Skriven av: Henrik Nygren Läst: 1665 ggr. Kommenterad: 0 ggr.


GETAWAY ROCK FESTIVAL 2013

Torsdag:

Den askgrĂ„ himlen bĂ„dar inte gott. Jag instĂ€ller mig pĂ„ att festivalens inledande dag kommer bli en blöt historia. Men med ett fullspĂ€ckat schema med grymma band kan man inte vara trumpen. I vĂ€ntan pĂ„ att CEREMONIAL OATH skall betrĂ€da den stora scenen, beger jag mig till black stage som Ă€r uppsatt i en av gasklockorna. Första bandet pĂ„ scen heter INMORIA och engagerar mig inte nĂ€mnvĂ€rt med sin doominfluerade metal. Syntharna kĂ€nns överflödiga och sĂ„ngen Ă€r sĂ„pass lĂ„gt mixad att den drĂ€nks i en matta av gitarrer och trummor. NĂ€sta band heter INFRACTION, ett lokalt band som spelar grindcore med imponerande precision. Med texter pĂ„ bĂ„de svenska och engelska, mycket breaks och variation i lĂ„tarna ger det dem en högst intressant framtoning. Även publiken verkar uppskatta INFRACTIONs toner och vi bjuds pĂ„ Getaways första moshpit. Bandets debutskiva finns tillgĂ€nglig pĂ„ Spotify och den kan jag varmt rekommendera att kolla upp.

CEREMONIAL OATH Àr ett band som ofta nÀmns i samband med födelsen av The Gothenburg Sound. Det kÀnns som hela Göteborgs samlade musikerkÄr inom den hÄrdare skolan varit med i bandet i kortare perioder. PÄ scen idag finner vi Jesper Strömblad som knappast behöver nÄgon nÀrmare presentation, Oscar Dronjak som till vardags finnes i HAMMERFALL samt Anders Iwers frÄn TIAMAT. De kompletteras av Markus Nordberg pÄ trummor. Debutalbumet "The Book Of Truth" framförs i sin helhet, enda skivan som slÀpptes med denna line-up. Trots ett stabilt framtrÀdande verkar inte lÄtarna ha Äldrats till bandets fördel. Tankarna för mig till tidiga AT THE GATES och DARK TRANQUILLITY, men lÄtarna lyckas tyvÀrr inte lÀmna nÄgot bestÄende intryck.

 

Jag lÀmnar konserten efter nÄgra lÄtar för lite mat innan det Àr dags för nÀsta akt som jag sett framemot lÀnge att fÄ se live, nÀmligen KATATONIA. De lever upp till alla förvÀntningar och mer dÀrtill. SÄngen imponerar mest med de snygga stÀmmorna frÄn gitarristerna. De lÄter som pÄ skiva fast bÀttre och det Àr precis sÄ ett fullÀndat metalband skall lÄta. LÄtmaterialet fokuseras för det mesta kring den senaste given "Dead End Kings" samt "The Great Cold Distance".

Jag hinner med nĂ„gra lĂ„tar med ICED EARTH innan ABORTED och det lĂ„ter riktigt bra. Jag Ă€r inte sĂ„ inlyssnad pĂ„ dessa amerikaner, men jag hör att de spelar I Died For You vilket Ă€r en riktigt bra lĂ„t. Dags för Gasklockan igen och multinationella bandet ABORTED. Jag har sett dessa herrar en gĂ„ng tidigare pĂ„ The Rock i Köpenhamn som förband till BEHEMOTH och jag minns att jag var grymt imponerad av bandets liveframtrĂ€dande. Denna gĂ„ng Ă€r jag mer inlyssnad pĂ„ bandet musik, senaste given "Global Flatline" har gĂ„tt varm i skivspelaren hemma. De imponerar Ă€ven denna gĂ„ng och publiken röjer som detta var den sista metalkonserten nĂ„gonsin. En spelning med ABORTED kan beskrivas som att bli överkörd av en Ă„ngvĂ€lt och överleva. Fett Ă€r bara förnamnet. 

