Skriven av: Werock Läst: 2752 ggr. Kommenterad: 7 ggr.


2013. Ett Är, precis som sÄ mÄnga andra, dÄ skribenterna i sedvanlig ordning har lyssnat, recenserat, funderat och haft aningar om vilka skivor som skulle kunna komma ifrÄga för ÄrsbÀstalistan. Vi har i vanlig ordning slitit vÄra hÄrbottnar ömma för att kunna presentera vÄra personliga ÄrsbÀstalistor. Nedan har ni 6 skribenters resultat av detta bitterljuva arbete. Mycket nöje!

Martin Bensch

10. ”Neogenesis” – DIABOLICAL
Med en ambitionsnivĂ„ som vida överstiger det mesta har DIABOLICAL snickrat ihop ett episkt verk som i sanning sĂ€tter ribban för inte bara bandets utan hela death metalscenens fortsatta produktion. Musiken Ă€r episk, mustig och precis pĂ„ rĂ€tt sida av svulstighetsfĂ€llan. Att bandet dessutom lyckas fĂ„ med Ă„rets i sĂ€rklass bĂ€sta lĂ„t i World Of Silence Ă€r bara det skĂ€l till att hylla skivan.  

9. ”End Of Disclosure” – HYPOCRISY
NĂ€r Peter TĂ€gtgren bestĂ€mmer sig för att plocka fram sina superkrafter dĂ„ blir det prick sĂ„ bra som pĂ„ ”End Of Disclosure”. Allt faller pĂ„ plats dĂ„ lĂ„tarna hĂ„ller elitnivĂ„, liret sitter som en keps, TĂ€gtgren gastningsinsats lĂ„ter som en banshee frĂ„n helvetet och, sĂ„klart, produktionen Ă€r en smekning mot trumhinnorna.

8. ”Exodromos” – WORMED
En av Ă„rets absolut mest krĂ€vande skivor – spanska WORMED visar med all önskvĂ€rd tydlighet att de Ă€r med i racet om den mest obskyra av troner: den tekniska dödsmetallens. Ett soniskt stĂ„lbad frĂ„n början till slut, men med en tydlig kĂ€nsla för att mejsla ut tydliga lĂ„tidĂ©er gör ”Exodromos” till en vĂ€rldsmĂ€starplatta.

7. ”The Inheritance” – WITHERSCAPE
Dan Swanö visar med stor vĂ€rdighet att han Ă€r en av Sveriges absolut bĂ€sta lĂ„tskrivare och bjuder pĂ„ en skiva fylld med nyfikna infall, klassinsatser och lĂ„tar sĂ„ bra att det, ibland, Ă€r ofattbart vilken kvalitet det Ă€r möjligt att ha. Och förresten – handklappseffekten i The Math Of The Myth Ă€r Ă„rets mest geniala infall om ni frĂ„gar mig.

6. ”Sons Of Aeon” – SONS OF AEON
Med en perfekt symbios mellan finskt vemod och kÀnsla för lÄtskriveri av rang mejslar SONS OF AEON ut ett album som har vuxit under varje lyssning för mig. Detta Àr stundtals sÄ bra att nÀvarna knyts i extas.

5. ”Vermis” – ULCERATE
Ett totalverk som stÀller stora krav pÄ lyssnaren. Ett fullstÀndigt lysande musikaliskt stÄlbad som attraherar med sin totala kompromisslöshet.

4. ”Passages Into Deformity” – DEFEATED SANITY
Jag visste att denna skiva skulle komma ifrĂ„ga för Ă„rsbĂ€stalistan redan under första genomlyssningen. Med stor kĂ€nsla för integritet har DEFEATED SANITY gjort sitt absolut bĂ€sta album nĂ„gonsin. De har gjort det med full vetskap om var de hör hemma och dĂ€rför vĂ„gat göra ett album som utmanar subgenrens oskrivna regler om att förĂ€ndring i grunden Ă€r nĂ„got dĂ„ligt. De har gjort det klart att dessa regler nu Ă€r fĂ€rdiga att skrotas. ”Passages Into Deformity” Ă€r en triumf frĂ„n början till slut.

