Skriven av: Martin Bensch Läst: 1257 ggr. Kommenterad: 0 ggr.


Getaway Rock Festival 2012 - dag 2, del 2

I GĂ€vle spelas det metal sĂ„ det stĂ„r hĂ€rliga till under tre dagar pĂ„ Getaway Rock Festival. WeRocks utsĂ€nda Martin Bensch och Kitty Rossander rapporterar frĂ„n hela festivalen. 

AUGUST BURNS RED

Jag har ofta hĂ€vdat att det enda bandet inom metalcore som man behöver bry sig om Ă€r AUGUST BURNS RED. Efter dagens konsert ser jag ingen direkt anledning att Ă€ndra pĂ„ det pĂ„stĂ„endet. 

Publiken Ă€r inte den största under festivalen - men de som Ă€r dĂ€r Ă€r fullt beredda pĂ„ att röja loss. NĂ€r bandet drar igĂ„ng knockas jag nĂ€stan av ljudet. Basen dundrar in i bröstkorgen med kraft Ă€ven dĂ€r jag stĂ„r i början av konserten vid ljudtornet ca 100 meter frĂ„n scenen. Och det Ă€r lika gött för oss som gillar low end som det Ă€r förödande för gitarrerna som jag tycker inte riktigt nĂ„r fram hur mycket Ă€n JB Brubaker och Brent Rambler gnuggar strĂ€ngar som om livet berodde pĂ„ det. Trist. 

Det Àr dÀremot inte alls trÄkigt att kolla in bandet som verkar grymt taggade och öser pÄ nÄt fruktansvÀrt, framför allt sÄngaren Jake Luhrs som pÄ sant hetsmanér studsar omkring och och skriker halsen av sig.

DĂ€r andra metalcoreakter lĂ€tt blir vĂ€ldigt trĂ„kiga behöver man inte oroa sig för detta nĂ€r det gĂ€ller pennsylvaniagĂ€nget. LĂ„tskrivandet ligger pĂ„ en helt annan nivĂ„, och det hĂ€nder helt enkelt oerhört mycket i varje lĂ„t bandet spelar. BĂ€st Ă€r det i lĂ„tar som Cutting The Ties, White Washed som har oerhört snygga slingor och en massiv tvĂ„-takt. Backburner frĂ„n början av karriĂ€ren har en skön meckighet som jag verkligen uppskattar och Leveller Ă€r precis vad den heter - en daisy cutter till lĂ„t som verkligen gĂ„r hem. 

HĂ€r dör sen konserten av en enda anledning: trumsolo. Det spelar ingen som helst roll om det som hĂ€r Ă€r Matt Greiner som gĂ„r loss, eller om det Ă€r nĂ„gon annan trummis - en trummis ska aldrig tillĂ„tas ta sĂ„ mycket plats sjĂ€lv. Och det kommer frĂ„n en trummis, sĂ„ tro inte att jag dömer ut mitt eget skrĂ„. Bandet lyckas aldrig kravla sig upp frĂ„n denna pugilistiskt skapade avgrund hur mycket löd man Ă€n spelar de avslutande lĂ„tarna med. 

Och det Ă€r synd att se ett band av denna kalibern sĂ€nka sig sjĂ€lvt - för konserten var denna invĂ€ndning till trots - riktigt bra. 


Text: Martin Bensch, Foto: Kitty Rossander






Lämna en kommentar till artikeln:
(Kommentarer som anses stötande, innehćller personangrepp, reklam eller pć annat sätt inte följer vćra riktlinjer kommer att plockas bort.)





Till startsida »