Skriven av: Werock Läst: 2098 ggr. Kommenterad: 0 ggr.


Skribenterna har i vanlig ordning vÄndats, listat, sorterat om, vÄndats lite till för att slutligen komma fram till följande ÄrsbÀstalistor. 2011 - ett Är som verkligen har sett mÄnga fantastiska skivor slÀppas - samlade i 9 skribenters listor nedan. Mycket nöje!

 

Jonas Andersson 

10. "Redemption At The Puritan's Hand" - PRIMORDIAL

Imponerande stark giv som golvade mig till en början. Efterhand har speltiden reducerats nÄgot och den halkade ner nÄgot pÄ listan. Men misströsta inte - det Àr fortfarande episkt, storslaget och förbannat bra. Lyriken hÄller vÀrldsklass.

9. "Reports From The Threshold Of Death" - JUNIUS

Tonkonsten har nÀstan lika mÄnga beröringspunkter med indie-pop som med metal. Men det vemodiga och melankoliska passar till hösten som hand i handsken. Amerikanerna har en lysande framtid framför sig.

8. "Unseen" - THE HAUNTED

THE HAUNTED presenterar sig som ett annat band Àn vad vi Àr vana vid. NÀr den initiala besvikelsen lagt sig, upptÀcker man en mÄngsidig skiva som pendlar mellan groovig metal, melodisk heavy metal och rena IN FLAMES-refrÀnger. Imponerande!

7. "Necropolis Transparent" - LOCK UP

Ett sÄdant jÀvla ös!

6. "Recovery" - ANCHOR

Hardcore som balanserar pÄ grÀnsen och lyckas att hela tiden pricka rÀtt. Det emotionella hade kunnat bli för framtrÀdande men parerar brutala riff och brutala skrik perfekt. StockholmsgÀnget bör i en rÀttvis vÀrld gÄ riktigt lÄngt!

5. "The Great Execution" - KRISIUN

Det kompromisslösa manglet vi vant oss vid blandas hÀr upp. Fortfarande skitigt och brutalt, men med fler nyanser. En palett som fÀrdas mellan Black Sabbath och Autopsy. Brasiliens stoltheter levererar efter snart tvÄ decennier sin bÀsta platta. Dyrka!

4. "Sounds Of A Playground Fading" - IN FLAMES

"Sounds Of A Playground Fading" blev min rĂ€ddning genom en vĂ€l kaotisk sommar. Darker Times Ă€r den fetaste refrĂ€ng IN FLAMES levererat i karriĂ€ren, A New Dawn visar ett band som vill bredda sin repertoar och All For Me Ă€r tyngre Ă€n bly. "Clayman" Ă€r fortfarande bandets mĂ€sterverk men detta stĂ„r inte lĂ„ngt efter.

3. "Darker Handcraft" - TRAP THEM

En fantastisk allians mellan CONVERGE och DISFEAR. NÄgot mer behöver inte tillÀggas.

2. "Hisingen Blues" - GRAVEYARD

LÀnge var jag övertygad att inget skulle kunna brÀcka "Hisingen Blues" under Äret. En fenomenal rockplatta som verkar skriven pÄ sjuttiotalet snarare Àn idag. Hade det varit fallet skulle "Hisingen Blues" idag betraktats som en klassiker. Melodierna imponerar, sÄnginsatsen Àr rentav blÀndande och lÄtbygget övertrÀffar de redan absurt höga förvÀntningar jag hade.

1. "Unto The Locust" - MACHINE HEAD

Bandet som harvade omkring i tio Ă„r innan det Ă€ntligen lossnade genom 2003 Ă„rs "Through The Ashes Of Empire" övertrĂ€ffar Ă€n en gĂ„ng sig sjĂ€lva. Förra "The Blackening" Ă€r en framtida klassiker inom modern thrash, enbart slagen av fĂ€rska "Unto The Locust". Darkness Within innehĂ„ller sĂ„ mycket kĂ€nslor att den kokar över. Pur magi! 

Martin Bensch

10. ”Carnival Is Forever” – DECAPITATED

Det Ă€r alltid vanskligt nĂ€r ett band ska starta upp igen – kommer det att vara lika bra som tidigare? I fallet DECAPITATED med sin historia av hiskeliga olyckor och död Ă€r svaret ja. Utvecklingen frĂ„n den synnerligen meckiga dödsmetall bandet har stĂ„tt för kopplad med element av rejĂ€lt flĂ€sksvĂ€ng emellanĂ„t gör att ”Carnival Is Forever” förtjĂ€nas att hyllas som en verkligt bra ”come back”.

9. ”Dirge” – WORMROT

Riktigt go bananas grindcore fĂ„r man nĂ€r man lyssnar pĂ„ singaporesiska WORMROT. Det Ă€r kaotiskt, punkigt som satan – och fruktansvĂ€rt kul att lyssna pĂ„ dĂ„ snart sagt varenda lĂ„t pĂ„ ”Dirge” levereras med en frenesinivĂ„ lĂ„ngt över det normala.

