Skriven av: Kitty Rossander Lst: 1400 ggr. Kommenterad: 0 ggr.


DRAGONFORCE, Brewhouse, Göteborg. 22 oktober 2012.

Ibland undrar jag vad det är för fel på folk. Visst, en måndagkväll är inte den bästa konsertkvällen, det förstår jag. Men jag undrar ändå vad det är för fel på folk. DRAGONFORCE spelar på Brewhouse, i Sveriges metalhuvudstad, och det är första spelningen i Göteborg med Marc Hudson vid mikrofonen. Och i publiken är det drygt 200 personer. Brewhouse rymmer det fyrdubbla. Det känns lite som en förolämpning att publiken inte är större.

Själv har jag längtat efter denna kväll sedan i våras och mina förväntningar är höga. De infrias tyvärr bara delvis. DRAGONFORCE är ett actionband utan dess like. Alla i bandet rör på sig och showar konstant, utom Dave Mackintosh bakom trummorna men det får man väl se som en giltig ursäkt. Marc gör sitt bästa för att få igång publiken och de främsta raderna är mycket engagerade. Bästa publikkontakten har dock Herman Li (gitarr) och Frédéric Leclercq (bas). Jag tycker att jag har Freds blick på mig hela tiden, han skrattar och skakar på huvudet och jag ler och rodnar med största säkerhet. Bandet flirtar med mig och jag glömmer för ett ögonblick att det är 200 andra i publiken. Killarna ser ut att ha roligt och det uppskattar jag alltid. Gitarrerna är imponerande (i alla fall för en novis som jag) och jag uppmärksammar för första gången Freds growl/extreme vocals! DRAGONFORCE känns bekant och nytt på samma gång.

Så vad är det som gör att mina förväntningar bara uppfylls delvis? Ja, tyvärr är det det som jag såg fram emot mest som drar ner helhetsintrycket. Jag hade sett fram emot att höra Marc sjunga live. Han har en fantastisk röst! Men något stämmer inte denna kväll och det låter surt flera gånger, både i början och slutet av spelningen. Jag kan bara spekulera i vad det kan bero på men det låter inte rätt och jag blir besviken.

Setlisten innehåller inga överraskningar, mycket från senaste albumet "The Power Within" och en del klassiker. Inte så många låtar men det blir ju så när låtarna är sju minuter långa för att rymma alla solon. Mest ös på publiken blir det under Cry Thunder och Through The Fire And Flames. Mina personliga favoriter Heroes Of Our Time och Seasons avverkas redan medan jag står i fotodiket och sliter. Fotografiskt är DRAGONFORCE är rejäl utmaning. Ljuset skiftar konstant och ingen står stilla. Men det är en av anledningarna till att de är så roliga att se live, det är action från början till slut. Om Marc bara hade klarat sången hade jag varit fantastiskt nöjd med denna spelning, nu blir det ett godkänt betyg men inte så mycket mer, och det smärtar mig lite.

Text & foto: Kitty Rossander

 

Läs även Kittys intervju med Marc Hudson






Lmna en kommentar till artikeln:
(Kommentarer som anses sttande, innehller personangrepp, reklam eller p annat stt inte fljer vra riktlinjer kommer att plockas bort.)





Till startsida »