 

Jag beger mig svettig som tusan ut frÄn Black stage och till stora scenen dÀr TESTAMENT snart skall Àntra scenen. TESTAMENT Àr ett band som jag följt lÀnge och sett ett flertal gÄnger tidigare. Trots att jag var rejÀlt besviken pÄ den senaste given "The Dark Roots Of Earth" skall det bli grymt kul att se dem igen. Denna gÄng sitter ingen mindre Àn Gene Hoglan bakom trumsetet. TESTAMENT brukar alltid leverera och gör sÄ Àven denna gÄng, dock hade jag önskat att de spelade i alla fall en lÄt frÄn debutskivan "The Legacy". BÄde jag och publiken verkar gÄ igÄng mer nÀr de brÀnner av klassiker som Into The Pit och The Preacher. BÀst denna kvÀll Àr som vanligt D.N.R, kan mycket vÀl vara tidernas bÀsta thrashlÄt. Jag lÀmnar Àven denna gÄng konserten med ett brett leende pÄ lÀpparna.

IN FLAMES avslutar med all rÀtt första dagen. Göteborgs stoltheter har med Ären blivit ett rejÀlt inoljat maskineri som alltid verkar trivas pÄ scen. Ett rutinerat framtrÀdande kryddas med mellansnack som kÀnns Àkta och inte det minsta inrepat. Med en sÄdan lÄtskatt som IN FLAMES sitter pÄ lÀggs hitsen upp pÄ rad. TitelspÄret frÄn senaste skivan, Alias, Cloud Connected, Embody The Invisible och Take This Life för att nÀmna nÄgra. Som vanligt röjs det mest under publikfriaren Only for The Weak. En klockren avslutning pÄ första dagen frÄn ett regnfyllt GÀvle. Det kÀnns som ett klokt beslut frÄn min sida att inte tÀlta denna gÄngen. Nu vÀntar istÀllet en varm sÀng. Imorgon Àr höjdpunkterna BEHEMOTH, SOILWORK samt SYSTEM OF A DOWN.

Fredag:

Det blir sovmorgon denna dag dÄ jag var helt slut efter ha varit pÄ festivalen i tretton timmar igÄr. VÀdret Àr betydligt bÀttre idag till BEHEMOTHs nackdel som gÄr pÄ ganska tidigt pÄ Green Stage. Deras musik fungerar optimalt nÀr det Àr mörkt. Jag gillar deras domedagsestetik. Bandet tÄgar in pÄ scenen med lÄngsamma steg ackompanjerat till apokalyptiskt intro. DÄ Inferno har insjuknat finner vi den österrikiske Kerim Lechner bakom trumpallen. Det kÀnns stundtals inte lika tight som man Àr van vid med det kanske Àr för mycket begÀrt. Det Àr inte det lÀttaste att tÀcka upp för Inferno, death metallens svar pÄ Buddy Rich. Hits som Demigod, Conquer All och Ov Fire And The Void brÀnns av, men vi bjuds Àven pÄ guldkorn frÄn deras tidiga karriÀr, som Moonspell Rites dÀr black metal influenserna Àr mer tydliga. Nergal presenterar Àven en ny lÄt som heter Blow Your Trumpet Gabriel, vilket bara höjer förvÀntningarna ÀndÄ mer pÄ den kommande skivan. BEHEMOTH lÀgger mycket krut pÄ det visuella, detta i kombination med det starka lÄtmaterialet gör dem alltid till en upplevelse att se live.