8. ”Salt” – PYRAMIDO 

Skivan som fick mig att stuva om i listan. ”Salt” Ă€r nĂ€mligen sĂ„ bra att det liksom inte var nĂ„got snack om att den skulle vara med pĂ„ listan. Med en tyngd hĂ€mtad frĂ„n 70-talet parad med en av de köttigaste sĂ„nginsatserna jag hört pĂ„ lĂ€nge och med en produktion att döda för ger resultatet av en av Ă„rets absolut coolaste doom/sludgeleveranser. Jag slĂ„s av hĂ€pnad över hur bra det Ă€r.

7. ”Rural” – MOLOKEN

Med en kĂ€nsla av ett bistert kallt fjĂ€ll, vrider sig ”Rural” runt hjĂ€rnbarken som ett Ă„ngestfyllt tjut frĂ„n vildmarken. Det Ă€r bistert och kĂ€nslosamt som bara den – gitarrerna ylar som utsvultna vargar och nĂ€r bandet kopplar pĂ„ svĂ€nget Ă€r det omöjligt att vĂ€rja sig.

6.”Sounds Of A Playground Fading” – IN FLAMES

Det Ă€r bara att erkĂ€nna – jag var beredd att göra slut med IN FLAMES efter fruktansvĂ€rt skitnödiga ”A Sense Of Purpose” och hade i stort sett inga förhoppningar alls pĂ„ ”Sounds Of A Playground Fading”. Gosse, sĂ€llan har jag varit sĂ„ glad att fĂ„ Ă€ta upp mina ord som nĂ€r skivan vĂ€l damp ner. Detta Ă€r den bĂ€sta skivan bandet slĂ€ppt sedan ”Clayman” tycker jag i alla fall – riffglĂ€dje, och lĂ„tar som inte slĂ€pper taget gör att ”Sounds Of A Playground Fading” Ă€r en av Ă„rets starkaste plattor.

5. ”Omnivium” – OBSCURA

Nu ska vi snacka gitarronani – för det fĂ„r man en myckenhet av pĂ„ ”Omnivium”.  Gillar man detta sĂ„ kommer man utan överdrift att fĂ„ skĂ€ppan fylld till brĂ€dden i kombination med en halsbrytande hastighet och en blastbeatratio utöver det vanliga. Teknikalitet tar dig dock bara sĂ„ lĂ„ngt – OBSCURA har lĂ„tskrivartalangen som gör att de fullödiga kompositionerna stĂ„r som skaft i backen genomgĂ„ende. Jag blir sĂ„klart lyrisk och kapitulerar i stort sett totalt.

4. ”The Parallax: Hypersleep Dialogues” – BETWEEN THE BURIED AND ME

3 lĂ„tar – 30 minuters musik av den högsta kaliber. Att BTBAM har utvecklats frĂ„n en redan absurt hög nivĂ„ till den musik som presenteras pĂ„ skivan Ă€r inget mindre Ă€n hĂ€pnadsvĂ€ckande. Dessutom klarar bandet av att stĂ€lla sig pĂ„ en scen och köra skivan frĂ„n första till sista ton vilket sĂ€ger en del om vilken kapacitet gruppen har.

3. ”Necropolis Transparent” – LOCK UP

Vad finns det egentligen att sĂ€ga? GrundförutsĂ€ttningarna för LOCK UP att lyckas Ă€r Ă„tminstone pĂ„ pappret goda. Och lyckas gör man. För finkĂ€nsliga finns hĂ€r inte mycket att hĂ€mta annat Ă€n en snygg produktion – det Ă€r en rensfest frĂ„n start till finish som man fĂ„r sig till livs – och det fĂ„r mig att falla likt vetet för lien. Gigen i början av januari lĂ€r tillhöra Ă„rets höjdpunkter – det vĂ„gar jag pĂ„stĂ„ redan nu.

2. ”Passion” – ANAAL NATHRAKH

Lysande. Varken mer eller mindre. BetĂ€nker man ANAAL NATHRAKHs bakkatalog sĂ„ har de en del att leva upp till. Och man lyckas faktiskt pĂ„ ”Passion” vidareutvecklar den extrema musik man alltid har spelat med stĂ€mmor som skĂ€r likt svetslĂ„gor in i trumhinnorna. Produktionen Ă€r minst sagt mĂ€ktig och skiljer sig frĂ„n det mesta inom genren. Musikaliskt lĂ€mnar ”Passion” ytterst lite att önska. HĂ€r finns en episkhet parad med verkligt snygga melodier – och ett gallrens som Ă€r fullstĂ€ndigt ljuvligt. SĂ„ng/skrikinsatsen frĂ„n V.I.T.R.I.O.L. Ă€r sĂ„ betagande skrĂ€mmande att det Ă€r omöjligt att vĂ€rja sig.

