Skriven av: Tomasz Swiesciak Lst: 6750 ggr. Kommenterad: 4 ggr.


IN FLAMES, telefonintervju, 15 februari, 2008

Förväntningarna är skyhöga när IN FLAMES stundande platta ”A Sense Of Purpose” anländer i april. Werock blev uppringda okristligt tidigt av bandets gitarrist Björn Gelotte. Konversationen mellan ett kök i Sydney och IF Studios i bandets hemstad handlade om bandets nya giv och omslagskonst, men även om MySpace och Naken-onsdagar.

In FLames

Tidsskillnaden på tio timmar har satt käppar i hjulet tidigare för undertecknad. När halvtimmen gått och jag fortfarande inte blivit uppringd av bandets gitarrist somnade jag av ren utmattning vid datorn. Sömndrucken och med hög puls svarade jag när Björn till slut ringde mig och bad om ursäkt för förseningen. Intervjuer som drar ut på tiden, IN FLAMES arbetar verkligen hårt.

Hårda grabbar med hög arbetsmoral
Som bekant skadade bandets bassist sitt knä nyligen under en vända i Ryssland.
– Det såg värre ut än vad det var tack och lov, pustar Björn ur sig. Peter trillade och knäet hoppade ur led. Det svällde upp och fylldes av blod. Det såg skitläskigt ut. Läkarna i Ryssland sa att han absolut inte fick stödja sig på det. När vi väl kom hem till Sverige sa läkarna här att det inte var någon fara utan att han skulle arbeta med knäet som vanligt.

Lyckligtvis behövde inte IN FLAMES ställa in sin spelning utan Peter Iwers fick sitta på scenen under framträdandet.
– Det hade varit värre om det hade varit hans arm. Men Peter är hård och klagar inte i första taget. Han gjorde illa foten en gång i Grekland men fortsatte festa och gigga innan vi kom hem och han fick reda på att den var bruten.

Hårda killar med andra ord. Med detta sagt hoppade jag på Björn med frågor om den nya skivan. Vi är många som undrar hur ”A Sense Of Purpose” kommer att låta och ett litet smakprov har vi ju redan fått med singelsläppet The Mirror’s Truth.
– Tja, vart ska jag börja. Rent skrivarmässigt har vi gjort som vi alltid gör. Vi har i alla fall börjat på samma sätt. Jag och Jeppe är de musikaliska nördarna. Vi älskar melodi men samtidigt älskar vi aggressionen i metal, thrash och hårdare grejer. Vi har försökt att hitta det även på den här skivan.
– Någonstans efter alla dessa år har vi hittat ett sound som vi diggar och gärna jobbar kring. Vi kommer med, vad vi tycker, färdiga idéer till resten av killarna. Sen blir det en jävla huggsexa och vi börjar göra om grejer. Det är inte förrän vid arrangemangen som det blir riktigt kul och det mesta händer. Man petar in lite dynamik och arrangerar om låtarna.

Det kan låta som om bandet arbetar likadant på alla sina plattor men gitarristen är inte sen med att motbevisa detta.
– Den slutgiltiga processen är alltid annorlunda från gång till gång beroende lite på vad man känner från dag till dag och hur riffen och melodierna är utformade.

Om ”Come Clarity” var en återgång till lite mer gitarrbaserad musik; vilken musikalisk inriktning har bandet tagit denna gång?
– Den musikaliska inriktningen är definitivt väldigt melodisk. Den är intensiv och ljudbildsmässigt har det varit en väldigt viktig fråga om att det ska hållas akustiskt och låta riktigt. Det är jävligt många band idag som låter triggat, kallt och platt. Det finns alla möjligheter att få ett band att låta tajt och bra. Det är inte lika noga längre att framföra det på platta utan du kan med hjälpmedel komma fram till precis vad du vill.

Björn fortsätter sin förklaring:
– Jämför du rakt av med vår förra platta så är den minst, om inte mer gitarrbaserad och melodisk. I det här fallet fick vi chansen att göra exakt vad vi ville.

Att sätta visioner på tryck…
Det är ett gediget arbeta göteborgarna lagt ner på skivan, inte minst omslaget och texthäftet. Med hjälp av konstnären Alex Pardee får köparen ett omsorgsfullt konstverk i handen.
– Alex Pardee har gjort allsköns konstiga grejer och mer eller mindre kända omslag åt andra artister. Han var framförallt lyhörd till vad Anders ville få fram med texterna. De hade långa diskussioner om hur man skulle få ner detta på bild, säger Björn och förklarar vidare:
– Jag tror det är skitsvårt och det krävs en speciell koppling som inte blir övertydlig för att få ner någons vision på papper. Men han fattade Anders grundkoncept snabbt och kunde utgå från detta.
– Redan de första skisserna jag såg var fantastiska, yttrar Björn imponerat och fullföljer:
– Jag tyckte det är roligt eftersom det är så annorlunda från allt annat i den här genren. Det är ungefär samma sak som med vår ljudbild. Det ska inte vara det här platta och stereotypa utan vi gör som vi vill. Det har vi alltid gjort och det är viktigt att vi har vår integritet.