Jag beger mig Ă€nnu en gĂ„ng till Gasklockan och Black stage för att bevittna amerikanerna SYLOSIS, teknisk death metal som det lilla jag hört har fĂ„tt mig intresserad. Det lĂ„ter riktigt schysst, men nĂ€r sĂ„ngaren sĂ€ger hur trevligt det Ă€r att vara hĂ€r och i nĂ€sta mening sĂ€ger citat ”Det Ă€r första gĂ„ngen vi Ă€r spelar i Stockholm”, blir det pĂ„ nĂ„got sĂ€tt svĂ„rt att ta bandet pĂ„ allvar. Hur svĂ„rt Ă€r det att lĂ€ra sig namnet pĂ„ den staden man spelar i? Han kunde gjort det lĂ€tt för sig och sagt, detta Ă€r första gĂ„ngen vi spelar pĂ„ Getaway Rock. 

Jag lĂ€mnar efter halva setet för att istĂ€llet se EXODUS som spelar pĂ„ Red Stage. Bandet har denna dag bara en originalmedlem i sĂ€ttningen, trummisen Tom Hunting, dĂ„ bandets musikaliska motor Gary Holt hjĂ€lper SLAYER med sin turne efter Jeff Hannemans tragiska bortgĂ„ng. Jag har aldrig varit ett stort fan av EXODUS thrashande, och de lyckas inte Ă€ndra min uppfattning denna afton heller. Även sĂ„ngaren i EXODUS verkar ha problem med geografi, dĂ„ han ett flertal gĂ„nger under spelningen sĂ€ger tack Stockholm. För att fördröja tiden innan SOILWORK bevittnas delar av KILLSWITCH ENGAGE spelning. Ett framtrĂ€dande som kĂ€nns som ett enda lĂ„ngt sömnpiller. Ena gitarristen fĂ„r mig att tĂ€nka pĂ„ Angus Young i AC/DC, men inte i en positiv bemĂ€rkelse. Med korta shorts och keps verkar han snarare vara instruktör för ett aerobicspass Ă€n en gitarrist i ett metalband. Jag beger mig istĂ€llet bort mot Red Stage men först blir det lite kĂ€k och öl innan pĂ„garna frĂ„n Helsingborg gĂ„r pĂ„ scenen. Jag sĂ„g dem pĂ„ Wacken i Ă„r och dĂ„ förstördes upplevelsen tack vare det dĂ„liga ljudet. IkvĂ€ll fĂ„r de revansch, ljudet Ă€r kristallklart och som vanligt imponerar Björn Stridh med sina outtömliga röstresurser. Precis som för en vecka sedan lĂ€ggs fokus vid senaste given "The Living Infinite". En skiva vars övergripande starka lĂ„tmaterial överraskade mig stort nĂ€r den slĂ€pptes i vĂ„ras. SOILWORK har publiken i sin hand. Under lĂ„ten Follow The Hollow, efter instruktioner frĂ„n Björn bjuds pĂ„ festivalens största circlepit. BĂ€sta lĂ„t denna kvĂ€ll Ă€r Late For The Kill, Early For The Slaughter.

SYSTEM OF A DOWN, festivalens affischnamn nummer ett, ger oss den största ansamlingen av folk hittills. Det Ă€r vĂ€ldigt uppenbart att trots att de inte slĂ€ppt en ny skiva pĂ„ Ă„tta Ă„r, sĂ„ Ă€r de populĂ€rare Ă€n nĂ„gonsin. AllsĂ„ngen finner inga grĂ€nser under lĂ„tar som B.Y.O.B, Radio/Video. Hela bandet karriĂ€r tĂ€cks i den en och en halvtimme lĂ„nga konserten. Som vanligt Ă€r Serj Tankians röst en ren fröjd att lyssna pĂ„ och bandet gör ett vĂ€ldigt bra framtrĂ€dande. 

 

Man skulle kunna tro att detta var kvĂ€llens sista band, men icke. Borta pĂ„ Red Stage laddar de franska herrarna i GOJIRA. Ett band som jag valde bort pĂ„ Wacken till fördel för NAGLFAR. Ett beslut som jag Ă„ngrar sĂ„ hĂ€r i efterhand, dĂ„ dem imponerar stort med sin progressiva Death metal. Den senaste given "L’Enfant Sauvage" har jag lyssnat en hel del pĂ„. Framförallt Ă€r det Joe Duplantiers growlande som imponerar samt Mario Duplantiers trumfĂ€rdigheter. LĂ„tarnas variation gör att de etsar sig fast och ger mersmak. NĂ€sta blir att införskaffa hela GOJIRAs backkatalog. En av festivalens mest minnesvĂ€rda konserter. BĂ€sta lĂ„t Flying Whales.

