Skriven av: Fredrik Sandberg Lst: 1668 ggr. Kommenterad: 0 ggr.


EVOCATION, X&Y, Borås

Det går inte att bli profet i sin egen stad, brukar det heta. Återupplivade kultbandet EVOCATION från Borås gör sitt bästa för att överbevisa den tesen, när man på hemmaplan (i form av nattklubben X&Y) inleder sin aktuella turné med ett releaseparty för färska skivsläppet "Illusions Of Grandeur". Hur väl lyckas man då frälsa hemstaden denna regntunga september-kväll?

Låt oss besvara den frågan i sinom tid, men först en titt i backspegeln. EVOCATION är gänget som under tidigt 90-tal sågs som en möjlig "next big thing" inom den svenska dödsmetall-scenen, med sin blandning av influenser från den kungliga huvudstaden och Göteborg. Trots påtagligt intresse från flertalet skivbolag lades bandet på is 1993, och såg länge ut att förbli en saga utan lyckligt slut. Dryga tio år senare väcktes spellusten dock åter till liv hos de inblandade herrarna, och bandet återförenades. Låtskrivarförmågan visade sig vara välbevarad, och när man några skivsläpp senare intar scenen på X&Y är det med snudd på samma gyllene läge som då för 19 år sedan.

EVOCATION tänker inte slarva med detaljerna när det gäller att utnyttja slagläget så här på hemmaplan. Spelningen äger rum en lönefredag, och entrén har satts till löjligt låga 80 riksdaler. Följaktligen är lokalen välbefolkad när jag anländer ungefär i mitten av förbandet SKINEATERs set. Gänget består av idel rutinerade metalherrar och manglar på tämligen väl. Dock lider man ganska svårt av att ljudet är murrigt och detaljer i låtarna påtagligt svåra att urskilja. När frontmannen Jörgen Ström påtalar att debutplattan "Dermal Harvest" egentligen skulle varit ute redan men att den försenats och släpps senare i höst, har jag därför lite svårt att avgöra hur nyfiken jag egentligen är.

Betydligt mer nyfiken är jag dock på huvudakten. "Illusions Of Grandeur" är en stark platta som säkerligen kommer att återfinnas högt på undertecknads årsbästalista, med sin väl hopskruvade mix av AMON AMARTH-minnande tyngd och melodier samt AT THE GATES-influerat göteborgsriffande. Med undantag för det faktum att ljudkvalitén på X&Y sällan briljerar (stället är trots allt egentligen en renodlad nattklubb, och har inte riktigt akustiken för att utgöra en ideal giglokal) är alla förutsättningar därmed godartade och förhoppningarna höga.

EVOCATION inleder också starkt genom att drämma till med det grovkalibriga artilleriet på en gång; blytunga Divide And Conquer är första nummer ut. Gensvaret blir det önskade. Borås är knappast känd för att vara en metalstad av rang, men denna kväll verkar dess innevånare vara med på noterna. Redan under andra låten tvingas säkerhetsvakterna avhysa en kille från hans plats framför scenen, eftersom hans moshande är så vildsint att några andra besökares ölflaskor plötsligt blivit luftburna. Han är inte ensam om att röja loss, så hade vakterna (som förmodligen inte är helt vana vid en metalpublik) behållit samma nitiska nivå hela kvällen hade fler avhysningar sannolikt fordrats. Nu blir det tacksamt nog inte så, utan röjet tillåts fortsätta tämligen engagerat under spår som utmärkta Perceptions Of Reality, Reunion In War och eleganta blytackan Crimson Skies.

EVOCATION. Även om de verkar trivas på hemmaplan, är de redo för - och förtjänta av - större scener än den på X&Y.

Sångaren Thomas Josefsson sköter sysslorna som frontman väl; förutom att strupen håller finfint setet igenom har han fullt godkänd hand med publiken. Han skojar bland annat om att vi i publiken får sluta snacka Elfsborg nu och skrika lite mer istället, och hinner under kvällen också med att bjuda på en improviserad liten… rövdans (ursäkta uttrycket) samt driva lite vänskapligt med nye basisten Gustav Jorde. Efter att ha presenterat honom konstaterar Josefsson att föregångaren Martin ”Tore” Toresson också återfinns i publiken, så om vi gillade honom bättre går det att lösa... Nu tror jag risken är liten, eftersom Jorde är en imponerande herre vars visuella gimmick att använda en fet kätting som axelband till basen känns alldeles rätt. Färdighetsmässigt är det dock gitarristen Vesa Kenttäkumpu som imponerar mest denna kväll, då hans eleganta harmonier och slingor sticker ut i den tyvärr något halvdana ljudbilden och avslöjar precis hur snyggt komponerat EVOCATIONs låtmaterial faktiskt är.

Ljudbildens brister stör dock inte alltför mycket denna kväll. Att döma av mängden handskakningar och high fives som sker mellan scenen och de främre publikraderna är det gott om gamla bekanta till bandet på plats, vilket innebär att publiken utgör en välvillig jury. Att bandet faktiskt har "gamla" bekanta i strikt bokstavlig bemärkelse är också något som Josefsson understryker. Detta genom att presentera en låt mot slutet av setet som "...en bortglömd låt vi hittade, som jag tror vi lirade -92 när vi spelade med DISMEMBER i Göteborg". EVOCATION har alltså gedigna anor, men väljer ändå att avsluta det ordinarie setet med svulstiga köttmackan Metus Odium från sitt nyaste släpp. Här är det för ett par ögonblick genuin gåshudsvarning, när stroboskopet försöker slå de smattrande dubbelkaggarna på fingrarna genom att blinka fram ett blastbeat som komp till det tunga riffandet. Mäktigt!

Att dela upp setet i "ordinarie" och "extranummer" är för övrigt något av en skrivbordskonstruktion. Någon riktig paus där emellan är det inte, utan EVOCATION manglar tämligen omgående vidare med ytterligare ett par låtar. Titelspåret från nya plattan är näst sist ut, och rivs för övrigt av i ett ännu högre tempo än på plattan vilket är maffigt. Därefter avslutas kvällen med Feed The Fire från 2007 års comeback-platta "Tales From The Tomb", till taktfast handklapp och ivrigt pumpande med nävarna från den vid det här laget rätt svettiga publiken.

Det har därmed blivit dags att återvända till den inledande frågan: hur väl lyckas EVOCATION frälsa sin hemmapublik denna regniga septemberkväll? Tja, bandet har genom kombinationen av plats, tillfälle, publik och kvalitén på den aktuella plattan lagt bollen väl tillrätta på straffpunkten, och har (ljudkvalitén på X&Y till trots) följaktligen inga större svårigheter att dunka upp den i nättaket. Kanske är det alltså möjligt att bli profet i sin egen stad – även om det måhända tar ett decennium eller två... 

Text & Foto: Fredrik Sandberg






Lmna en kommentar till artikeln:
(Kommentarer som anses sttande, innehller personangrepp, reklam eller p annat stt inte fljer vra riktlinjer kommer att plockas bort.)





Till startsida »