Skriven av: Martin Bensch Läst: 3309 ggr. Kommenterad: 0 ggr.


THE AGONIST - intervju med Alissa White-Gluz

THE AGONIST slĂ€ppte i början pĂ„ juni sitt tredje album ”Prisoners”, en skiva som, om man fĂ„r tro sĂ„ngerskan Alissa White-Gluz, var svĂ„rare att skriva Ă€n föregĂ„ngsplattorna. Werock fick brevledes tag pĂ„ sĂ„ngerskan.

Först och frĂ€mst – att lyssna pĂ„ “Prisoners” Ă€r verkligen kul. Jag njuter verkligen av skivan. NĂ€r man beaktar att föregĂ„ngaren ”Lullabies For The Dormant Mind” fick riktigt bra recensioner, hur kĂ€nde ni er nĂ€r ni skulle ta tag i skrivandet inför ”Prisoners”? Nervösa, upphetsade, panikslagna?

 -      Helt klart var vi nervösa och panikslagna, haha! Jag Ă€r glad för att folk verkar gilla skivan, och att den har fĂ„tt fina recensioner. För mig personligen Ă€r det verkligen svĂ„rt att kolla pĂ„ nĂ„gonting som jag medverkar i och lyssna pĂ„ detta objektivt. SĂ„ det Ă€r verkligen upp till var och en att avgöra om skivan Ă€r bra eller dĂ„lig, men det Ă€r kul att du gillar den!

Hur kom det sig att ni valde ”Prisoners” som titel för skivan?

 -      Well, vi höll ju pĂ„ att brainstorma kring en del tankar, och fĂ„ngenskap som tema Ă€r ju nĂ„gonting som Ă€r vĂ€ldigt uppenbart pĂ„ ”Lullabies
”, men ocksĂ„ pĂ„ den nya skivan. Och dĂ„ pratar vi inte enbart om fysisk fĂ„ngenskap utan om mental, kĂ€nslomĂ€ssig eller spirituell fĂ„ngenskap. Vi hade ett gĂ€ng olika titlar av vilka vi hade bestĂ€mt oss för en del under olika perioder. Men det blev alltid att vi Ă€ndrade dessa, och till slut blev det ”Prisoners” som fastnade hĂ„rdast.

Om ni jĂ€mför lĂ„tskrivningsprocessen frĂ„n ”Lullabies
” till den nya skivan – var det stor skillnad?

 -      Vi körde med samma teknik stort sett – jag fĂ„r musiken i stort sett fĂ€rdig och sĂ„ sĂ€tter jag igĂ„ng att bĂ€nda den hit och dit och lĂ€gga till mina sĂ„nggrejer. Det var annorlunda i den meningen att det var mycket svĂ„rare denna gĂ„ngen. Det var inte samma kĂ€nsla av att det var skoj att skriva lĂ„tarna denna gĂ„ngen, men det gör Ă„ andra sidan att jag tror att skivan har potential att vĂ€xa för varje lyssning dĂ„ man nĂ€stan kan höra kampen i lĂ„tarna. Jag tĂ€nker lite att det Ă€r en skiva som man inte lyssnar pĂ„ för samma skĂ€l som till ”Lullabies
” men de som fattar skivan kommer nog verkligen att uppskatta den.  

Ni har tagit in en andra gitarrist i Pascal. Hur kommer detta sig? Och kanske viktigare – vilka skĂ€l hade ni till att ta in honom alls rent musikaliskt?

-      Vi har ju haft en andra gitarrist frĂ„n början egentligen, men dĂ„ har det alltid rört sig om att de varit turnerande musiker. De var inte med vid inspelningarna, och skrev inte lĂ„tar. Paco började ocksĂ„ pĂ„ detta sĂ€tt, men han funkade sĂ„ bra i bandet att vi bestĂ€mde oss för att ha med honom som fullvĂ€rdig medlem. Han Ă€r mer av en sologitarrist Ă€n nĂ„got annat, och han har en helt annorlunda stil Ă€n Danny.

Jag har lÀst pÄ fler Àn ett stÀlle att du har tyckt att faktumet att du Àr kvinna i en mansdominerad scen har varit jobbigt. Hur ser du pÄ detta nu, och har situationen Àndrats under bandets karriÀr?

 -      Jag tror att det var mycket vĂ€rre för mig i början eftersom jag hade betydligt lĂ€gre sjĂ€lvförtroende Ă€n nu. DĂ„ hade jag inte heller en sĂ„ pass lojal fanbas som backar upp mig som jag har idag. Jag upplever inte att jag blir objektifierad lika mycket nu nĂ€r jag Ă€r lite mer vĂ€letablerad. Det Ă€r fortfarande aningens svĂ„rt pĂ„ grund av andra orsaker, men pratar vi om uppfattningen folk har om oss som ett band med en kvinnlig frontfigur sĂ„ fĂ„r vi inte lika mycket skit för detta som vissa andra band.

TextmĂ€ssigt har THE AGONIST alltid varit ett band som stĂ„r för starka budskap. Vilka teman utforskar ni pĂ„ ”Prisoners”?

 -      Jag tror att en av anledningarna till att jag har svĂ„rt att identifiera mig med vad temat Ă€r pĂ„ skivan Ă€r att jag faktiskt inte planerade nĂ„got genomgĂ„ende tema denna gĂ„ng. Jag gick mycket mer pĂ„ kĂ€nsla och det ledde till att en del texter upplever jag som mer ”automatiska”, medan en del Ă€r mycket mer introverta Ă€n vanligt. Det Ă€r mer pĂ„ ett filosofiskt och emotionellt plan denna vĂ€nda tycker jag. SjĂ€lvklart Ă€r det fortfarande en del sociala frĂ„gestĂ€llningar kvar i texterna, mycket beroende pĂ„ att jag tĂ€nker mycket pĂ„ sĂ„dant.

 Ni kommer frĂ„n en mycket intressant region rent musikaliskt – vilka band Ă€r det vĂ€rt att hĂ„lla ögonen pĂ„ tycker ni?

 -      OBEY THE BRAVE, MITOSIS och UNEXPECT – de skulle vara mina topp tre. 

 Ni turnerade tungt med “Lullabies
”. Vad var höjdpunkterna respektive lĂ„gvattenmĂ€rkena pĂ„ de olika vĂ€ndorna?

-      De olika vĂ€ndorna vi gjorde pĂ„ ”Lullabies
” hade gemensamt att de alla var mer eller mindre fantastiska. Det var verkligen kul att komma till regioner som vi inte hade besökt tidigare.

 Jag vill sĂ„klart veta nĂ€r bandet planerar att besöka Europa, och framför allt Sverige.

 -      Vi hĂ„ller definitivt pĂ„ och försöker att ta oss över till Europa, men vi mĂ„ste vĂ€nta pĂ„ den rĂ€tta turnĂ©n. Vi vill inte Ă„ka över förrĂ€n det kĂ€nns helt rĂ€tt frĂ„n vĂ„r sida. Om det hĂ€nder sĂ„ vill vi definitivt besöka Sverige.  

Martin Bensch






Lämna en kommentar till artikeln:
(Kommentarer som anses stötande, innehćller personangrepp, reklam eller pć annat sätt inte följer vćra riktlinjer kommer att plockas bort.)





Till startsida »