Lördag:

Getaways sista dag inleds med ett besök pĂ„ Red Stage. ENTOMBED, ett band som jag sett sĂ„ mĂ„nga gĂ„nger att jag tappat rĂ€kningen. Bandet levererar som vanligt och frontmannen LG Petrov growlar bĂ€ttre Ă€n nĂ„gonsin och ser lika begeistrad ut pĂ„ scen som han gjorde för tjugo Ă„r sedan, dĂ„ jag sĂ„g dem för första gĂ„ngen. Hela karriĂ€ren tĂ€cks i denna timmes lĂ„nga spelning, med ett fokus pĂ„ de tre första alstrena. BĂ€st Ă€r Stranger Aeons och Supposed To Rot.  

Jag beger mig mot Gasklockan för att bevittna nÄgra lÄtar med den progressiva franska kvartetten ALCEST. Med texter pÄ franska blir det en snygg kontrast till merparten av festivalens band som sjunger pÄ engelska. Jag hade nog haft större behÄllning av konserten om jag hade varit mer inlyssnad. LÄtarna Àr lÄnga och komplexa, merpart rensÄng varvas stundtals med growl. Det Àr melankoliskt och riktigt vackert. Speciellt de lugnare partierna fÄr mig att tÀnka pÄ OPETH. En glad överraskning och ett band som definitivt Àr vÀrda att kolla upp.

Efter festivalens kraftigaste regnskur hittills Àr det dags för en av hÄrdrockens pionjÀrer. Regnet fortsÀtter dock en bit in under konserten, men publiken verkar inte bry sig nÀmnvÀrt. Det Àr inte lika tÀtt framför scenen som vid till exempel IN FLAMES och SYSTEM OF A DOWN, men DEEP PURPLE lyckas bra med att fÄ igÄng publiken och de kan minsann fortfarande leverera hÄrdrock av det klassiska snittet. Detta mycket tack vare Ian Gillans lysande sÄnginsatser. Klassiker som Highway Star och Black Night levereras med en sÄdan kÀnsla och sÀkerhet att det Àr svÄrt att greppa att flera av medlemmarna börjar nÀrma sig sjuttiostrecket.

Efter en alltför regnfylld festival men med mycket bra musik kĂ€nner jag mig vĂ€ldigt nöjd nĂ€r jag lĂ€mnar festivalomrĂ„det. Detta var första gĂ„ngen jag besökte Getaway Rock Festival, men jag hade hört mycket gott om den frĂ„n bland annat min Werockkollega Martin Bensch. Den levde upp till alla förvĂ€ntningar och jag fĂ„r faktiskt erkĂ€nna att jag Ă€r imponerad av hela arrangemanget, dĂ„ detta bara Ă€r fjĂ€rde gĂ„ngen festivalen hĂ„lls. Aldrig mer Ă€n 10 minuters kö för att handla bĂ„de mat och dryck, stort antal toalettfaciliteter utspridda över hela omrĂ„det. Det faktum att man fĂ„r dricka öl pĂ„ hela festivalomrĂ„det Ă€r enligt mig a och o pĂ„ en festival. Man skall kunna stĂ„ framför scenerna och njuta av sin dyrt införskaffade öl. HĂ€r har Metaltown mycket kvar att lĂ€ra. 

Text: Henrik Nygren, foto: Henrik Nygren & Kitty Rossander, video: Henrik Nygren






Lämna en kommentar till artikeln:
(Kommentarer som anses stötande, innehćller personangrepp, reklam eller pć annat sätt inte följer vćra riktlinjer kommer att plockas bort.)





Till startsida »