3. ”Saga” – PYRAMIDO
PYRAMIDO vĂ€grar vara genrekonformistiska i allt utom ett: lĂ„ngsamheten i lĂ„tarna. DĂ€rför Ă€r det ett hyfsat starkt vittnesmĂ„l över hur bra ”Saga” Ă€r att den hamnar pĂ„ plats 3 pĂ„ undertecknads Ă„rsbĂ€stalista dĂ„ jag vanligtvis premierar hastighet framför tyngd. Men ”Saga” lyckas vinna över mig pĂ„ sin sida med en kĂ€nsla för att skriva lĂ„tar sĂ„ bra att de sĂ€tter sig efter bara en enda lyssning. Att bandet dessutom har en vĂ€l utvecklad kĂ€nsla för sparsmakade och Ă€ndĂ„ effektfulla melodier gör att ”Saga” vĂ€xer ut till en synnerligen stark skiva. Ska du bara kolla in en skiva dĂ€r det liras lĂ„ngsamt – dĂ„ Ă€r detta ett extremt bra alternativ.

2. ”Darkness Unbound” – DEMONICAL
Detta Ă€r Ă„rets bĂ€sta death metalplatta om ni frĂ„gar mig. Med en total kontroll över verktygen mejslar DEMONICAL ut en skiva som knĂ€cker det mesta pĂ„ scenen idag. LĂ„tarna hĂ„ller samtliga en klass som borde fĂ„ mĂ„nga band att knyta nĂ€varna i avund, den rent tekniska leveransen av materialet Ă€r sĂ„ knĂ€ckande kul att lyssna pĂ„ att jag hade svĂ„rt att koncentrera mig pĂ„ nĂ„got annat Ă€n musiken nĂ€r jag lyssnade pĂ„ skivan. ”Darkness Unbound” Ă€r en magiskt bra skiva som jag ofta kommer att Ă„tervĂ€nda till.

1. ”Spiritual Migration” – PERSEFONE
Årets i sĂ€rklass bĂ€sta skiva klockar in pĂ„ en speltid pĂ„ 1 timme, 10 minuter och 34 sekunder. Inte en enda sekund av detta Ă€r överflödig. Jag har sĂ€llan njutit sĂ„ mycket av en skiva som ”Spiritual Migration”. HĂ€r svetsas kompetens ihop med inspiration till en fullödig enhet som intresserar, utmanar, smeker, smĂ€ller pĂ„ kĂ€ften och förför pĂ„ ett fullstĂ€ndigt briljant vis. Detta Ă€r, de facto, den bĂ€sta progressiva dödsmetallplattan som har slĂ€ppts sedan NE OBLIVISCARIS kavlade ut ”Portal Of I” förra Ă„ret. Magi, med andra ord.


Robert Gustafsson

10. ”13” – BLACK SABBATH
Det var verkligen med skrĂ€ckblandad förtjusning jag lade legendarernas Ă„terkomst i skivspelaren. Skulle de gamla takterna sitta i, och hur hade de förflyttats till en modern vĂ€rld? Alldeles utmĂ€rkt skulle det visa sig, och den hĂ€r skivan kom under Ă„ret att vĂ€xa sig starkare och starkare med varje lyssning - som blev legio till antalet. Att den skulle knipa en plats pĂ„ min egen topplista trodde jag inte nĂ€r den kom, men tamejtusan om inte gammal faktiskt Ă€r Ă€ldst!

9. ”Avatarium” – AVATARIUM
Leif Edling Àr Sveriges frÀmste riffmakare, och att han pensionerat CANDLEMASS kÀnns lite mindre trist nÀr han tar sig för sÄdana hÀr andra saker. AVATARIUM Àr resultatet av Edlings lÄtskrivargeni, Marcus Jidells gitarrarbete och kanske framförallt Jennie-Ann Smith's för ÀndamÄlet perfekta röst. Skir, djup men ÀndÄ med bett. Fast den kom ganska sent - faktiskt i elfte timmen - för att ha en chans att spela sig in pÄ ÄrsbÀstalistan Àr det inget snack om saken.

8. "The Inheritance" - WITHERSCAPE
...tre placeringar in pÄ listans nedrÀkning och idel veteraner som dominerar. Lik AVATARIUM mÄ WITHERSCAPE vara debuter i ren teknisk mening, men med tung erfarenhet i grunden. I detta fall Àr det herr Dan Swanö som bidrar med allt frÄn lÄtskriveri till produktion, och Àven om kollegan Roger Widerberg som hanterar strÀngbÀndandet (och det med bravur) sÄ kÀnns detta som just Swanös sÀtt att visa var skÄpet ska stÄ. Progressiv (döds)metall av yppersta klass, helt enkelt!

