Skriven av: BiblioteKarin Lst: 1966 ggr. Kommenterad: 4 ggr.


Metaltown 2012, Göteborg 16-17 juni

Fredag

Årets vistelse på Göteborgs galopp inleddes egentligen redan på vägen ut till området då en busslast glada hårdrockare röjde in helgen med "Fader Abraham" som allsång och uppvärmning. En positiv busschaufför av det gladare slaget bejakade tilltaget och snart var vi ute på området, bara något lite senare än vad som tänkts. Första band som mötte oss på Metaltown var KYUSS LIVES! på största scenen som för året är döpt till Blood Stage. Bandet hade ingen plats i mitt musikmedvetande sedan tidigare och inte i någon större utsträckning nu heller. Vi hann också med en kortare sväng till DESCEND på den för året nya "mörka" scenen, Death Stage, som under dagarna ska komma att fyllas med övervägande death och black metal.


KYUSS LIVES!

Första hela (nästan iaf) konserten blir den med MACHINE HEAD på näst största scenen Fire Stage. Jag har sett bandet 3-4 gånger tidigare och detta var ett MACHINE HEAD i hög stämning och med många goda låtval, blandat nytt och gammalt. Unto the Locust gav som väntat stort publikgensvar med hög allsångsfrekvens. En bra spelning, precis som väntat, om än inte spektakulärt bra.


Robert Flynn, MACHINE HEAD

Spektakulär var däremot AVATARs föreställning på Close-Up, ja föreställning måste man kalla deras scenframträdande, där sångaren Johannes Eckerström, först helmaskerad med en rätt obehaglig svart huva, sedan i sin numera "obligatoriska" mörka clownutstyrsel, dominerade och dompterade scen och publik. Efter att AVATAR debuterat med en riktigt bra platta 2006 har bandets karriär ändå inte riktigt tagit den fart man kunde ha önskat, men med senaste fantastiska alstret "Black Waltz" har de välförtjänta framgångarna kommit, och bandet har bland annat lanserats i USA. Publikgensvaret på Metaltown var stort och hela setet bestod av enbart låtar från nya plattan, ett helt riktigt val gjort av bandet. Vi befanns t o m värdiga en "världspremiär" då Paint Me Red framfördes live för första gången. Många rysarstunder på den spelningen.


AVATAR


Nästa band på Fire Stage är holländska WITHIN TEMPTATION med karismatiska Sharon den Adel som frontperson och sångerska. Stor show bjöds, ljudet var perfekt och även om deras symfoniska popmetal inte är mitt förstahandsval alla dar i veckan var det hela rätt storartat. Senaste plattan, konceptalbumet "The Unforgiving" bidrog bland annat med låten Faster som satt perfekt med sin fängslande refräng.


WITHIN TEMPTATION

Efter en kort titt på LAMB OF GOD - jodå alltid bra, men har sett dem förr - besöktes AURA NOIR på mörka scenen, bandet som själva säger sig vara "världens fulaste band". Det kan jag inte riktigt hålla med om, och det mest uppseendeveckande i sammanhanget var kanske att ene gitarristen satt ner på en stol på scen... Bra band men ingenting i musiken som riktigt hookade fast mig för framtiden.

Efter en mat- och ölpaus kom dagens värsta schemakrock; VADER och HYPOCRISY samtidigt på de båda små scenerna. Trots att jag sett polackerna tidigare gick VADER segrande ur valstriden och det var ett gott val! Dagens andra mest intressanta spelning, efter AVATARs, är ett total motsatt scenframträdande mot just AVATARs. Piotr Wiwczarek med mannar gör det ett metalband förväntas göra på scen, vrålar, shreddar och headbangar. Väldigt seriöst och inget party-showande här, men så intensivt och så jäkla bra spel. Publiken är också med på noterna, de som lämnat MARILYN MANSON åt sitt öde borta på stora scenen vet varför de gjort sitt val.