För de som haft möjlighet att skåda omslaget märker direkt att det är oerhört färgfullt.
– Jag tycker det är skitskönt med lite färg. Det sticker ut som sagt mot andra grejer. Tänk dig, det kommer att bli fantastiskt att ha det trycket på tröjor, utbrister Björn spontant.

Undertecknad är inte den som sällar sig till de cyniska kritikerna som tycker att omslaget ser för KORN’eskt ut, utan håller med till fullo.

… Och förmedla rätt känslor
”A Sense Of Purpose” är kanske inte ett konceptalbum i den rätta bemärkelsen men Björn förklarar att en viss grundtanke alltid funnits, inte minst i Anders Fridéns texter.
– Det finns alltid en grundläggande uppfattning, en cynisk bild på världen och olika situationer i hans texter. Jag är ju musiker och gitarrist så visst är texter viktiga för mig men det är verkligen något sekundärt.
– Det som jag tycker är jävligt coolt är att du kan peta in dig själv mitt i den här bilden och fatta en precis känsla som han försöker förmedla. Han säger aldrig åt dig vad du ska känna utan bara att ”så här är det” och då fattar man.

Björn fortsätter förklara Anders sätt att skriva ner sina tankar på:
– Det är ett häftigt sätt att skriva texter på och det kan vara allt från små observationer om andra människor eller tankar om en själv.

Björn kopplar sedan dessa texter till omslaget och fortsätter:
– Någonstans symboliserar det här omslaget ändå vårt overallkoncept. Nu kanske detta låter högtflygande men någonstans går man ju ändå genom livet och försöker undvika alla jävla problem. Man försöker balansera sig igenom det och inte hamna i det här labyrintspelet.

Björn gör en liknelse med armén:
– Kolla på dem, i normala yrkesmilitärer är de ju inte idealister utan de gör saker för att någon säger åt dem. Ibland blir det svårt att se syftet med vissa saker utan man gör det bara på grund av specifika anledningar. Det låter flummigt men jag gillar det.

MySpace och Naken-onsdagar
Fansen har haft möjligheten att följa IN FLAMES på MySpace under flertalet veckor. Det har inte alltid sett ut som om bandet arbetat hårt utan istället flummat runt i studion. Björn anser inte att han behöver ursäkta sig utan förklarar istället:
– Jag har inte stött på någon hittills som tycker vi är töntiga. Vi är inte ett imageband och det har vi aldrig varit. Musiken har varit nummer ett för oss och det är det alltid, även nu. Det märker man när vi spelar live. Vi är noga att det låter och ser bra ut.
– Samma sak gäller på platta, vi har aldrig hafsat ihop något. Det gör vi aldrig eftersom vi är dödsseriösa med vår musik. Däremot måste man inte vara seriös hela tiden. Man kan inte gå omkring och vara en svintråkig rektor. Nåt kul måste man ju ha. Vi har ju ett grymt jobb och då måste man ju få njuta av det, visa att vi kan ha det roligt också.
– Det blir ofta långa stunder i studion med bara mekaniskt arbete. Så jävla segt ibland och då försöker man fylla dessa stunder med kul saker.
– Vi tyckte att det skulle vara mer intressant att presentera något sådant än det sedvanliga ”Dag 3: inspelning av bas” liksom, säger Björn gravallvarlig och med mörk röst.
– Naken-onsdagar hade blivit ännu bättre om vi hade fått som vi ville, haha. Killarna satt där säkert i en och en halvtimme och väntade på oss men vi kom in rätt sent den dagen. De var jävligt roliga hursomhelst, säger den sympatiske hårdrockaren och fortsätter skratta.

Eld, lågor och livespelningar
Det göteborgska hårdrocksbandet spenderar mycket av sin tid ute på vägarna arbetandes, om möjligt, ännu hårdare än i studion. Detta har resulterat i ett rykte som en oerhört pålitlig och tight live-akt. Vad är det roligaste med att turnera och hur förbereder sig bandet egentligen?
– Det är ju live-biten helt klart, säger Björn utan tvekan. Att få spela musik på scenen helt enkelt, det är den roliga biten. Man kan inte alltid garantera en grym turné med andra band och att man funkar med andra musiker men i 99 % av fallen fungerar det riktigt bra.
– Vad som är garanterat däremot är att man har roligt på scenen. Vi älskar det och detta är ju vad vi gjort i tio år, i alla fall med den här sättningen.