1.”Cursed” – ROTTEN SOUND

Ohotad etta – ROTTEN SOUND har lyckats göra en grindcoreplatta sĂ„ förkrossande stark att det inte Ă€r helt obefogat att utnĂ€mna finnarna till synnerligen vĂ€rdiga arvtagare till NASUM. Vreden sprutar ut i 16 stycken musik som samtliga ligger pĂ„ en verkshöjd som knĂ€cker. Det som ROTTEN SOUND lyckas sĂ„ vĂ€l med Ă€r att hĂ€vda sin egen originalitet inom en genre dĂ€r mĂ„nga band lĂ„ter snarlika och para detta med en talang för att skriva lĂ„tar som hĂ„ller hög klass. Resultatet blir oslagbart.

BiblioteKarin

10. "Necropolis Transparent" - LOCK UP  

Tompa Lindberg-desperat vokalinsats Àr alltid svÄrt att vÀrja sig emot. I det hÀr paketet med polare frÄn bl. a. NAPALM DEATH och DIMMU BORGIR drabbar LOCK UP med full kraft.

9. "The Great Mass" - SEPTIC FLESH

Årets grek. LĂ€ttsam musik slĂ€pper SEPTIC FLESH aldrig ifrĂ„n sig och du fĂ„r bereda dig pĂ„ att leva med "The Great Mass" ett tag innan hela dess storhet sjunker in. DĂ„ ger den sjufalt tillbaka.  

8. "Khaos Legions" – ARCH ENEMY

Till en början irriterade det fula omslaget sÄ till den grad att jag av den banala orsaken hade lite svÄrt att ge plattan den speltid den krÀver. Angela Gossow och bandet fick mig dock via sina insatser i sommarens festivaler (Metaltown och framför allt Sonisphere) att ta en extra omgÄng med det nya materialet, och tack för det. Den har vuxit till en av de mest spelade under Äret.

7. "Lux Mundi" - SAMAEL  

"Plattan Àr en gjuten helhet och musiken, bÄde simpel och intelligent, Àr njutbar pÄ alla plan", skrev jag i recensionen. Efter 2010 Ärs nÄgot svagare album "Above" kommer de schweiziska riddarna tillbaka i full kraft med "Lux Mundi".

6. "Celestial Lineage" - WOLVES IN THE THRONE ROOM

SÄ mÄnga andra har skrivit sÄ mycket bÀttre Àn jag i detta korta format kan göra om detta kanadensiska - ja, fenomen vill jag snarast kalla det. SÄ jag sÀger helt enkelt: gillar du bra musik med ÀkthetskÀnsla, varsÄgod hÀr Àr den.

5. "The Poe Sessions And Random Pieces of Black Metal" - TREMOR
Ett nÄgot annorlunda TREMOR möter lyssnaren denna gÄng, med poetiska stycken av Poe och Welhaven mixat med den egna desperata lyriken, men Àven mer harmoniska texter. Allt tonsatt i bister Myrholtsk anda och med ett brutalt sound varierat med faktiskt nÄgot mer finstÀmd musik. Allt gÄr rakt in i hjÀrtat.

4. "One"- TESSERACT

"Årets debut" vĂ„gade jag utnĂ€mna TESSERACTs album  till redan nĂ€r det slĂ€pptes i vĂ„ras, men att jag skulle peta upp "One" sĂ„ hĂ€r högt pĂ„ den totala Ă„rsbĂ€stalistan trodde jag nog inte sjĂ€lv dĂ„. Men detta Ă€r en platta som frĂ„n att ha slagit ner direkt Ă€ndĂ„ fortsĂ€tter att bara ta mer plats. Och det fĂ„r den. Hos mig och förhoppningsvis Ă€ven hos dig.

3. "Unto the Locust" - MACHINE HEAD
Det var med förra plattan "The Blackening" som jag blev frÀlst för MACHINE HEAD, Àven om det tog ett tag att ta till sig albumet. Med "Unto the Locust" gick allt sÄ mycket lÀttare och jag tvekar inte att ge den en framskjuten plats pÄ Ärets lista. SuverÀn produktion och hittiga melodier kompletterar det fantastiska musikaliska hantverket.

2. "V" - VREID
NĂ€r jag trodde jag hade nĂ„gorlunda koll pĂ„ Ă„tminstone det kvalitetsmĂ€ssiga frĂ€msta skiktet av dagens norska extrem metal-musik, fĂ„r jag detta i lurarna. VREID har med sitt femte album "V" intagit sin rĂ€ttmĂ€tiga plats i  metaleliten och Ă€r Ă€ven nominerat till Spellemanprisen, den norska motsvarigheten till vĂ„rt Grammis. "Ett album med drag av bĂ„de traditionell black metal, 70-talsrock, 80-talsthrash och dagens progressiva metal, med vackra melodier omvĂ€xlande med krampartade black metal-skrik" , skrev jag om plattan i recensionen pĂ„ WeRock.

