Skriven av: Martin Bensch Läst: 1620 ggr. Kommenterad: 0 ggr.


CANNIBAL CORPSE - intervju med Paul Mazurkiewicz

NĂ€r CANNIBAL CORPSE drog genom Europa med BEHEMOTH, MISERY INDEX, LEGION OF THE DAMNED, SUICIDAL ANGELS och NEXUS INFERI pĂ„ Full Of Hate-turnĂ©n slog sig Martin Bensch ner med en nyvaknad Paul Mazurkiewicz, trummis i bandet, pĂ„ TrĂ€dgĂ„r’ns övervĂ„ning för ett samtal om bland annat turnerande och lĂ„tskrivande.


Redan nĂ€r turnĂ©manager Pete tar emot mig utanför TrĂ€dgĂ„r’n i Göteborg slĂ„s jag av hur avslappnat allt Ă€r runt omkring CANNIBAL CORPSE. Att anstrĂ€nga sig för att allt ska funka sĂ„ smidigt som möjligt verkar vara viktigt för bandet.  Vid sidan av att skapa nĂ„gon av den mest extrema dödsmetallen som gjorts verkar veterangĂ€nget inte vilja skapa nĂ„got vĂ€sen kring sig som personer. StĂ€mningen pĂ„ klubben Ă€r samlad - pĂ„ scen soundcheckar MISERY INDEXs crew trummor - och nĂ€r vĂ€l Paul glider in efter en stunds vĂ€ntan för mig Ă€r det med en mycket avslappnad attityd och en kopp kaffe i högsta hugg.

Okej, kul att se dig Paul.

- Tack, kul att vara hÀr.

CANNIBAL CORPSE har ju varit med sedan slutet av 1980-talet, och har ju haft sina upp- och nergÄngar. Vad skulle du sÀga Àr det bÀsta med att vara med i bandet idag?

- Well, jag vet inte riktigt. Faktumet att jag kan göra detta, och har gjort det under de gÄngna nÀstan över 20 Ären Àr ju stort i sig. Att spela den musiken som du Àlskar, fullstÀndigt galen dödsmetall, och att du kan försörja dig pÄ det Àr fullstÀndigt hÀpnadsvÀckande egentligen. Och det har ju varit sÄ sedan vi startade. Du gÄr ju inte in i denna scenen och tÀnker att du ska vara dÀr CANNIBAL CORPSE Àr idag. Turligt nog sÄ hade vi flyt frÄn början. Vi fick möjligheten att turnéra redan frÄn början av vÄr karriÀr och pÄ det sÀttet bli större och kunna lÀgga undan lite pengar.

Full Of Hate-turnén tog bandet till en del ganska stora spelstÀllen. Hur skiljer sig detta frÄn nÀr bandet började frÄgar jag Paul.

- Well, frĂ„n början var ju inte dödsmetallscenen sĂ„ speciellt stor, som du vet. Det var mer klubbkĂ€nsla pĂ„ gigen, och musiken var sĂ„ ny för i stort sett alla. Om du kunde fylla ett stĂ€lle med en publik pĂ„ mellan 300 till 400 personer sĂ„ var det ett bra gig. Och det var ju det vi var vana vid, vi gjorde en hel del gig i den storleksordningen i början. Och vi gör dem fortfarande hĂ€r och dĂ€r, men just nu Ă€r det galet att tĂ€nka pĂ„ att scenen faktiskt startade som en liten, underjordisk grej och jĂ€mföra med hur det Ă€r idag. Det Ă€r lite av en bedrift faktiskt.  

Paul vet vad han talar om. Tillsammans med basisten Alex Webster Ă€r han en av tvĂ„ originalmedlemmar i bandet. Vid intervjutillfĂ€llet Ă€r Paul den ende i bandet som bĂ„de Ă€r pĂ„ spelstĂ€llet, och vaken. Gitarristerna Pat O’Brian och Rob Barrett och sĂ„ngaren George ”Corpsegrinder” Fisher utgör de övriga tre femtedelarna av dödsorkestern som faktiskt har sĂ„lt mest plattor inom dödsmetallscenen.

BerÀtta lite om Full Of Hate-turnén. Hur blev den av?

- I vanlig ordning var det genom managementet.

Paul blir lÄgmÀlt till sig nÀr jag sÀger att det verkligen Àr ett respektingivande paket.

 - Ja, det Ă€r det verkligen. Vi visste att BEHEMOTH var pĂ„ vĂ€g att göra comeback (efter Nergals framgĂ„ngsrika kamp mot cancer) och de högre makterna kom med en plan, typ vad skulle ni sĂ€ga om att turnera med BEHEMOTH? Och vi sade, typ visst - varför inte?

Var det första turnén ni gjorde med BEHEMOTH?

- Ja, vi har inte gjort denna typ av vÀnda med dem. NÄgra festivalgig, mest i USA. Och det har verkligen kommit mycket publik till konserterna. Jag tror att hade du pratat med vilket som helst av banden i paketet, sÄ skulle de sÀga att detta har varit en mycket bra turné.

NÄgra galna grejer som har hÀnt?

