Skriven av: Robert Gustafsson Läst: 2078 ggr. Kommenterad: 4 ggr.


OPETH, Arenan Fryshuset 2011-12-08

OPETH Àr föregÄngare.

De har mer Ă€n 20 Ă„r under bĂ€ltet, 10 fullĂ€ngdsskivor och en obĂ€ndig vilja att gĂ„ sin egen vĂ€g. Utan att fastna i samma hjulspĂ„r har bandet under ledning av karismatiske ledaren Mikael Åkerfeldt nĂ„tt ett erkĂ€nnande bland kritiker, media och fans som i stort sett saknar motstycke, och det senaste kapitlet i framgĂ„ngssagan Ă€r, förstĂ„s, Ă€nnu en vĂ€ndning som frĂ€mst ligger i OPETH's intresse.

Senaste given "Heritage" Àr bÄde Àlskad och hatad av fansen (ett faktum som bandet verkar vara mycket medvetna om eftersom man faktiskt anvÀnder just dessa ord i ett av de lÄnga mellansnacken denna kvÀll), och det fÄr nÀst senaste plattans titel "Watershed" att framstÄ som Ànnu tydligare. Det Àr verkligen en vattendelare. Fram till den skivan lÄter bandet pÄ ett visst sÀtt, och efter den pÄ ett annat sÀtt. Personligen har jag haft ganska svÄrt för "Heritage", och inte riktigt haft förmÄgan att placera den. Stundtals briljant (The Devil's Orchard!), stundtals sövande trist (Nepenthe) och hela tiden udda jÀmfört med tidigare skivor.

NÀr chansen att se bandet visa sin nya skrud live uppdagas Àr det inte mycket att tveka om, detta mÄste beskÄdas - sÀrskilt efter kollegorna Martins och Henriks lyriska kommentarer efter spelningen i Göteborg hÀromdagen.

Det börjar ocksĂ„ riktigt bra. The Devil's Orchard lĂ„ter magisk i sitt framförande. Ljudet Ă€r klockrent, bakgrundsbilderna och skĂ€rmarna harmoniserar lĂ€cker med ljussĂ€ttningen, och bandet levererar spel- och sĂ„ngmĂ€ssigt (rösten, vilken fantastisk röst han har, Åkerfeldt!) pĂ„ en imponerande nivĂ„. ÄndĂ„ ska detta komma att bli den klart trĂ„kigaste av de 7-8 gĂ„nger jag sett bandet.

Redan i andra lÄten I Feel The Dark börjar jag kÀnna mig mÀtt pÄ det finstÀmda och vackra. NÀr Face Of Melinda framförs i den hÀr omgivningen sÄ innebÀr den inte en paus frÄn det tryck bandet i normala fall har byggt upp, och lÄten kÀnns blekare i en omgivning av likartad musik Àn nÀr den Àr stormens öga. Efter Porcelain Heart med insprÀngt trumsolo - visserligen tekniskt avancerat och vÀl levererat, men Àndock bra mycket roligare för Martin "Axe" Axenroth Àn oss som beskÄdar det - och Nepethe sÄ finner jag mig fullstÀndigt uttrÄkad.

Pillar pÄ telefonen, kollar resultat frÄn hockeyns Elitserie, snackar med personerna nÀrmast. Noterar att hela GRAND MAGUS Àr pÄ plats och ser skeptiska/coola ut. Publiken ger i stort ett fortsatt gott gensvar till bandet, och spelningen Àr precis lika vÀl genomförd Àven nu - men för undertecknads del blir det för mycket av samma sak. Som ett julbord med bara skinka, och det innebÀr ocksÄ att relativt svaga Slither nÄgot ovÀntat blir kvÀllens höjdpunkt dÄ det Àr den enda lÄten i setlistan som bjuder pÄ lite klös. Slither ska inte kunna vara den bÀsta lÄten pÄ en OPETH-spelning egentligen, inte med den fantastiska lÄtskatt bandet besitter.

Bandet fortsÀtter med denna turné att följa sin egen vilja oavsett vad supportrar och följare tycker om det, och under kvÀllen stöter jag pÄ flera fans som uttrycker varierande omdöme om kvÀllen. NÄgon vill sÀlja hela katalogen med skivor, en annan tycker att detta Àr det snyggaste som nÄgonsin skÄdat.

Mest synd tycker jag om dem som inte sett "vanliga" OPETH pÄ klubbscen förrut. SÀrskilt de tvÄ fansen som jag kommer i samsprÄk med som inte var instÀllda eller inlÀsta pÄ vad kvÀllens setlista skulle innehÄlla, och som förtvivlat höll fast vid att Deliverance blir sista lÄten. Det OPETH finns inte denna kvÀll, och till slut gör jag nÄgot som jag sÀllan gör över huvudtaget - och aldrig kunde tÀnka mig med just OPETH, ett av mina absoluta favoritband: jag lÀmnar spelningen istÀllet för att vÀnta in extranumret Folklore.

PĂ„ det hela taget Ă€r det som om Mikael Åkerfeldt köpt en fantastiskt snygg och avancerad Ferrari, men sedan vĂ€ljer att enbart köra den i rusningstrafik pĂ„ Essingeleden.
Det ser bra ut.
Det lÄter fantastiskt.
Det Àr prickfritt hantverk.
Det Àr ocksÄ en rasande trist upplevelse som man egentligen bara vill ska vara över.

Jag har nog hamnat pÄ fel sida om vattendelaren, och kanske gjorde jag och OPETH slut den hÀr kvÀllen?


Text: Robert Gustafsson

Bild: BiblioteKarin (som upplevde en fantastisk spelning pÄ samma tid samma plats...)






Lämna en kommentar till artikeln:
(Kommentarer som anses stötande, innehćller personangrepp, reklam eller pć annat sätt inte följer vćra riktlinjer kommer att plockas bort.)




Namn: BiblioteKarin | Datum: 2011-12-09 14:52:28

Om inte termen vore sÄ överutnyttjad skulle jag sÀga "magiskt" och pÄ grÀnsen till hypnotiskt storartat om gÄrdagskvÀllen. Och min kÀrlek till OPETH bara djupnade :)
Namn: Robert G | Datum: 2011-12-09 18:15:23

Men, ville du aldrig skrika "MEN SKÄRP ER
FÖR H-VETE, SPELA LITE KLÖSIG OPETH".
Typ

Den kÀnslan var med mig hela tiden...!
Namn: Niclas Metal Shrine | Datum: 2011-12-10 10:11:47

Inser att vi mÄst ha stÄtt pÄ ungefÀr samma plats i Arenan. Jag stod precis framför JB och Fox i GM och det var vÀldigt mÄnga runt om som stönade och klagade pÄ framförandet.
Namn: Robert G | Datum: 2011-12-10 16:04:53

Jo, jag rörde mig faktiskt lite runt i lokalen för att
försöka fÄnga lite konversationer och reaktioner,
och just dÀr, rÀtt nÀra utgÄngen, var det nog
mest skeptiskt.

För övrigt stod jag och saknade OPETHs
dubbelset. Som med "Damnation" och
"Deliverance". Det hade ju gett bÄda versionerna
av OPETH ett lyft?!?

Till startsida »