1. "Sounds of a Playground Fading" - IN FLAMES
Efter Jesper Strömblads avhopp skriver sÄledes Björn Gelotte musiken till ett av IN FLAMES allra frÀmsta verk. Anders Fridén skapar texter som Àn en gÄng gÄr djupt in i hjÀrtat och magen, den mindre introverta lyriken frÄn "A Sense of Purpose" fÄr utvecklas vidare pÄ "Sounds of a Playground Fading". IN FLAMES har sin givna plats pÄ tronen. Mer komplicerat Àn sÄ Àr det inte.

Robert Gustafsson

10. "Sounds Of A Playground Fading" - IN FLAMES

IN FLAMES vĂ€xer upp och lĂ€mnar lekplatsen bakom sig? Nja, sĂ„ drastiskt Ă€r det kanske inte. DĂ€remot Ă€r det bra. Det bĂ€sta sen 2004 och i Ă„rets hĂ„rda konkurrens rĂ€cker det precis till en plats pĂ„ listan.

9. "Pressure & Time" - RIVAL SONS

Årets genombrott. JĂ€nkarna Ă€r hĂ€r för att stanna, och jag förutspĂ„r en lysande framtid för dem. Detta svĂ€nger vĂ„ldsamt, och kombinationen av den ljudbild man har skapat pĂ„ plattan och den kĂ€nsla för lĂ„tsnickeri som gruppen besitter Ă€r uppfriskande. Dessutom har frontmannen Jay Buchanan en ruggigt bra röst!

8. "I'm With You" - RED HOT CHILI PEPPERS

Jag Ă€r svag för RHCP. NĂ€r de nu Ă„tervĂ€nder sĂ„ Ă€r det inte med bandets bĂ€sta skiva i repertoaren, men lik förbaskat Ă€r det nog den skiva som snurrat mest under hösten. En skiva med Peppers som bara Ă€r "bra" Ă€r fortfarande bĂ€ttre Ă€n det mesta...

7. "Unseen" - THE HAUNTED

Bröderna Björler och kompani valde att gĂ„ sin egen vĂ€g med Ă„rets skiva, och delade fansen mitt itu. Personligen var jag lite skeptisk till en början, men med tiden har jag fĂ„tt krypa till korset. Bra skit!

6. "Wasting Light" - FOO FIGHTERS

Rock'n'roll-Ă„ret 2011 har varit makalöst bra, och det reflekteras pĂ„ min Ă„rsbĂ€stalista. Dave Grohl med mannar trollade fram en skiva med idel hits, och det med en sjĂ€lvklarhet och kĂ€rlek till musiken som kan fĂ„ en att fundera pĂ„ hur svĂ„rt det kan vara att skapa bra musik, egentligen? De dĂ€r lĂ„tarna verkar ju bara ha legat och vĂ€ntat pĂ„ att nĂ„gon skulle plocka upp dem.

5. "Celestial Lineage" - WOLVES IN THE THRONE ROOM

Årets bĂ€sta black metal Ă€r en upplevelse som inte gĂ„r i den traditionella "dyrka-djĂ€vulen-och-mörkrets-makter"-spĂ„ret. HĂ€r fĂ„r vi istĂ€llet en esoterisk och nĂ€stan utomjordisk betraktelse över vad som hĂ„ller pĂ„ att hĂ€nda med natur och jord.

4. "The Hunter" - MASTODON

MASTODON valde till sin femte platta att slÀppa alla tankar pÄ konceptalbum och magiska vÀrldar och istÀllet bara lira kul och rak rock'n'roll i sitt eget format. Stundtals superbt, och en skiva som sÀtter sig som kladdigt tuggummi under skorna... och ÀndÄ, att skivan Àr lite grundare Àn sina föregÄngare gör att den inte riktigt hamnar lika högt som dessa i min bok.

3. "Unto The Locust" - MACHINIE HEAD

Årets kanske mest imponerande insats. Att följa upp "The Blackening" kan inte ha varit lĂ€tt, och att dĂ„ svara med en sĂ„ genomstark skiva som "Unto The Locust" Ă€r imponerande.

2. "Redemption At The Puritan's Hand" - PRIMORDIAL

Åh. Den hĂ€r skivan trĂ€ffar som en knytnĂ€ve i solar plexus och fĂ„r mig att tappa andan med sin nerv och sin kĂ€nsla. Varenda gĂ„ng jag hör den - och frĂ€mst inledningen med trion No Grave Deep Enough, Lain With The Wolf och Bloodied Yet Unbowed - sĂ„ reser sig hĂ„ret pĂ„ armarna av vĂ€lbehag. StĂ„pĂ€ls!