7. "Neogenesis" - DIABOLICAL
Det Ă€r lĂ€tt att luras att detta bara Ă€r en snygg förpackning. Mattsvart omslag i pocketformat, tryck i guldrelief och ett innehĂ„ll som inte bara omfattar texterna utan Ă€ven en synnerligen dystopisk novell dĂ€r de över 100 sidornas kapitel matchar respektive lĂ„t. Inget kunde vara mer fel. Visst Ă€r förpackningen otroligt lĂ€cker, men det Ă€r lĂ„tmaterialet som ger skivan dess plats hĂ€r. Årets bĂ€sta dödsmetallplatta!

6. "Sempiternal" - BRING ME THE HORIZON
Inget annat band sammanfattar för mig den unga generationens ambitioner och förhÄllningssÀtt som brittiska BRING ME THE HORIZON. Jag tillhör inte dem. Alls. Men lik förbaskat kan en gammal rÀv som undertecknad inte vÀrja sig nÀr "Sempiternal" bjuder pÄ det bÀsta av allt...

5. "Sole Creation" - KONGH
4 lÄtar. PÄ ynka 4 spÄr runt tiominutersstrecket lyfter smÄlÀndska KONGH pÄ sin tredje skiva till en helt ny nivÄ. Utan att tumma en enda sekund pÄ sitt patenterade tunga slömangel sÄ tillför man ett element av...lÀttillgÀnglighet.

4. "Ov Clipoth And Darkness" - BLACK OATH
Du vet den dÀr kÀnslan av att hitta en skiva med enbart skitbra lÄtar? NÀr man Àndrar sig hela tiden i de fall man ska ta ut en enda lÄt som representant för denna skiva till en spellista (eller blandband, för oss med nÄgra Är pÄ nacken)? Det hÀr Àr en sÄn. BLACK OATH stÀller sig i korsningen dÀr doom, goth och klassisk hÄrdrock möts, och resultatet Àr en platta som verkligen lever upp till det gamla ordstÀvet: No fillers. Just killers...

3. "Heart Of Oak" - ANCIIENTS
Årets bĂ€sta debut hĂ€mtar sin inspiration frĂ„n namnkunnigare akter som MASTODON, BARONESS och KYLESA, men har talang och kunskap nog att förvandla denna inspiration till nĂ„got alldeles eget. "Heart Of Oak" Ă€r en sĂ„n dĂ€r skiva som bĂ„de stĂ„r ut som helhet - den bör helst avnjutas frĂ„n pĂ€rm till pĂ€rm - och samtidigt klarar av att pressa ur sig nĂ„gra klockrena spĂ„r som kan locka förstalyssnaren i fördĂ€rvet. Lyssna bara pĂ„ Raise The Sun eller Giants, sĂ„ förstĂ„r du nog vad jag menar!

2. "The Living Infinite" - SOILWORK
Gissningsvis tappar man all eventuell cred om man placerar den hÀr plattan sÄ pass högt pÄ ÄrsbÀstalistan (ord som "mellanmjölksmetal" har kastats pÄ undertecknad nÀr jag försökt förklara skivans storhet), men det ger jag blanka fan i. Att SOILWORK skulle klara av att leverera sÄ vansinnigt starkt över ett helt dubbelalbum trodde jag aldrig i livet, och nÀr man nu klarat just det sÄ Àr det bara att konstatera - detta Àr en av Ärets absolut bÀsta och mest imponerande insatser. Punkt.

1. "Satyricon" - SATYRICON
NĂ€r SATYRICON lĂ€mnar epitetet black metal bakom sig för att Ă„stadkomma musik man sjĂ€lva vill, sjĂ€lva anser vĂ€rdig att utgöra en sjĂ€lvbetitlad skiva sĂ„ Ă€r resultatet fullkomligt översĂ„llat med stjĂ€rnor som glĂ€nser mot den svarta natthimlen. 

Produktionen: organisk, varm och proppfull med detaljer som framtrÀder över tid.

Musikerna: fokuserade, dedikerade, kunniga - och i samband med gÀstsÄngen frÄn MADRIGALS Sivert HÞyem; perfekt valda

Sist men verkligen inte minst: lÄtarna. Skivan bÄgnar av sÄ mycket högkvalitativ musik att det Àr nÀstan löjligt.

Jag bugar, bockar och tackar för att SATYRICON bryter sin egen konstnÀrliga och musikaliska vÀg!


