Skriven av: Kitty Rossander Lst: 1305 ggr. Kommenterad: 0 ggr.


PARADISE LOST, Sticky Fingers, Göteborg 15/5 2012

Denna kväll i doom metalens tecken på Sticky inleddes finskt. Det var andra gången jag såg kvällens main support, SWALLOW THE SUN. Bandet låter bra men är ett perfekt exempel på varför jag inte är nåt större fan av doom; jag tycker det blir tråkigt. Bandet står stilla, sångaren Mikko Kotamäki drar en liten headbang emellanåt men annars händer det inte så mycket på scen. Mitt sällskap som är ett fan av bandet var missnöjd med setlisten. Han sa att de hade valt de tristaste och mest lättspelade låtarna. Själv kan jag inte uttala mig då det bara var en låt som fångade mitt intresse. New Moon tilltalade mig, inte minst föll jag för det vackra introt.

Sedan tycker jag alltid att det är trist när band har en massa saker på sina skivor som inte kan finnas med live. Både SWALLOW THE SUN och PARADISE LOST bjöd denna kväll på inspelade körer. Jag förstår att man inte kan släpa med sig en stor kör på turné, men jag tycker fortfarande att det är trist med saker som inte är live, när det är live.

Ser man till scenspråket så händer det väl inte så mycket mer när brittiska PARADISE LOST går på. Bandet står ganska still, Nick Holmes håller sig om ryggen en hel del (börjar gubben ha ont?). Publiken är ganska stor denna kväll, kanske inte fullsatt men nära på. Jag som är rätt ny på PARADISE LOST känner bara igen låtar från "Tragic Idol", men Honesty In Death och In This We Dwell är riktigt bra! Mitt sällskap imponeras av att de plockar fram As I Die från 1993, detta verkar resten av publiken också gå igång på.

Ganska snart börjar jag dock tvivla på Nicks röst. Den känns ojämn. Ibland sjunger han  fantastiskt bra, men i nästa stund är det som att någon vridit ner volymen på sången. Under Fear Of The Impending Hell är rösten nästan borta. De jag talar med efter spelningen är av samma åsikt, men en som lyssnat på bandet länge säger att Nick är känd för att inte sjunga bra live. Jag känner mig lite besviken. Ett band som inte låter bra live är i mina ögon inte riktigt värdigt.

Helhetsintrycket av kvällen dras ner av Nick Holmes ojämna sång. Jag märker också att det förhållande jag haft till PARADISE LOST de senaste 10 åren verkar bestå. De är bra, för att i nästa stund bli ointressanta. Jag tycker om en låt, kan knappt stå till, och under nästa låt gäspar jag. Jag får helt enkelt välja mina låtar, för PARADISE LOST har onekligen en del riktiga godbitar i bagaget. Live är jag dock lite tveksam till bandets kapacitet.

Text & Foto: Kitty Rossander






Lmna en kommentar till artikeln:
(Kommentarer som anses sttande, innehller personangrepp, reklam eller p annat stt inte fljer vra riktlinjer kommer att plockas bort.)





Till startsida »