1. "Hisingen Blues" - GRAVEYARD

I slutĂ€nden finns det inte mycket att sĂ€ga. Detta Ă€r den bĂ€sta skivan i Ă„r, och hade den kommit nĂ€r den utger sig frĂ„n att komma (-72, -73, typ) sĂ„ hade det varit en skiva som hyllats som en av de stora klassikerna. Ett lĂ€tt val som Årets BĂ€sta Skiva!

Manhammer 

10. “Age of the Joker” – EDGUY

Skivan innehÄllet ett par guldkorn, men detta Àr dessvÀrre mil frÄn gruppens största stunder.

9. “Unholy Cross” – BLOODBOUND

Gediget album med ett par riktigt starka lÄtar.

8. “Khaos Legions” – ARCH ENEMY

Bröderna Amott kvalar in pĂ„ listans Ă„ttondeplats. Jag Ă€r dock rĂ€dd att formkurvan pekar nedĂ„t


7. “The Landing” – IRON SAVIOR

Stabil power metal av den tyska skolan.

6. “Infected” – HAMMERFALL

Just nÀr jag börjat rÀkna ut HAMMERFALL visar göteborgarna att de fortfarande har mer att ge. Kul!

5. “Sounds of a Playground Fading” – IN FLAMES

Ännu ett Göteborgsband som jag hade börjat ge upp hoppet om. DĂ€r fick jag sĂ„ jag teg! 

4. “Heathen Warrior” – STORMWARRIOR

Nordtyskarna kunde som vĂ€ntat inte övertrĂ€ffa den fantastiska “Heading Northe”. “Heathen Warrior” Ă€r dock bra skit Ă€ndĂ„.

3. “Surtur Rising” – AMON AMARTH

Inte lika helgjuten som “Twilight of the Thundergod”, men fortfarande hög och jĂ€mn klass sĂ„vĂ€l pĂ„ stockholmarnas melodiösa dödsmetall som pĂ„ Johan Heggs skĂ€gg.

2. “Steel” – BATTLE BEAST

Lysande debut av finska Ättiotalsnostalgiker. BATTLE BEAST ska turnera med NIGHTWISH till vÄren. Det kan bli tufft för Anette Olzon som lÀr stÄ sig riktigt slÀtt mot Nitte Valos fantastiska pipa.

1. “Armod” – FALCONER

Sveriges mest underskattade band slÀpper bÀsta skivan i karriÀren. Köp den nu eller sÀtt omedelbart pÄ dig dumstruten.

Henrik Nygren

10. “Dreams of Reality” – ERADICATION

Kunde ha hamnat Ànnu högre pÄ listan om sÄngen varit mer mÄngfacetterad. Grymt starkt lÄtmaterial med rötter i Bay Area-thrashen.

9. “Iconoclast” - SYMPHONY X

Dessa fem herrar frĂ„n New Jersey, USA, visar Ă€n en gĂ„ng att de Ă€r kungar av progressiv metal. Mer svĂ„rlyssnad Ă€n förra given ”Paradise Lost” men efter ett tag faller bitarna pĂ„ plats och ett musikaliskt landskap presenteras som ger en mersmak.

8. ”The Great Execution” – KRISIUN

Brasilien som en gÄng i tiden hade ett av vÀrldens bÀsta thrash metal-band, jag syftar givetvis pÄ SEPULTURA. Dessa tre bröder Àr Àven de dÀrifrÄn och förÀdlar arvet vÀl med sin thrash metal-doftande tekniska death metal. Kanske deras starkaste giv hittills.

7. ”Arrows And Achors” – FAIR TO MIDLAND

FAIR TO MIDLAND har det mÄnga band strÀvar efter, de har en egen identitet som bjuder pÄ en variationsrik och hÀndelsefylld musikalisk resa. En skiva som vÀxer allteftersom med sina progressiva tongÄngar.

6. ”Hisingen Blues” – GRAVEYARD

En av Ärets stora överraskningar. Deras spelning som förband till IRON MAIDEN pÄ Ullevi fick mig att kapitulera. Exceptionell sÄng, lÄtar som ger ett bestÄende avtryck, helt enkelt sjuttiotals hÄrdrock nÀr den Àr som bÀst.

5. ”The Human Connection” – CHAOS DIVINE

Kan detta vara Australiens nĂ€sta stora musikexport mĂ„nntro? De förtjĂ€nar det med sitt sĂ€regna sinne för lĂ„tskrivande, enastĂ„ende arrangemang och framförallt sĂ„nginsatser som kompletterar och fĂ„r det att lyfta mĂ„ngfaldigt.    

4. ”Sounds From A Playground Fading” – IN FLAMES

Sveriges största metalband levererar Àn en gÄng en samling utsökta musikaliska skapelser. Trots att grundaren och gitarristen Jesper Strömblad Àr ute ur bilden kÀnns de starka melodierna mer nÀrvarande Àn nÄgonsin.