- Haha, inte alltför mÄnga. Vi har ju varit med en del, sÄ det Àr ju inte sÄ att allting med turnerande Àr nytt för oss. Vi Àr verkligen nedtonade i vÄrt beteende. Inte för att vi nÄgonsin har varit de vilda grabbarna, haha! Det enda som egentligen hÀnde var att George halkade och trillade ur bussen pÄ turnéns andra dag och slog i sina revben rejÀlt. Hans armbÄge var inte heller direkt vacker. SÄ under den kommande veckan sÄ fick han ju spela med smÀrta. Men i övrig har det mest handlat om att hÀnga med de andra banden. Inget utöver det vanliga egentligen.

Om du skulle jÀmföra turnerande i USA mot Europa - Àr det stora skillnader tycker du?

- Nej, inte egentligen. Jag menar, i Europa Àr det ju lite annorlunda med tanke pÄ alla olika kulturer. Men annars Àr det mesta likt. Vi har bra konserter i USA, vi har bra konserter i Europa, haha!

Jag har lÀst att Alex speciellt gillar att turnera i Skandinavien. Hur Àr det för dig?

- Well, jag vet inte om jag har ett speciellt land som favorit. Överallt dĂ€r vi har spelat pĂ„ denna turnĂ©n sĂ„ har det varit kul. HĂ€r i Skandinavien sĂ„ har vi haft nĂ„gra fantastiska konserter, och dĂ€r Ă€r det en liten skillnad mot övriga Europa tycker jag. Varje land Ă€r olikt det andra, och det Ă€r coolt att fĂ„ uppleva det. Skandinavien dock Ă€r ett fantastiskt stĂ€lle för oss - speciellt Sverige. Jag brukar alltid sĂ€ga det, pĂ„ tal om nĂ„t annat, att med tanke pĂ„ hur mĂ„nga svenska band vi turnĂ©rat med, och hur mĂ„nga svenskar vi kĂ€nner sĂ„ Ă€r det fantastiskt att jag inte har trĂ€ffat en enda svensk som jag inte gillar. Jag sĂ€ger alltid det till folk, att alla svenskar Ă€r trevliga. Det Ă€r galet!

SnÀlla ord, i sanning, frÄn trummisen som nu börjar piggna till pÄ allvar.

Jag brukar alltid vilja veta vad musiker i band sjÀlva lyssnar mycket pÄ. Svaret frÄn Paul gör mig minst sagt förvÄnad.

- Well, personligen gillar jag gamla grejer. Jag har gĂ„tt tillbaka och börjat lyssna pĂ„ band frĂ„n 60- och 70-talen. Jag har gjort en poĂ€ng att hitta band som jag inte kĂ€nde till sedan tidigare, alls. Det stora bandet för mig under de senaste Ă„ren har varit STEPPENWOLF. De första sju plattorna frĂ„n det bandet Ă€r i mina öron helt makalösa. Fast det Ă€r klart, sen finns det ju de banden som man alltid gillat - SLAYER, KREATOR, DARK ANGEL och SACRIFICE. Det finns ju mĂ„nga verkligt duktiga musiker dĂ€rute, men inget tycks fĂ„nga mig lika mycket som de tidiga grejerna. Egentligen, det enda bandet som har gjort det under, sĂ€g de tio senaste Ă„ren, Ă€r AEON. ”Bleeding The False” Ă€r en otrolig skiva. NĂ€r vi hörde den för första gĂ„ngen blev reaktionen sĂ„ hĂ€r ska dödsmetall lĂ„ta. Kan inte hylla den plattan nog.


Har du hört nĂ„t frĂ„n ”Path Of Fire”?

- Oja! Men av nĂ„gon anledning sĂ„ blĂ„ste ”Bleeding The False” bort mig fullstĂ€ndigt.

Tillbaka till era egna grejer - hur gör ni nÀr ni skriver lÄtar?

 - Idag Ă€r det ganska mycket en individuell grej. Det har Ă€ndrats en del över Ă„ren hur vi skriver. I början, nĂ€r vi inte visste bĂ€ttre, sĂ„ skrev vi  allt tillsammans. Inte för att det Ă€r fel metod, inte alls. Idag Ă€r det mycket friare. NĂ€r vi skulle börja skriva ”The Bleeding” kom Alex och sa att han ville skriva en hel lĂ„t pĂ„ egen hand, och det var nytt för oss vid den tidpunkten, men det har blivit sĂ€ttet vi arbetar pĂ„ idag. Dagens situation med all teknik gör att alla har mer verktyg till att skriva musik pĂ„ Ă€n tidigare.

Men nÀr vÀl en lÄt Àr skriven, innebÀr det att kompositören sÀger spela exakt sÄ hÀr?

- Nej, egentligen inte. Fast pĂ„ de tvĂ„ senaste albumen (”Evisceration Plague” och ”Torture”) och de lĂ„tar Alex skrev hade han faktiskt i stort sett skrivit trumpartierna. Han kan tillrĂ€ckligt om programmering och vet dessutom vad som funkar, sĂ„ för mig var det i stort sett bara att le och spela. Och i hans lĂ„tar sĂ„ Ă€r det faktiskt inte mycket jag brukar Ă€ndra.

Okej Paul - det var allt jag hade.

- Well, allright. Tack ska du ha.

Text och bild: Martin Bensch






Lämna en kommentar till artikeln:
(Kommentarer som anses stötande, innehćller personangrepp, reklam eller pć annat sätt inte följer vćra riktlinjer kommer att plockas bort.)





Till startsida »