BiblioteKarin 

10. "Going Postal" - DEATHEMBER
En svensk debutant tar sig in pÄ listan i Är. Visserligen slÀppte DEATHEMBER en fullödig sexspÄrsskiva redan förra Äret, EP:n "A Thousand Flatlines", men "Going Postal" Àr bandets egentliga fullÀngdsdebut. En himla fin sÄdan helt enkelt, dÀr singelspÄret QuietlyÀr alldeles sÀrskilt galen och lysande.

9.  "The Ferocious Tides Of Fate" - NETHERBIRD
"Jag hoppas och tror att detta banar vÀg för och bÀr fram NETHERBIRDs stora genombrott" skrev jag i min recension, och menar det till 100%. Det Àr detta hÄrt arbetande och fantastiskt lÄtande band ytterst vÀrda. SÄngaren Nephente har en varierad och emellanÄt alldeles magisk röst. "37 minuter, inte en sekunds utfyllnad och ren och skÀr musikalisk njutning" skrev jag vidare i recensionen av "The Ferocious Tides Of Fate".

8. "Construct" - DARK TRANQUILLITY
Kanske inte Ă„rets mest nyskapande platta men det de gör, det gör de sĂ„ fantastiskt bra. DARK TRANQUILLITYs "Construct" Ă€r lite "safe" göteborgsmetal, men vem behöver inte sköön melodisk metal dĂ€r texterna cirkulerar kring livets smĂ„ frĂ„gor och stora gĂ„tor.  

7. "One of Us Is The Killer"  - THE DILLINGER ESCAPE PLAN
Det hĂ€r Ă€r inte en platta jag lyssnar pĂ„ varje dag eller stund, men nĂ€r det sker och nĂ€r uppmĂ€rksamheten Ă€r fullskalig, dĂ„ uppstĂ„r spĂ€nnande saker i hjĂ€rna och sjĂ€l. THE DILLINGER ESCAPE PLANs  "One of Us Is The Killer" Ă€r den sorts album som krĂ€ver mycket och ger massor tillbaka.

6. "The Wild Hunt"  - WATAIN
Efter att ha fĂ„tt bĂ„de metalscenen och kritikerna ner pĂ„ knĂ€ med förra albumet - vad Ă„terstod för WATAIN att göra? "Mer av samma" hade sĂ€kert blivit en bra platta men att toppa "Lawless Darkness" vore inte lĂ€tt. Återstod att faktiskt ta ett steg ut i det okĂ€nda, och detta Ă€r vad WATAIN gör i "The Wild Hunt". Och trots att en del spĂ„r och olika detaljer Ă€r lĂ„ngt ifrĂ„n bandets ursprung i traditionell black metal, lyckas bandet hĂ„lla ihop det och göra nĂ„got vĂ€ldigt bra - igen.

5. "Welcome Farewell" - VREID
En vacker sak frÄn Norge detta. "Welcome Farewell" som kom tidigt under Äret har fÄtt mÄnga, mÄnga snurr i spelaren. Det Àr ett fÄtal band och musiker förunnat att sÄ som VREID kunna plocka det bÀsta frÄn skilda genrer och skapa harmoni mellan element som tyngd, groove, black metal-partier och det mer lÀttillgÀngligt melodiska. VREID lyckas kombinera sin extrema episka metal med hög grad av tillgÀnglighet.

4. "All Is One" - ORPHANED LAND
ORPHANED LAND smög lÀnge under min radar. Det internationellt-israeliska bandet har slÀppt skivor sedan 20 Är tillbaka och med Ärets platta blev jag helt sÄld. "All Is One" Àr en melodisk sak med stor del orientaliska inslag i melodi, sÄng och instrument och vars synbarligt enkla texter innehÄller betydligt mer sprÀngstoff Àn mÄngen bloddoftande, djÀvulsdyrkande hÄrdrockstext.

3. "Kata Ton Daimonea Eaytoy" - ROTTING CHRIST
Detta Àr kanske Ärets mest underskattade skiva. Jag har för min del inte sett den i nÄgon Ärslista hittills. Och det Àr synd och skam. ROTTING CHRIST gör alltid bra black/extreme metal och Ärets platta har bÄde mer "trallvÀnliga" lÄtar (jaja, allt Àr relativt...) och andra som krÀver desto mer av lyssnaren. "Kata Ton Daimonea Eaytoy" har vÀxt under Äret, och fortsÀtter bara vÀxa sig allt starkare.