VADER


Så är det dags för kvällens huvudband, hemmasönerna i IN FLAMES. Och nu är det megastor show på gång på Blood Stage. Från långt avstånd ser vi den storslagna bild-, ljus- och ljudfesten som bandet släpper lös. Och en av de saker som gör IN FLAMES riktiga storhet, det som gör dem till ett band mer allmängiltigt än enbart för en krets av närmast invigda, är just denna förmåga att totalt anpassa show och framförande efter omständigheterna; ena dagen på intim klubbspelning, såsom bandet genomförde dem i Nordenturnén under våren, och sedan en kväll som denna med kraft att inte bara visuellt, men också musikaliskt fylla ut största scenen och nå ut till hela Metaltowns månghövdade och kräsna publik. Det är stort. Att de väljer att klär sig i typiska dansbandsattribut - likadan skjorta och väst - är nog ännu större.


IN FLAMES

Vi lämnar faktiskt IN FLAMES mitt under spelningen för att vallas in som får i fållor, till de ändå ganska snart ankommande bussarna och behövlig nattvila.
 

Lördag

Att vara i tid för CANDLEMASS på lördagen var ett absolut krav på mitt festivalsällskap från min sida. Och i så god tid var vi att vi först hann bevista en del av konserten med YEAR OF THE GOAT på Death Stage. Skittufft bandnamn och jag väntade mig något väldigt mörkt och spännande men fann - ännu ett 70-talsrockband. Undrar om de inte rentav delar en gitarrist med GRAVEYARD? Inget i det jag hörde verkade hindrande för att ganska snart lämna dem för en bra plats till CANDLEMASS.

Men vad är detta? Var är människorna? Har de inte fattat att Sveriges doom metal-legender är bokade på största scen, kanske för en av bandets sista festivalspelningar, pga ledarens, basisten Leif Edlings hälsoproblem? Jag är beredd att ursäkta att det inte är jättetrångt ända bort till matvagnarna, det är ju ännu rätt tidigt på andra festivaldagen, klockan är bara fyra på eftermiddagen. Men det här... Skämmes Sveriges metallskallar vill jag nästan utbrista, och tråkigt för bandet att inte visas större uppskattning än så här.


CANDLEMASS

Vi som är där får se ett CANDLEMASS i gott slag. Inhoppande sångaren Mats Levén gör ett imponerande jobb med tanke på omständigheterna. Leif Edling själv håller sig till stora delar, som vanligt föreställer jag mig, lite i bakgrunden och låter de andra lysa. Blandningen av nytt och gammalt är den bästa, med övervikt för det gamla. Kanske inte festivalens mest spektakulära show men den högst värderade spelningen för min del, jag som aldrig sett bandet förr.


Leif Edling, CANDLEMASS

Resten av kvällen går i de mindre, mörkare scenernas tecken, jag väljer lätt bort band som HAMMERFALL och SABATON och med lite större tvekan även ANTHRAX och MASTODON som jag sett tidigare. På minsta scen spelar Nynäshamnsbaserade black metal-bandet UNPURE - "Sveriges mest underskattade band" har det sagts, ganska okända kanske bland annat för att de sällan spelat live tidigare. Mycket intressant ljudbild och jag ångrar bara att jag inte hunnit lyssna lite mer på bandets rätt traditionella black metal-musik innan. Kul nyupptäckt.

En av förra årets snackisar, norrländska VILDHJARTA, drog vädervinsten i omväxlande-sol-och-regn-spelet. Ösregnet föste in även en del kanske tveksamma i Close Up-tältet, men jag tror ingen enda där inne ångrade att de tog det steget. En intensiv trekvart med 100% scennärvaro och intensitet bjöd sexmannabandet på och de båda sångarna växel-growlade på ett sätt som gav rysningar och som jag aldrig hört maken till på scen tidigare. Dagens positiva överraskning.


VILDHJARTA

Ett annat "måste", efter CANDLEMASS, var att se svenska legendariska grind core-bandet NASUM, numera med sångaren Keijo Niinimaa från finska ROTTEN SOUND. Jag konstaterar att ja, de är skickliga musiker och nej, jag älskar inte grind core men detta var svårt att inte uppskatta. Och nu har jag en gång fått se dem.