Den skäggige gitarristen fortsätter förklara sin allvarliga syn på sitt jobb:
– Visst, det är hur viktigt som helst att spela in en platta men att spela live är en chans att visa folk hur mycket vi tycker om det här och framförallt övertyga dem om att ”kolla, vi har en bra platta. Lyssna på den!”.

Om att förbereda sig inför en spelning:
– Jag får gitarren kanske 15 minuter innan jag går på scen. Jag dricker ganska mycket öl men spelar aldrig full. Jag gillar att ha en stund precis innan man går på då man egentligen inte gör något utan bara hänger. Allt mynnar ju ut i att man ska uppträda live. Ingen värmer upp även om vi kanske skulle behöva göra det. Framförallt har vi inga ritualer som till exempel Metallica som tar med sig sand och stampar i det.

Den som någon gång erfarit en spelning med IN FLAMES vet också om att bandet spenderar mycket krut på effekter, allt för att få den perfekta liveupplevelsen. 30 000 var en siffra som undertecknad trodde var tillräckligt.
– Det räcker faktiskt inte långt alls. Ett par småpuffar kanske. Nej, men det är ganska mycket. Under de stora festivalerna är vi måna om att det ska vara riktigt fett när vi spelar och då ser vi till att dra på ordentligt.

Den perfekta skivan
IN FLAMES är ett band som strävar efter det perfekta soundet. Den dagen de skrivit den ultimata skivan kan de lika bra lägga ner, resonerar Björn. Lider då inte medlemmarna i den göteborgska kvintetten av prestationsångest?
– Nej, inte alls. Enda gången jag känner lite press är innan vi har enats i bandet. Det är en sådan fight att enas om låtarnas. Det är ju vi ska som ska spela dem 1000 gånger, åka världen runt och bli gamla med låtarna. Det finns då inget utrymme för var sig management, skivbolag eller fans. Det är vi som bestämt att det här är det vi diggar. När vi väl gör det släpper vi plattan.
– Vi har inte gjort den perfekta plattan än, fortsätter Björn förklara.
– Det är därför vi fortsätter och letar hela tiden. Vi kommer ju närmare för varje platta, så enkelt är det. Vi lär oss mer och mer vad vi gillar, vad vi kan och vart vi vill ta vår musik någonstans.

Björn vidareutvecklar att ingen i bandet är någon shredder och ingen försöker uppnå ett snabbhetsrekord eller liknande. Bandet letar inte efter sådana saker.
– Vi lär oss mer och mer om dynamik. Vi letar efter den där plattan som ingen kommer att glömma och som gör ett musikaliskt intryck på oss där vi känner att det är lika bra att lägga ner eftersom vi aldrig kommer slå detta.

IN FLAMES har med andra ord inte riktigt nått dit ännu.
– Jag vet inte hur lång tid det är dit. Kanske jättelångt, kanske kort. Jag är jävligt nöjd efter varje platta vi gör. När jag lyssnar på ”A Sense Of Purpose” är jag supernöjd. Det har varit mycket slit men just nu känner jag inte att vi skulle kunna göra något bättre än det här.
– Om några år när vi spelar in nästa platta kommer vi ha grejer som jag tycker är ännu bättre. Det är den känslan man måste sträva efter. Känner man att ”ja, den här skivan är inte lika bra som förra men den är ok”, ja då får man definitivt lägga ner.

En enda stor familj
Till skillnad från sina kollegor i SOILWORK som haft det kämpigt med medlemsavhopp, Peter Wichers förra hösten och nu senast Ola Frenning, undrar jag om det inte finns inre spänningar inom den göteborgska gruppen.
– Alltså, sånt kan hända med så kort varsel. Jag kan inte heller påstå att vi alltid har roligt heller. Vi har ju våra fighter men det är ungefär som en relation i en familj. Hur håller man sams där, frågar Björn mig retoriskt?
– Jo, man väljer att göra det. Det här är ju min familj och det är ju ändå människor som jag vissa år spenderar mer tid med än med mina egna barn. Det är jättenoga att man förstår vikten av att försöka vara sams. Bråk händer alltid.

Man kan inte alltid vara överens om allt, svarar gitarristen pedagogiskt.
– I mångt och mycket och framförallt musikaliskt enas vi ju när vi spelar in plattorna. Det är då vi fattar att det här just det här vi sysslar med.

