall uppkommer element av progressivitet i många låtar. Om man vill kalla oss progressiva tar jag det utnämnandet med stor ödmjukhet.
– “Reconcile” innehåller jämna mått av mörker, slagkraftiga riff, slående refränger och melodier som förenar samtliga bandmedlemmars influenser. Dessa innehåller ett brett spann av allt från klassisk musik till black metal.
– Denna gång har sångskapandet och kreativiteten fördelats jämnare er emellan än tidigare. Hur skriver ni musik i FACESHIFT?
– Det kan variera väldigt mycket från låt till låt. Oftast ”pular” man lite med gitarren hemma så att man har lite grunder att jobba med i replokalen eller så kan hela låten och arrangemanget vara så gott som färdigt vilket vi sedan bara finjusterar.
– “Reconcile” blev också ett experiment i att göra grejer hemma i Cubase och sedan skicka material sinsemellan oss. Alla fick komplettera med sina idéer, från riff till sångmelodier. Med dagens teknik kan man nästintill undvika replokalen helt när nytt material kommer till.
– Vart finner ni inspirationen till lyriken?
– Texterna har mestadels Stefan, vår trummis och sångaren Timo, knåpat ihop. Förmodligen lär dom göra det även i fortsättningen då dom kan avsätta mycket av inspirationen i textform.
– Personligen skriver jag ganska få texter då jag är bättre på att sätta min inspiration i musikskapandet istället. Men när jag väl gör det kommer inspirationen från allt jag upplever i omgivningen, från böcker till filmer. Texterna på ”Reconcile” handlar mycket om mörka beståndsdelar i livet, saker som provocerar och gör en förbannad. Det är lite av terapi att kanalisera detta i musiken.

Att sälja sig?
Vad är garantin för att FACESHIFT ska lyckas bättre med sitt nygamla band förutom att alla funnit ny glöd?
– Ok, nu kommer säkert alla tycka att man är en ”sell out” men faktum är att musiken idag förhoppningsvis tilltalar en mycket bredare publik. Death metal är tyvärr trots allt en smal genre, med respekt gentemot alla deathband.
– Visst finns det undantag där men det är faktiskt lite kul att för en gångs skull slippa höra kommentarer som ”bra musik… men sången… eh?” från personer som vanligtvis inte lyssnar på death metal eller hårdrock alls.

Om framtiden och dåtiden
Vad ligger i åtagande härnäst för FACESHIFT? Planerar bandet några turnéer?
– En turné är inte aktuellt i dagsläget. Först ska plattan släppas i övriga Europa i februari och därefter återstår det att se. Vi hoppas på en liten vända, åtminstone som support till någon större akt.
– Just nu koncentrerar vi oss på lite ströspelningar i Sverige. Annars blir det nog till att man börjar jobba parallellt igen.

Werocks läsare bör vid det här laget veta att vi alltid avslutar intervjuerna med att fråga om ett särskilt turnéminne som suttit sig fast lite extra i banden. Vad har de forna dödsmetallarna att delge oss?
– Med FACESHIFT har ju inte hunnit med något ännu men det finns ju en hel del minnen från tiden i ETERNAL OATH och MÖRK GRYNING för min del. En av de mest spektakulära spelningarna jag har varit med om är i all fall med ETERNAL OATH i Estland för kanske sju-åtta år sedan. Vi spelade inne i en gammal och förfallen cellulosafabrik verksam under kommunisttiden. Scenen var typ tre meter ovanför publiken och upp till taket var runt tio meter. Hela lokalen var så stor som två fotbollsplaner. Det var en festival och hvi spelade runt två på natten inför en massa galna hårdrockande ester, brinnande tunnor, sladdande racerbilar krockandes med varandra i en mycket dammig miljö. Prostituerade kvinnor headbangade och gned sig i sina ”sadokläder”. Backlinen var typ tio gånger sämre än den som finns tillhanda i skolors musiksalar. Båtresan fram och tillbaka kantades av fylla och slagsmål. DET var en spelning att minnas…

Undertecknad håller med och med och passar på att tacka Peter Nagy-Eklöf för den snabba responsen och de uttömmande svaren. Werock passar även på att önska bandet all lycka i framtida åtaganden!

Tomasz Swiesciak
2008-02-05






Lmna en kommentar till artikeln:
(Kommentarer som anses sttande, innehller personangrepp, reklam eller p annat stt inte fljer vra riktlinjer kommer att plockas bort.)





Till startsida »