Åter dags för ett svårt val; PRIMORDIAL på Death Stage eller GOJIRA på Close-Up... En kort titt på PRIMORDIAL - hade gärna sett mer! - men sen blir det franska GOJIRA som förgyller kvällen. Sofistikerad fransk dödsmetall är aldrig någonsin fel och framförd i denna högklassiga form är det en ren fröjd att vara delaktig i. Kanske spelar även här vädret in för att tältet ska bli så här överbefolkat, men ojoj vad vi får valuta för det valet. Sångaren Joe Duplantiere, brodern Mario på trummor och hela bandet imponerar. Vokalisten säljer in sig själva till en headline-turné med stopp i Sverige senare under året, och vi är många som hoppas detta blir verklighet.


GOJIRA

På pappret har jag valt bort DARK TRANQUILLITY för att få se legendariska norska MAYHEM - jag har blivit tillhållen av sonen att inte stå längst fram och få grisblod över mig - men black metal-spelningen blev uppskjuten, okänt varför, och DARK TRANQUILLITY bjöd på en skönt suggestiv ljus- och färgshow, gissningsvis designad av gitarristen Niklas Sundin. Många nya och äldre klassiker flödade över publiken som var med fullt ut på allsångsnoterna och det var mycket kärlek i luften mellan band och publik. DARK TRANQUILLITY står absolut inte bröderna i IN FLAMES långt efter.


DARK TRANQUILLITY

På trötta fötter snubblade vi en sista gång över till Death Stage och såg Attila Csihar, Hellhammer och de andra i MAYHEM, samtidigt som SLAYER drog igång sin show på stora scenen. Han vrålar på så bra, han Csihar, men inga grishuvuden var preparerade vad jag kunde se. Jag hade gärna hängt kvar där kvällen ut men nu var alla batterier uttömda, och efter att ha släntrat igenom hela festivalområdet till tonerna av SLAYER bar det hemåt.

Tack Metaltown, för en mycket väl genomförd festival, fantastiska band, inte minst på de mindre scenerna, och tack till alla banden som gav oss i publiken två underbara dagar till brädden fyllda med metal.

Text och bild:
/ BiblioteKarin






Lmna en kommentar till artikeln:
(Kommentarer som anses sttande, innehller personangrepp, reklam eller p annat stt inte fljer vra riktlinjer kommer att plockas bort.)




Namn: Blasphemedia | Datum: 2012-06-19 08:04:04

Att CANDLEMASS inte fick mer
gehör än så på stora scenen
är nog egentligen inte så
konstigt... De borde så klart
ha fått spela senare på
kvällen, och helst i CU-
tältet. De har visserligen
stämningsfull musik, men
ingen som helst show-känsla
på scen. Då hade det varit
bättre med stämningsfullt
mörker och intim närhet, än
en stor, ljus scen som mest
blev att kännas naken.

Sedan är det ju snudd på
skandalöst ;-) att du
underskattar YEAR OF THE GOAT
så förfärligt! Band som GHOST
och DEVIL'S BLOOD hypas som
fan (om än inte nödvändigtvis
av dig) men har inte
tillnärmelsevis lika sköna
låtar som YOTG. Nej,
Norrköpingssönerna var ledigt
topp 3 på hela festivalen,
och om det finns någon
rättvisa i världen kommer det
stora breaket när som helst!
:-)
Namn: BiblioteKarin | Datum: 2012-06-19 08:34:26

Och då har jag ändå mina rötter i Norrköping, men nej, YOTG funkar inte för mig. Så icke heller Ghost, om det kan räknas som en förmildrande omständighet ;)

Helt rätt som du säger om Candlemass på alla sätt, men tycker ändå uppslutningen "borde" kunna varit större.
Namn: Bandit Metal | Datum: 2012-06-19 15:43:12

Extremt avundsjuk över att du fick beskåda Primordial (lite iaf) samt Gojira som jag helt missade pga jobb. Hoppas på en massiv Sverige i höst! =)
ANdra band jag måsr dåligt över att jag missade var tvåtaktsdödsarna Unleashed. Sett dem förr men de vet var skåpet skall stå...
Summerar med att med hög stämma: SLAYER
Namn: Martin | Datum: 2012-06-21 16:23:42

Ja Gojiras spelning är den som fastnat mest på näthinnan, för den var förjävla bra! Även Hypocrisy och Nasum var grymt bra! Gillade även Opeth och Candelmass.. Men helt klart skulle de båda spelat senare och då gärna i Close up tältet.

Till startsida »