2. "Vertikal" - CULT OF LUNA
Det har varit nĂ„got av ett "CULT OF LUNA-Ă„r" för mig det hĂ€r. Albumet kom i januari och landade tungt i min mentala samling av album med alla tiders bĂ€sta metal, med mekaniskt meck och manisk monotoni. I sommar sĂ„g jag bandet live för första gĂ„ngen, dĂ€refter slĂ€pptes EP:n "Vertikal II". "Vertikal" var lĂ€nge Årets album nr 1 i min bok, dock omkörd av ett norskt gĂ€ng pĂ„ mĂ„llinjen.

1. "Satyricon" - SATYRICON
Det var liksom aldrig nÄgot snack efter att jag spelat detta ett par varv och redan i september utsÄg jag norska SATYRICONs sjÀlvbetitlade Äterkomst till Ärets frÀmsta black metal-album. StrÄlande Phoenix Àr en sÄn lÄt som man bara drömmer om, och hela skivan Àr oerhört komplett, med samtidig harmoni och variation i allt frÄn lÄtmakeriet till omslagsbild och produktion. "Satyricon" Àr Ärets album alla kategorier.


Janne Sandstén

10. ”Earth Rocker” – CLUTCH
Marylandrockarna som fungerar bĂ€st live, visar sin bĂ€sta sida via ”Earth Rocker” och bjuder upp till dans i ditt vardagsrum genom att slĂ€ppa ett album som Ă€ven fungerar pĂ„ skivtallriken.

9. ”Thy Kingdom Scum” – CHURCH OF MISERY
De japanska domedagsprofeterna har slÀppt sin genomgÄende bÀsta och tyngsta skiva. En bra produktion gör att lyssningen blir en fröjd.

8. ”Spiritual Migration” – Persefone
"Spiritual Migration" Àr ett utmÀrkt exempel pÄ modern melodisk dödsmetall, stora komplexa harmonier utförda med precision slÄr rakt in i hjÀrtat.

7. ”Coal” – LEPROUS
"Coal" kanske Àr ett av Ärets mest lynniga album, en vÀldig vÀlgjord en med sakkunnigt tight lÄtskrivande, lite mörk och enerverande. En vÀldigt varierande och naturlig platta.

6. ”Avatarium” – AVATARIUM
Leif Edlings nya sjÀlvbetitlade album Àr en vackert balanserad blandning av frodiga melodier och tunga riff, dÀr doomrocken fÄr en ny sida genom sin kvinnliga fÀgring av den begÄvade sÄngerskan Jennie Ann Smith.

5. ”Pelagial” – THE OCEAN
"Pelagial" Àr en flerdimensionell komposition fylld med massor av kreativ briljans. Albumet, som med sitt musikaliska koncept beskriver en fysisk resa frÄn havets yta till dess innersta djup, en mental resa som fÄr lyssnaren att sitta still i bÄten.

4. ”Blood Moon Rise” – JEX THOTH
En sagolik mörk, nÀstan skrÀmmande skiva. Jex röst ligger nÀra, vÀldigt intim fylld med kÀnslomÀssiga nyanser som kompletteras av den kusliga psykedeliska atmosfÀren.

3. ”Soma” – WINDHAND
"Soma" Àr ett album som bÄde Àr olycksbÄdande och inbjudande, klibbiga riff och melodier frÄn södern fylld med spökliknande skrik frÄn sÄngerskan Dorthia Cottrell, vars sÄng lÄter som hon sjunger frÄn en annan vÀrld. Djupt hypnotiskt och kraftfullt album.

2. ”More Constant Than The Gods” – SUBROSA
Absolut hÀpnadsvÀckande, Sludge Doom frÄn Salt Lake City. En skiva fylld med tunga riff och duellerande fioler, dÀr Rebecca Vernons klagosÄng Àr lika slÄende som den Àr slammigt nedstÀmd.

1. ”Heart Of Oak” – ANCIIENTS
Vilken debut, vilken uppfriskande skiva med progressiv musik. En skiva som skall njutas i sin helhet, för det blir en fÀrd igenom ett djupt progressivt landskap, en stor och rik dynamisk labyrint. Risken Àr stor att du blir fast dÀr för evigt.


Mats Manhammar

10. Battle Beast” – BATTLE BEAST
Nya sĂ„ngerskan Noora Louhimo Ă€r ingen Nitte Valo och uppföljaren till ”Steel” Ă€r tyvĂ€rr inte alls lika bra som den lysande debuten. Bra Ă€r det dock fortfarande.

