Skriven av: Fredrik Sandberg Läst: 2042 ggr. Kommenterad: 1 ggr.


Författare: Mattias Kling
Boktitel
: Only young twice – Historien om Europe
Utgåva: 2011
Förlag
: Kalla Kulor

 


Om jag bara hade vetat då vad jag vet nu...

En biografi över EUROPE, kan det vara något? Jag får erkänna att jag var lite skeptisk när jag först greppade Mattias Klings redogörelse för de svenska rockgiganternas karriär. Dels beroende på att många rockbiografier tenderar att bli lite styltiga (det brukar märkas att det handlar om en spökskrivare) och dels beroende på att jag egentligen aldrig varit ett fan av bandet i sig. Visst, som de flesta i min generation har jag väl nynnat på deras signaturnummer "The Final Countdown" fler gånger än det går att räkna till, men ändå.

På sätt och vis fanns det visst fog för min skepsis, då det märks att den normalt utmärkte musikskribenten Mattias Kling inte är någon van bokförfattare. Språket flyter inte alltid naturligt, och övergångarna mellan olika episoder och avsnitt blir i längden både ganska förutsägbara och lite krystade. Cliffhanger-fraser som "Ingen kunde väl då ana...", "Om de bara hade vetat då..." och "...vilket snart skulle visa sig" används med stor generositet.

Detta till trots suger Kling allt eftersom in mig i historien, som visar sig svårare att lägga ifrån sig än jag hade trott. Vi får följa bandet på hela deras resa, och får förutom det rent musikaliska en ganska god inblick i bandmedlemmarnas personliga utmaningar, dilemman och frustrationer. Historien tar avstamp i en socialrealistisk skildring av killarnas uppväxt i ett klass-segregerat Upplands Väsby, för att rundas av under andra halvan av 00-talet, efter bandets uppgång, fall och återuppståndelse.

Kling skyr få ämnen under resans gång. Detta innebär att vi t.ex. får veta om det kluvna förhållandet mellan EUROPE och deras manager Thomas Erdtman, som var en starkt bidragande orsak till deras stora genombrott, men som samtidigt verkar ha blåst bandet på löjligt stora summor pengar. Vi får höra om stora kreativa egon som krockar, och om dubiösa utsvävningar med intensivt knarkande och lättillgängligt sex. Vi får veta hur det kommer sig att herrarna i bandet plötsligt står med skatteskulder i miljonklassen, trots att de skrivit sig i ett skatteparadis, samt om hur bortvalda före detta bandmedlemmar känner.

Hela tiden klarar Kling balansgången mellan att våga vara avslöjande nog utan att tappa respekten för dem han skriver om. Det, kombinerat med att många som länge vistats nära bandet bidrar till historien - Anders Tegner, Jörgen Holmstedt, Thomas Witt för att nämna några - gör att den känns som en objektiv och informativ redogörelse för det internationellt sett kanske största svenska hårdrocksbandet någonsin. (Okej, die hard-fans av IN FLAMES må möjligen lämna in en protest, men annars?)

För det är nog det som är bokens största styrka: att den lyckas förmedla en bild av precis hur stora EUROPE faktiskt var. Det, samt att grundstoryn är en klassisk historia om uppgång och fall, samt om rockbranschens förmåga att erbjuda översinnlig lyx med ena handen samtidigt som den förtär med den andra. Det är helt enkelt en god historia – även för ofrälse som jag...


Fredrik Sandberg
2012-01-11






Lämna en kommentar till artikeln:
(Kommentarer som anses stötande, innehåller personangrepp, reklam eller på annat sätt inte följer våra riktlinjer kommer att plockas bort.)




Namn: Jarno | Datum: 2012-01-13 13:24:24

Har inte läst boken ännu men kommer nog att låna boken från biblioteket (om man nu inte vinner boken i er tävling) snart.

Det finns ingen chans att In Flames skulle kunna bli större än Europe. 1986 var bandet världens största band med The Final Countdown-singeln på första plats i 25 länder SAMTIDIGT! Förmodligen det enda bandet i världen som klarat den bedriften.

Till startsida »