Skriven av: Robert Gustafsson Läst: 1354 ggr. Kommenterad: 0 ggr.


IN FLAMES, Debaser Slussen, Stockholm 2/5 2012

TrÄngt, pÄ grÀnsen till klaustrofobiskt. Varmt, svettigt, över grÀnsen till bekvÀmt. En euforisk, tÀtt packad och privilegierad publik som ger ett glÀdjerusigt band fullstÀndigt gensvar.

Jo, avslutningen för denna del av IN FLAMES klubbturné var verkligen nÄgot extra, och för oss som hade ynnesten att fÄ medverka sÄ skapades ett konsertminne för livet.

Redan innan spelningen fanns tecknen dÀr. Björn Gelotte minglade i entrén, Anders Fridén placerade sig som vilken Daniel Svensson som helst i publiken nÀr förbandet PORT NOIR spelade. Det skvallras om rekord vad gÀller mÀngden utrustning pÄ lilla Debaser Slussen, och att bandet lagt av ett rejÀlt asgarv nÀr de sett hur liten den dÀr scenen Àr i verkligheten.

En dag pÄ jobbet för Sveriges största hÄrdrocksband, som inte Àr en dag pÄ jobbet.

Som Àr en nickning till starten och hur det en gÄng var nÀr kontakten med publiken var sÄ intim - fast med en hel karriÀrs erfarenhet och med möda uppbyggd repertoar att plocka frÄn.

Det blir, sÄ klart, bra. Mycket bra.

Under hela kvÀllen bjuder bandet pÄ ett pÀrlband av fantastiska lÄtar som serveras med glÀdje och publikfrieri.

MÄnga Àr de som blir av med sina videokameror för att herr Fridén vill filma spektaklet, eller som helt sonika fÄr lov att ta sig upp och trÀngas om scenens yta för att filma en lÄt.

MÄnga Àr de som i publiken uppmanas till att genomföra crowdsurfing (eller som under lÄten Liberation dÄ Anders Fridén krÀver att fÄ se gubbar i luften, "gubbsurfning" som han benÀmner detta fenomen), eller att hoppa igÄng publikfavoriten Only For The Weak. KostymklÀdda mÀn trÀngs med tjejer och killar som knappt kan ha Äldern inne för att ta sig genom dörrarna, och det som skapas Àr en mustig gryta av kÀrlek och kaos, glÀdje och... svett.

Debaser Slussen Àr förstÄs egentligen en alldeles för liten arena för IN FLAMES, Àven i klubbsammanhang. Ljudet Àr bra mixat, men lite lÄgt och försvinner helt enkelt under det lÄga.

Och likafullt visar det sig att just Debaser Slussen var det perfekta spelstÀllet.

KÀnslan av att man fÄtt vara med om nÄgot helt galet och vÀldigt exklusivt ligger kvar i maggropen Àven ett par dagar efterÄt.

Jag hoppas och tror att bandet har samma kÀnsla, det sÄg i alla fall ut som om de upplevde samma sak som vi - och faktum Àr att de glömde bort att ta paus för att sedan ge extranummer, istÀllet marscherade de av bara farten rakt igenom hela den planerade setlistan. LÄtmaterialet innehÄller ocksÄ de allra flesta av lÄtarna man vill ha, frÄn Deliver Us och Where The Dead Ships Dwell frÄn senaste given "Sounds OF A Playground Fading" till allsÄngsfavoriter som Cloud Connected och The Quiet Place. Den enda jag egentligen saknar Episode 666, men ÀndÄ.

Att klaga pÄ det Àr som att klaga pÄ att det var varmt.

Ett övergÄende lyxproblem, och antagligen till slut en del av det som gjorde kvÀllen sÄ speciell.

En möjlighet att Äterfinna hÄrdrockens sjÀl och mening.Tack, IN FLAMES!

 

Text & Foto: Robert Gustafsson






Lämna en kommentar till artikeln:
(Kommentarer som anses stötande, innehćller personangrepp, reklam eller pć annat sätt inte följer vćra riktlinjer kommer att plockas bort.)





Till startsida »