3. ”Heritage” – OPETH

Det Àr som vanligt besynnerligt vackert med ett stÀndigt mörker nÀrvarande, men jag saknar de stora kontrasterna. Growlet, de hÄrda krossarpartierna lyser med sin frÄnvaro. Trots detta Àr det en hög lÀgsta nivÄ pÄ lÄtmaterialet. Jag hoppas innerligt att nÀsta giv blir en ÄtergÄng till mer death metal-influerade tongÄngar.

2. ”Ghost” – DEVIN TOWNSEND PROJECT

Att Devin Townsend var kapabel till att skriva sĂ„pass bedĂ„rande lĂ„tar trodde jag inte. Oförgömligt lĂ€ckra melodier kompletteras med vokala prestationer som förmedlar en stark kĂ€nsla av sjĂ€lvutlĂ€mnande och Ă€rlighet. Första halvan av ”Ghost” Ă€r ren och skĂ€r magi. Alla med en förkĂ€rlek till progressiv rock borde Ă€ga denna skiva.  

1. ”What Silence Hides” – DREAMSHADE

Redan i början pĂ„ Ă„ret visste jag att denna debut skulle bli svĂ„rslagen och nu nĂ€stan tolv mĂ„nader senare inser jag att jag hade rĂ€tt. Det Ă€r löjligt hög nivĂ„ pĂ„ riffandet och arrangemangen. ”What Silence Hides” uppvisar hela spektrumet av kĂ€nslor och framförs med en sĂ„dan inlevelse och intensitet att man inte kan göra annat Ă€n att dyrka den. Framtiden för melodisk death metal finns i Schweiz.

Fredrik Sandberg 

10. s/t - THE EMBODIED

Med riff som biter, ibland minnande om IN FLAMES, och en osviklig kÀnsla för melodier som sjÀlvaste EUROPE hade varit stolta över, levererar THE EMBODIED en i det nÀrmaste komplett hÄrdrocksskiva. Elegant!

9. s/t - GORDON FIGHTS

Funkigt, flummigt och sÄ dÀr genuint sjuttiotalsdoftande att det Àr hart nÀr omöjligt att inte charmas. Lekfull och kÄtsvettig pÄ samma gÄng innehar GORDON FIGHTS sjÀlvbetitlade debut en given plats pÄ ÄrsbÀstalistan.

8. "The Grand Voyage" - PERRY AND THE TRAVELLERS

Ingen annan skiva i Är har lika vÀl förmedlat en sÄdan dÀr kompromisslöst mysig vibb av bekymmerslösa sommardagar, solstekta, Àndlösa ökenvÀgar och bitterljuv ung kÀrlek, som "The Grand Voyage". 'Nuf said.

7. "The Hunter" - MASTODON

MASTODON kĂ€nns pĂ„ "The Hunter" inte riktigt som om de nĂ„r upp till den absoluta toppen av sin förmĂ„ga. DĂ€rför Ă€r plattan "bara" lekfull, kreativ, ösig och hĂ„llbar över tid - vilket sĂ€ger en hel del om bandet


6. "The Mask Of Sanity" - SCARPOINT

Årets bĂ€sta musikaliska kĂ€ftsmĂ€ll bjuder stockholmarna i SCARPOINT pĂ„. Deras bidrag till Ă„rsbĂ€stalistan innehĂ„ller sĂ„vĂ€l ohĂ€mmad aggression och brainfuck-meckiga riff som behaglig tyngd och snyggt subtila arrangemang. Metal som sig bör, alltsĂ„.

5. "Sounds Of A Playground Fading" - IN FLAMES

TrotjĂ€narfansen kanske ogillar att jag hyllar den förhĂ„llandevis lĂ€ttlyssnade "Sounds
", men det struntar jag högaktningsfullt i. Sanningen Ă€r nĂ€mligen den att IN FLAMES med sitt senaste verk förmodligen skapat den starkaste livegiven under sin karriĂ€r, vilket renderar en femteplats för Ă„ret.

4. "MĂ„sstaden" - VILDHJÄRTA

Iskall skönhet och skoningslös brutalitet i ett; VILDHJÄRTA förtrollar och förgör med en platta som Ă€r lika vacker som den Ă€r stenhĂ„rd. Jag faller pladask för detta progressiva stycke musikalisk misantropi!

3. "Unto The Locust" - MACHINE HEAD

Att ens hÄlla igÄng efter sÄ pass mÄnga Är som MACHINE HEAD har pÄ nacken Àr en bedrift. Att dÀrtill vÄga ta ut de kreativa svÀngarna rejÀlt och pÄ kuppen langa fram en av Ärets bÀsta skivor (en framtida thrash-klassiker?) Àr fan i mig nÀstan otÀckt bra. TitelspÄret "Locust" Àr Ärets bÀsta metallÄt.

