Skriven av: Robert Gustafsson Läst: 1940 ggr. Kommenterad: 0 ggr.


Författare: Tony Iommi med TJ Lammers
Boktitel
: "Iron Man - Min resa genom Himmel och Helvete med Black Sabbath"
Utgåva: 2012
Förlag
: Kalla Kulor

"Vi visste att vi hade nĂ„got pĂ„ gĂ„ng, vi kĂ€nde det pĂ„ oss. HĂ„ren reste sig pĂ„ armarna och det kĂ€ndes helt annorlunda. Vi visste inte riktigt vad vi hade pĂ„ gĂ„ng, men vi gillade det. Riffet till "Black Sabbath" dök bara upp en dag. Jag spelade pĂ„ lite och sedan var det som: dĂ€r satt den! Vi byggde upp lĂ„ten dĂ€rifrĂ„n. SĂ„ fort jag spelade det första riffet kĂ€nde vi: "Åh herregud, det dĂ€r Ă€r verkligen bra. Men vad det Ă€r Ă€r? Inte den blekaste!"

Onekligen finns det en skatt av hÀndelser att grÀva ur nÀr Tony Iommi, hÄrdrocksriffets urfader, sammanfattar sin karriÀr sÄhÀr lÄngt. OvanstÄende citat Àr bara ett exempel pÄ hur vi fÄr chansen att ta oss bakom kulissena och ta del av det som sÄ smÄningom skulle komma att bli historiskt, komma att sÀtta fÀrg pÄ den hÄrdare musiken i flera decennier framöver.

300 sidor avser att tÀcka in en musikalisk resa pÄ mer Àn 40 Är, och ungefÀr första hÀlften viks till att beskriva ursprunget. Den obligatoriska barndomen, hur medlemmarna i det som skulle komma att bli BLACK SABBATH hittar varandra, olyckan som innebar att Tony sjÀlv klippte av tvÄ av fingrarna och dÀrmed tvingades förÀndra sitt sÀtt att spela gitarr och hur karriÀren tar fart, nÄr en höjdpunkt och sedan landar i att ursprungssÀttningen med Geezer Butler (bas), Bill Ward (trummor) och Ozzy Osbourne (sÄng) splittras. Andra hÀlften av boken avhandlar tiden efter, dÄ frÀmst Ronnie James Dio och Tony Martin hanterade mikrofonen i bandet, samarbeten med diverse musiker och hur soloprojekt skruvas till att bli mer eller mindre regelrÀtta album under Sabbathflaggan. En uppdelning rent utrymmesmÀssigt som vÀl fyller sitt ÀndamÄl, dÀremot Àr förstÄs 300 sidor för hela den tidsperioden i skralaste laget.

Boken Àr uppbyggd med mÄnga (90 st!) kapitel, och om det Àr nÄgot som kÀnns som en svaghet sÄ hÀnger det ihop med just det upplÀgget. Det innebÀr visserligen att boken Àr mycket lÀttlÀst, men ger samtidigt en kÀnsla av att TJ Lammers intervjuat Tony Iommi vid en mÀngd olika korta tillfÀllen, och att de faktiskt aldrig kommit ner pÄ djupet inom egentligen nÄgot omrÄde. Det skrapas pÄ ytan, och mÄnga hÀndelser och viktiga vÀndpunkter tycker jag berörs relativt flyktigt. Personligen har jag sedan tidigare bÄde Ozzy Osbournes sjÀlvbiografi "I Am Ozzy" och Anders Tegners "Access All Areas" under bÀltet, och totalt sett ger de med denna bok bÄda sidor av exempelvis brottet mellan just Ozzy Osbourne och resten av originalsÀttningen. Utan att ha lÀst ganska mycket om det sedan tidigare hade nog inte "Iron Man" slÀckt min nyfikenhet, och fortfarande kan jag önska att Tony Iommi lÀt mer av sina kÀnslor och tankar flöda genom boken. Om han nu minns dem, det var ju trots allt vÀldigt mÄnga Är sedan!

I övrigt Àr boken bra, och den belyser framförallt de musikaliska delarna av BLACK SABBATH och skapandet av skivorna. Om jag klagar pÄ avsaknad av detaljer vid andra hÀndelser sÄ fÄr jag mitt lystmÀte fyllt nÀr det gÀller detaljer i gitarrspelet (fascinerande lÀsning om hur Tony tvingats bygga om sina gitarrer för att kunna spela utan fingertopparna som gick förlorade i den dÀr olyckan) sÄvÀl som lÄtskrivarprocess, brÄk med management och skivbolag samt produktionsproblem i samband med de olika skivorna som byggt denna JÀrnmans karriÀr.

Och sÄ Àr det ju, det Àr Tony Iommi som Àr JÀrnmannen. Konstanten, bandledaren, kreatören. Man fÄr följa med vid hÄrdrockens skapande, och höra hur alla dessa klassiska lÄtar blivit till. DÄ kÀnns lite invÀndningar om att en ikon inte vrÀnger ut och in pÄ sina kÀnslor lite futtiga, helt enkelt!


Robert Gustavsson
2012-06-18






Lämna en kommentar till artikeln:
(Kommentarer som anses stötande, innehćller personangrepp, reklam eller pć annat sätt inte följer vćra riktlinjer kommer att plockas bort.)





Till startsida »