Skriven av: Kitty Rossander Lst: 1115 ggr. Kommenterad: 0 ggr.


CANCER BATS, Sticky Fingers, Göteborg 14/5 2012

Denna måndagskväll på Sticky började för min del med SET YOUR GOALS. Jag hade aldrig hört bandet innan men det visade sig vara en perfekt inledning på kvällen. De amerikanska pojkarna bjöd på en blandning av pop, punk och hardcore som kändes väldigt uppmuntrande på en regnig kväll. Jag tycker i efterhand när jag lyssnar på bandet på skiva att de påminner en hel del om poppunkarna i ALL TIME LOW, som nog får klassas som ett av mina favoritband i genren. SET YOUR GOALS kanske är ett band jag borde hålla ögonen på!

Sedan äntrade CANCER BATS scenen och publiken exploderade. Det var inte så mycket folk men det var kanske tur. Jag hade ju inte fel när jag i min recension av “Dead Set On Living” skrev att det “luktade moshpit”. Det moshades ganska våldsamt och rörelsen i publiken matchades på scen. Liam Cormier, bandets sångare, stod inte stilla i många sekunder. Han hoppade runt med håret på ända och svetten flygande. Det var kort sagt riktigt ösigt och jag kunde inte låta bli att le. Då jag inte lyssnat på bandet innan “Dead Set On Living” är det svårt för mig att säga så mycket om setlisten men jag kände igen R.A.T.S och Road Sick från nya skivan och resten var om än okänt så absolut inte otrevligt.

För mig är detta band mer känsla än något annat, vilken gör det svårt att skriva en djuplodande recension. Hur var ljudet, hur höll sången? Jag vet inte. Men det kändes bra (och hade det varit riktigt dåligt hade det ju inte gått att undkomma). Jag hävdar fortfarande att CANCER BATS är ett ultimat festivalband och även om jag inte kan gå in på detaljnivå så lämnar spelningen en bra känsla i magen. Sommar, sol, öl och varma vindar. Och lukten av svett från 15 pojkar i en moshpit. Festival.

Min plan var att avvika efter CANCER BATS men eftersom jag är nyfiken dröjde jag kvar och såg kanske hälften av EVERY TIME I DIEs spelning. Jag hade lyssnat på deras senaste skiva som hastigast under dagen och tyckte det var mest oljud. Live hade jag inte alls samma upplevelse. Förvånad och lite skamset påkommen stod jag och gapade som en fågelholk. Det här var ju bra! Hårdare, mer core, än kvällens tidigare band och kanske var det lösningen. Att jag liksom fasades in i coren, från poppiga SET YOUR GOALS, via punkiga CANCER BATS till EVERY TIME I DIE och metal.

Jag hade inte haft nåt emot att se denna banduppställning igen, och jag vet att jag börjar bli tjatig nu men festival för sjutton gubbar! När West Coast Riot släpper något av de här banden är min biljett nog säkrad.

Text & Foto: Kitty Rossander





Lmna en kommentar till artikeln:
(Kommentarer som anses sttande, innehller personangrepp, reklam eller p annat stt inte fljer vra riktlinjer kommer att plockas bort.)





Till startsida »