2. "Warhawks Of War" - MÄRVEL

Samma luftiga elegans som BLONDIE och QUEEN, samma ösiga driv som KISS, samt en Nicke Andersson-vÀrdig förmÄga att klÀmma ur sig hitlÄtar som "Beaten Path", "The Effort" och "A Hobby That Got Out Of Hand". De maskerade östgötska superhjÀltarna imponerar storligen; mÄtte bara fler fÄ upp ögonen för deras storhet...

1. "Hisingen Blues" - GRAVEYARD

En enda lĂ„ng, intensiv och löjligt tidsenlig (för att vara 1972, vill sĂ€ga) musikalisk orgasm! Nu Ă€r det förvisso en beskrivning som inte riktigt gör GRAVEYARD och deras "Hisingen Blues" rĂ€ttvisa, men det Ă€r Ă„tminstone en fingervisning. Sjuttiotalet har ALDRIG lĂ„tit bĂ€ttre Ă€n sĂ„ hĂ€r - inte ens under sjuttiotalet! 

Janne Sandstén

10.  ”Call To Arms” - SAXON

Ett av Ärets överaskningar, att dessa gamla gubbar kunde fÄ till en skiva som svÀnger sÄ gott som denna var nÀstan obefintlig. En platta som Àr vÀldigt familjÀr i sina rötter men skapad med en otrolig lust. Helt klart SAXONs bÀsta platta under detta sekel.

9. ”The Thousandfold Epicentre” – THE DEVIL’S BLOOD

HollĂ€ndska THE DEVIL’S BLOOD fĂ„ngade mig redan vid förra plattan ”The Time Of No Time Evermore”, precis som tidigare sĂ„ har bandet ett trevligt tillvĂ€gagĂ„ngssĂ€tt i sitt lĂ„tskrivande och skapar en sin egen ockulta identitet med en djup kĂ€nsla av mening. 

8. ”Heritage” - OPETH

Årets största frĂ„getecken, med Ă„tskilliga varv har plattan Ă€ntligen börjat sjunka in. En progressiv historia som herr Åkerfeldt vill dela med sig, det Ă€r lugnt och sansat, vackert och historiskt.

7. ”Outer Isolation” - VEKTOR

Arizonas nya hjĂ€ltar VEKTOR fick mig att ramla av stolen med föregĂ„ngaren ”Black Future”. En unik mix av tekniskt Thrash dĂ€r progressiva moln vĂ€ller fram som liniment för den strĂ€va matta av verbala primalskrik, slingor av jazzmeck som bara smeker en om kinden.

6. ”Arrows & Anchors” – FAIR TO MIDLAND

”Arrows & Anchors” Ă€r nĂ€mligen ett dramatisk och smĂ„tt djuplodande alster med Ă„tskilliga kast frĂ„n det ena till det andra momentet, att det Ă€r omöjligt att skilja dem alla Ă„t, men allt faller sĂ„ naturligt pĂ„ plats till slut utan att det blir konstigt eller udda pĂ„ nĂ„got vis.

5. ”Bloom” – JEREMY IRONS & THE RATGANG MALIBUS 

En platta som verkligen har slagit rot i örat pÄ mig. En underbar regnbÄgsfÀrgad historia med ett hÀrligt retrostÀnk. Riktigt skönt omslag som visar tecken pÄ att psykrocken stÄr i centrum.

4. ”Unto The Locust” – MACHINE HEAD

”Unto The Locust” Ă€r en platta som nĂ€stan innehĂ„ller allt och utförs pĂ„ ett brilliant sĂ€tt.  Deras nya kloka musikaliska vĂ€gval Ă€r det bĂ€sta de har gjort och verkligen lyckats kombinera ihop en effektfull platta. En mĂ€ktig uppföljare till "The Blackening".

3. ”The Hunter” - MASTODON 

MASTODON lĂ€mnar sitt progressiva koncepttĂ€nk, och gör en lite mer straightforward skiva. En platta som fungerar nĂ€r som helst dĂ„ skivan Ă€r lĂ€ttare, roligare och fylld med glĂ€dje Ă€n tidigare slĂ€pp.

2. ”Pressure & Time” – RIVAL SONS

Årets flĂ€kt, en uppfriskande vind av klassisk bluesgenomsyrad hĂ„rdrock. En vĂ€ldigt imponerande release. Detta Ă€r ett album som du mĂ„ste Ă€ga om du har en kĂ€rlek till rötterna av den musikaliska historia vi har Ă€rvt.

1. ”Hisingen Blues” - GRAVEYARD

Göteborgarna kniper första platsen med en klassisk retroplatta, en skiva som kommer att leva lÀnge. Riktigt sköna tongÄngar kryddat med en passion för det musikaliska. "Hisingen Blues" har skvalpat runt i toppskiktet under stora delar av Äret och rotat sig fast riktigt ordentligt. En vÀrdig vinnare i min bok.