Björn fortsätter förklara sitt jobb:
– Det finns inget bättre jobb än det här om man nu ska kategorisera detta som arbete. Vi har det jättebra. Vi åker världen runt och spelar våra låtar för folk som gillar dem. Vi kan leva på det och måste inte ha ett vanligt 9-5 kneg. Visst, det är tungt med familj som man ofta saknar en det är ju en hobby som jag kan leva på.
– Fan, tänk dig. Jag sitter här en fredagskväll, dricker pilsner och snackar med en snubbe i Australien om vår senaste platta. Folk är intresserade av vad vi gör, utbrister Björn och vi enas i ett skratt om att han dricker öl medan jag inte ens fått i mig morgonkaffet ännu.

Jag fortsätter min utfrågning och vi kommer in på ämnet idoler och vad som gitarristens egen inspiration.
– Det finns ett par snubbar i RAINBOW som inspirerat mig och ett par plattor. Richie Blackmore som låtskrivare har alltid varit viktig för mig. Han har skapat rockhistoria. Sen har vi världens bästa enligt mig, Ronnie James Dio, en av mina största idoler.
– När det kommer till gitarrister ändras det lite. Det finns en grundstomme med Zack Wylde och John Petrucci. Zack är en fantastisk gitarrist när han inte är full. Han har sådan attityd, som att gå in i en boxningsring när han spelar. Sen är ju Chris Amott från ARCH ENEMY tekniskt briljant. Dessa har kanske inte format mitt eget spelande men någonstans tar man det man gillar, själva essensen och skapar ett eget sound.

Storslagna gig, då och nu
”A Sense Of Purpose” släpps i april och efter detta ska den nya skivan framföras för tusentalet hungriga fans.
– Vi åker till USA i samma veva som vi släpper plattan. Det blir Gigantour med MEGADETH, CHILDREN OF BODOM och JOB FOR A COWBOY bland annat. Hela sommaren är fullbokad med festivaler. Efter detta kommer vi nog och hälsar på down under. Det blir dock Japan först men vi ska köra några gig där nere. Vi gjorde en kortare turné för inte så längesedan men såg inte mer än storstäderna. Skulle gärna vilja se mer av landet, det finns oerhört vackra landskap.

Björn berättar om bandets förra turné i Australien och säger:
– Vi skulle vilja köra Big Day Out (stor endagsfestival som går av stapeln i januari varje år, förf. anm.) eftersom jag tycker det verkar kul att bara hänga och umgås och köra några ströspelningar här och där.
- Efter Australien blir det Europa och kanske en mindre Sverigevända om vi hinner med det. Men det blir i så fall nästa år. Vi kommer ha några datum i Sverige under Europaturnén i alla fall.

Med tanke på att IN FLAMES spelat med de största akterna i metalvärlden, däribland IRON MAIDEN, SLAYER, METALLICA och JUDAS PRIEST inräknade har de även lyckats samla på sig många fina minnen och upplevelser. Björn berättar om känslan när de värmde upp inför järnjunfrun i sin hemstad 2004.
– Det var helt fantastiskt när vi spelade på ett slutsålt Ullevi före MAIDEN, 57 000 människor i din hemstad. Visst alla var ju inte våra fans men ändå. Vilket mottagande vi fick. Jag får gåshud när jag bara tänker på det. Det var så overkligt. Vi satt nere i ett litet jävla sunkigt omklädningsrum och tänkte ”var beredda nu gubbar. Nu går vi upp och får en massa skit i 45 minuter, sen tittar vi på MAIDEN och sen går vi hem”. Vi gick upp på scenen och det var ett jävla liv. Folk bara gapade. Jag kommer inte ihåg så mycket från spelningen för jag hade tunnelseende. Det var en rejäl upplevelse som lämnade ett starkt intryck på mig.

Jag är beredd att stämma in då jag själv fick uppleva samma känsla när det brittiska bandet spelade i Sydney för ett tag sedan, dock från läktarplats.

Tomasz Swiesciak
2008-02-22






Lmna en kommentar till artikeln:
(Kommentarer som anses sttande, innehller personangrepp, reklam eller p annat stt inte fljer vra riktlinjer kommer att plockas bort.)




Namn: BiblioteKarin | Datum: 2008-03-04 06:59:52

Helt underbar intervju :)
Ge mig nya plattan nuuuu!
Namn: danielfrilans | Datum: 2008-03-07 10:37:02

Vilken antologi, shit ambitiöst och vansinnigt kul. Att få hela storyn.
Namn: nabru | Datum: 2008-03-07 20:28:12

Som vanligt mycket läsvärt, bättre än någon annan intervu jag läst med dom i denna promo sväng!!!!!!!
Namn: inflames | Datum: 2008-03-13 19:19:41

En jättebra interjuv bra att man får veta hela historien, väldigt intressan bra jobb :P

Till startsida »