Skriven av: Footstomp Läst: 1724 ggr. Kommenterad: 0 ggr.


Hardcore Superstar – Mentally Damaged Tour
Tyrol, Stockholm 2008-02-27
Support: CrashDïet & Lillasyster


Foto: Erik Sundberg

2008 kommer att bli ett fullspäckat konsert år för min del. Jag har redan fått avstå från att köpa biljetter till vissa tillställningar på grund av att ekonomin sagt nej men fortfarande har jag Iron Maiden, Kiss och självklart Sweden Rock Festival på agendan. Som uppvärmning på året besökte jag Tyrol i Stockholm för att avnjuta Hardcore Superstar med support av CrashDïet och Lillasyster.

Lillasyster:
Göteborgarna i Lillasyster öppnade kvällen. Hade inte högre förväntningar på denna akt, det enda jag hört innan var Rihanna-covern ”Umrella” vilken jag inte alls är så förtjust i. Tur var det för denna spelning var inte alls speciellt upphetsande. Det saknades utstrålning från bandet i allmänhet och Martin Westerstrand (ex- LOK) sjöng inte alls bra, speciellt inte på de fin stämmiga partierna. Den ende som höll måttet var trummisen i mitt tycke. Vad gäller musiken så säger det ju en hel del när den ”bästa” låten är ”Umbrella”.

CrashDïet:
Detta blev tredje gången (eller fjärde beroende på hur man räknar) jag såg CrashDïet, andra gången med nya frontmannen Olliver Twisted. Det visade sig även bli den bästa fram till dagens datum. Sist var när Olliver var relativt ny i bandet vilket sken igenom en hel del på scen men denna gång var det annorlunda. Hade jag inte vetat bättre så hade jag med största sannolikhet trott att det var David Lee Roths avkomma som flög runt på scen. Bandet fick snabbt med sig publiken vilket höjer upplevelsen ytterligare. Ett stort minus är att Martin Sweet i vanlig ordning (tyvärr) bjöd på en hel del sura toner. Det var i huvudsak låtar från senaste ”The Unattractive Revolution” som spelades med undantag för ”Riot in Everyone” och bandets bästa låt ”It’s a Miracle”. Jag hade gärna sett att de fick lite mer speltid men i övrigt var det inte mycket jag saknade.

Hardcore Superstar:
Hardcore Superstar är just nu ett av Sveriges hetaste band. 2005 kom deras självbetitlade succéalbum och förra året överträffade de sig själva med ”Dreamin’ in a Casket”. Ett mindre bakslag skedde dock tidigare i år då gitarristen Thomas Silver hoppade av bandet, men att det skulle betyda slutet var inte på frågan. Inhopparen blev Vic Zino från Crazy Lixx som nu blivit erkänd som officiell medlem i bandet. Nu var det upp till bevis vad bandet går för!

Efter ett relativt långt uppehåll så var det äntligen dags för kvällens huvud akt. Efter en liten inledning med skynke för scen, ljus och grejor så sparkar de igång med ”Need no Company”. Det kändes lite ovant att inte se Silver på scen med grabbarna med den detaljen glömde man ganska snart. Vic Zino spelade med stor träffsäkerhet och tillförde nästan lika mycket energi som Jocke Berg själv. Något som oroade mig var att Vic med sin spelstil ändrat HCSS sound i en lite annorlunda riktning. Silvers sound var lite smutsigt och halvskitigt men Vic har ett lite renare metal sound ala’ Zakk Wylde fast inte lika mycket over the topp. Jag tyckte absolut inte det lät illa på något vis, är mest orolig för det karaktäristiska soundet bandet har byggt upp på de två senaste plattorna.

Spelningen var en riktig höjdare, den bästa av de två gånger jag sett dem tidigare. HCSS är ett band som gör sig bra på skiva men ännu bättre live. Det var huvudsakligen låtar från ”Dreamin’ in a Casket” som spelades (nästan alla faktiskt) samt en handfull från den självbetitlade plus ”Liberation”. Bästa låten under kvällen var nog ”Sensitive to the Light” som jag tror de flesta går igång på. Jag tackar för denna gång och ser med spänning fram emot vad framtiden har att erbjuda.

Lillasyster: 3/10
CrashDïet: 7/10
HCSS: 9/10


Foto: Erik Sundberg

Erik Sundberg
2008-03-05






Lämna en kommentar till artikeln:
(Kommentarer som anses stötande, innehåller personangrepp, reklam eller på annat sätt inte följer våra riktlinjer kommer att plockas bort.)





Till startsida »