Tomasz Swiesziak 

10. ”SonicMass” - AMEBIX

24 Ă„r har gĂ„tt sedan förra plattan. AMEBIX har lĂ€mnat crustpunken bakom sig och stundtals lĂ„ter det
akustiskt? Industriellt? Episkt? Inte helt olikt PRIMORDIALs musik men jag föredrar dessa Ă„ldringar. ”Knights Of The Sun” Ă€r ett fantastiskt spĂ„r.

9.”The Thousandfold Epicentre” – THE DEVIL’S BLOOD

Ännu ett band som slĂ€pper en uppföljare som Ă€r svagare Ă€n föregĂ„ngaren. TvĂ„ tredjedelar av skivan Ă€r skön och stark ockult rock i 70-tals andra men mot slutet tappar belgarna fokus.

8.”Wars Of The Roses” - ULVER

Black metal som sedan lĂ€nge inte Ă€r black metal. Norges största musikaliska export har gĂ„tt frĂ„n renodlad norsk rens till ambienta och elektroniska ljudlandskap. Inte lika stark som föregĂ„ngaren ”Shadows Of The Sun” men fortfarande lugn och atmosfĂ€risk musik för drömmaren.

7. ”Salt” - PYRAMIDO

Ett svenskt sludge/doom-band influerat av New Orleans snyggaste heroinister. EYEHATEGOD Ă€r en stor del i bandets liv fast pĂ„ ”Salt” har Göteborgs/Malmö-konstellationen lyckats baka in allt till en egen rĂ„barkad mix. Skönt omslag som vittnar om 70-tales proggera och ett syntinterludium gör inte att PYRAMIDO enkelt kan placeras i ett fack. Ett stort plus för det hĂ€ftiga bandnamnet. Missa inte dem i Stockholm som förband till LOCK UP i januari!

6. ”Ritual” – THE BLACK DAHLIA MURDER

Det enda bandet i den amerikanska vĂ„gen av deathcore som Ă€r bra. Mer Ă€n sĂ„, Ă€r fantastiska. FöregĂ„ngaren ”Deflorate” vann mitt hjĂ€rta och förĂ€rades en andraplats. ”Ritual” Ă€r inte lika stark men fortfarande en solid platta. Köttig döds möter AT THE GATES melodier. Ett mĂ„ste att se live.

5. ”Sounds Of A Playground Fading” – IN FLAMES 

Trots Jesper Strömblads avhopp har IN FLAMES lyckats kombinera det bĂ€sta av sina gamla influenser och det nya moderna ljudet. ”Fear Is The Weakness” minner om 90-talets Göteborgsscen samtidigt som Anders vĂ€nder in och ut pĂ„ sig sjĂ€lv i lĂ„tar som ”All For Me” och ”Ropes”. En stark giv frĂ„n ett band dĂ€r mĂ„nga trodde att gitarristens frĂ„nvaro var spiken i kistan.

4. ”The Hunter” - MASTODON

Mer kommersiellt gĂ„ngbar utan att vicka en tum pĂ„ integriteten. Ett utfyllnadsspĂ„r hĂ€r, annars Ă€r ”Curl Of The Burl”, ”The Hunter”, ”Black Tongue” ett MASTODON som vi Ă€r vana att se bandet. Den sköna stonermetalen Ă€r lite mer polerad och koncepten frĂ„n tidigare album Ă€r borta till förmĂ„n för en stor portion lekfullhet. Nu vĂ€ntar de största arenorna.

3.”Unto The Locust” – MACHINE HEAD

Uppföljaren till vad som kallats den bĂ€sta thrashplattan genom tiderna. Det Ă€r inte lĂ€tt att följa upp ett sĂ„dant epitet men MACHINE HEAD lyckas genom att inte repetera sig sjĂ€lva och vara Ă€n mer emotionellare Ă€n tidigare. HĂ€r finns bĂ„de dödsinfluenser, semiballader och riktiga soloutflykter pĂ„ gitarrerna. MĂ€ktigt.

2. ”Hisingen Blues” - GRAVEYARD

Ohotad etta fram till september dÄ Göteborgs finaste retrorockare fick se sig slagna pÄ mÄllinjen. Efter att ha bevittnat flertalet livespelningar i Är, visar bandet att de Àr en akt att rÀkna med. Svensk retrorocksfanbÀrare försvinner inte i första taget. Nu vill jag bara se ett internationellt erkÀnnande. Jag har inte rÄd att förlora mitt vad.

1.”Celestial Lineage” – WOLVES IN THE THRONE ROOM

Esoterisk och naturromantisk musik som talar direkt till sjĂ€len. Tredje avslutande delen i trilogin om mĂ€nniskans förlorade kontakt med naturen Ă€r vacker, mörk och rĂ„. Hoppas innerligt att bröderna Weaver övervĂ€ger sitt beslut att lĂ€gga ner WOLVES IN THE THRONE ROOM. 






Lämna en kommentar till artikeln:
(Kommentarer som anses stötande, innehćller personangrepp, reklam eller pć annat sätt inte följer vćra riktlinjer kommer att plockas bort.)





Till startsida »