Skriven av: Tomasz Swiesciak Lst: 2286 ggr. Kommenterad: 0 ggr.


DARK TRANQUILLITY, SONIC SYNDICATE & BLOFLY – Sigurdsgatan 25, 7 september 2007 ****

 

Det här med akustik är nog viktigt. Den hamnnära lokalen benägen på Sigurdsgatan 25 brukar inte direkt stoltsera med det bästa konsertljudet. Ljudet till trots, denna kväll bjöd på ljudmattor som kändes ända in i ryggmärgen.


IMG_1683.jpg
Foto: Kristoffer Kling

När BLOFLY, med den otacksamma uppgiften att värma upp publiken inför huvudakten, går på scenen kl 21 blir jag varse om en musikstil svår att genrebestämma. Jag är benägen att hålla med Richard Sjunneson från SONIC SYNDICATE att sångaren ser ut som Lincoln Burrows från Prison Break. Däremot är det inte lika kriminellt att ha ett så pass brett sångregister. Ju längre göteborgarna spelar under sitt korta framträdande, desto mer gillar jag dem. Det är en skön blandning av avgrundsdjupa growls och känslosam skönsång. Allt i en cocktail av riktigt tunga riff och popmelodiska eskapader. Mina anteckningar säger ett simplare och mer rättframt TOOL utan alla progressiva inslag som stundtals för tankarna till CREEDs storhetsperiod.

 


IMG_1698.jpg
Foto: Kristoffer Kling

Jag fick privilegiet att träffa Richard från SONIC SYNDICATE veckan innan spelning och vi pratade mycket om hur det fungerar att ha två vokalister i bandet. Hans koncisa förklaring var att det skapade mer dynamik live. Jag kan inget annat att instämma när jag fick uppleva denna unga akt live för första gången ikväll. Det är en oerhörd stark scennärvaro bandet bjuder på och samspelet medlemmarna emellan går inte att ta miste på. SONIC SYNDICATE är hungriga och vill gärna bevisa världen att de inte bara är ännu en melodiös akt från Göteborg. Intensiteten i bandets framförande håller sig hela speltiden och den enda gången pulsen sjunker nämnvärt är under semi-balladen Enclave. Det är inte alltid den rena rösten räcker till ikväll men bandet kompenserar istället med ett jävlar anamma.



IMG_1731.jpg
Foto: Kristoffer Kling

När de rutinerade slitvargarna i DARK TRANQUILLITY går på 22.45 ligger redan temperaturen i lokalen i paritet med en finsk ångbastu. Om ändå det svenska fotbollslandslaget kunde vara lika uppvärmda som dessa cirka 300 betalande och svettiga hårdrockarna. Precis som mina fördomar varnade mig för är det en oerhört rutinerad spelning bandet bjuder på. Få överraskningar med andra ord. Det nya materialet från plattan ”Fiction” fungerar utomordentligt live. När göteborgarna blickar bakåt och levererar pärlorna Hedon och Punish My Heaven från deras backkatalog får publiken exakt vad de önskat sig. Vid det här laget råder allsång och små intensiva moshpits får mig att backa ett steg. Stannes mellansnack är avslappnat och den rena sången är framträdande i låtarna ThereIn och Misery’s Crown. Samtidigt myser jag till mörkret i Inside The Particle Storm och Lost To Apathy. Ett höstmörker anpassat till det industriella Västerås.


Tomasz Swiesciak
2007-09-09






Lmna en kommentar till artikeln:
(Kommentarer som anses sttande, innehller personangrepp, reklam eller p annat stt inte fljer vra riktlinjer kommer att plockas bort.)





Till startsida »