Skriven av: Martin Bensch Lst: 1408 ggr. Kommenterad: 0 ggr.


LOCK UP, KulturBolaget, Malmö 2012-01-07

LOCK UP benämns ofta som en supergrupp - främst därför att bandets medlemmar har en stamtavla som imponerar i band som PENTAGRAM, TESTAMENT, NAPALM DEATH och AT THE GATES. I praktiken är bandet en maskin som likt så många andra grindcoreband röjer hårt och passionerat främst för att de älskar att spela denna typ av musik. Det är många leenden på scen och LOCK UP bjuder publiken på en mycket bra konsert fylld av engagemang och glöd.

Nicholas Barker spelar så hårt och frenetiskt att han bitvis ser ut som att han är nära att avlida. Att då ha en mupp som begär att LOCK UP ska spela fortare är att begära för mycket.

Ty LOCK UP har i stort sett ett läge - optimalt röj - vilket gör muppens begäran kul första gången, tråkigt 10:e och rent nu får du på truten jobbigt gång 20.

Jag har svårt att värja mig (och har ingen önskan egentligen) mot den grindfest som bandet vräker ut över publiken - sångaren Tompa Lindberg har fruktansvärt kul på scen - och det smittar av sig. Han går igång utav bara helvete i rent röjmode i låtar som är tagna från senaste plattan ”Necropolis Transparent”. Bandet låter påfallande bra i alla låtar, visserligen, men nog finns här ett ös i de nya låtarna som bräcker det mesta. Feeding On The Opiate, Violent Reprisal och Rage Incarnate Reborn låter fruktansvärt bra rent leveransmässigt, men jag tycker ändå att bandet taggar till lite extra i låtar som Brethren of the Pentagram, The Embodiment Of Paradox And Chaos och titellåten från ”Necropolis Transparent” som matas ut med all den fart som låtarna kräver.

Rent visuellt händer det inte speciellt mycket, det är mest Tompa som i sin egenskap som frontman röjer runt på scen, men det blir såklart inte tråkigt att betitta LOCK UP. Mest fascinerande är Nick Barkers i stort sett obefintliga minspel - munnen öppen, ögonen stint stirrande framåt - samtidigt som han levererar de mest häpnadsväckande attacker mot sina trummor. Emellanåt hostar han till mellan låtarna. Shane Emburys mycket speciella teknik är också väldigt kul att kolla på.

Men framför allt framstår LOCK UP som ett kollektiv av väldigt drivna musiker. Det är detta som blir tungan på vågen och det som gör att konsertåret 2012 har fått en väldigt lovande inledning.

Text: Martin Bensch

Bild: Susanne Johansson

 






Lmna en kommentar till artikeln:
(Kommentarer som anses sttande, innehller personangrepp, reklam eller p annat stt inte fljer vra riktlinjer kommer att plockas bort.)





Till startsida »