9. ”Goin’ Under” – BLACK TRIP
Om du endast förknippar multitalangen Peter StjĂ€rnvind med band som ENTOMBED och NIFELHEIM Ă€r det nu dags att tĂ€nka om. BLACK TRIPs debut för snarare tankarna till IRON MAIDENs tid med Paul Di’Anno och Ă€r Ă„rets bĂ€sta svenska debutskiva.

8. ”Motherland” – PRETTY MAIDS
Det verkar som att en yngre generation hĂ„rdrockare Ă€r pĂ„ vĂ€g att upptĂ€cka slitvargarna i PRETTY MAIDS. Tidpunkten kunde i sĂ„ fall inte vara bĂ€ttre vald, för de sista Ă„ren har bandet gĂ„tt frĂ„n klarhet till klarhet. Årets ”Motherland” visar att Ronnie Atkins och hans mannar bara blir bĂ€ttre med Ă„ren.

7. ”Blodsvept” – FINNTROLL
FINNTROLL har nu slĂ€ppt en imponerande rad av högkvalitativa skivor. NĂ€r kommer dippen? För fanns av bandets patenterade kombination av black metal och humppa Ă€r ”Blodsvept” helt oumbĂ€rlig.

6. ”The Theory of Everything” – AYREON
NĂ€r jag i princip hade gett upp hoppet om Arjen sĂ„ gĂ„r han och spottar ur sig AYREONs bĂ€sta skiva sedan ”Universal Migrator”-dubbeln. Mycket imponerande!

5. ”The Land of New Hope” – Timo Tolkki’s AVALON
KÀnns skivan lite vÀl radiovÀnlig och vÀlproducerad? Med sÄngare som Rob Rock, Russell Allen och Elize Ryd, instrumentalister som Jens Johansson, Alex Holzwarth och Timo Tolkki och en lÄtskrivare som den sistnÀmnde sÄ Àr det nÄgot som jag i sÄ fall verkligen kan ha överseende med. Om To the Edge of the World inte Àr Ärets power metal-lÄt sÄ vet jag inte vad som skulle vara det.

4. ”The Mystery of Time” – Tobias Sammet’s AVANTASIA
NĂ€r Ă„ret nu ska summeras kĂ€nns det kanske som att den betygsnia jag i vĂ„ras delade ut till ”The Mystery of Time” var nĂ„got i överkant. En plats pĂ„ Ă„rsbĂ€stalistans övre del förtjĂ€nar skivan emellertid definitivt!

3. ”Tales From the Kingdom of Fife” – GLORYHAMMER
Årets stora överraskning var för mig att ALESTORMs starke man Christopher Bowes skulle snickra ihop Ă„rets bĂ€sta power metal-skiva. Gillar du denna musikgenre Ă€r det dĂ€rför bara att lĂ€tta pĂ„ plĂ„nboken. Nu!

2. ”Construct” – DARK TRANQUILLITY
Med oerhört hög lÀgstanivÄ ger sig den nyblivna kvintetten ut pÄ delvis nya musikaliska marker. Bandet har genom karriÀren stÀndigt fortsatt att förnya sitt uttryck och Ärets skiva utgör alltsÄ inget undantag. DÀremot lÄter det som vanligt mycket, mycket bra.

1. ”Deceiver of the Gods” – AMON AMARTH
AMON AMARTH bytte producent och ÄtervÀnde till ett mer avskalat sound. Detta verkar dessutom ha medfört att bandet tydligare Àn vanligt vÄgar visa upp sina musikaliska influenser. Messiah Marcolins (ex-CANDLEMASS) gÀstspel i lÄten Hel lyfter skivan ytterligare. Det Àr vikingarnas Är i Är.

Fredrik Sandberg

10. ”Earth Rocker” – CLUTCH
Pretentionerna mĂ„ vara fĂ„ nĂ€r CLUTCH lĂ€gger i vĂ€xeln och drar ivĂ€g i ett moln av sydstatsdamm, men det jordnĂ€ra svĂ€nget Ă€r lika pĂ„tagligt som betvingande. Även om bandet kanske kommer bĂ€ttre till sin rĂ€tt pĂ„ en scen Ă€n i en studio, Ă€r detta Ă€ndĂ„ ett solitt slĂ€pp. ÖlhĂ€varrock deluxe.

9. ”Inner Silence” – ENVINYA
Det kĂ€nns ibland som om det gĂ„r 13 pĂ„ dussinet av pompösa, symfoniska metalband med vĂ€nt sjungande kvinnlig vokalist. Dock anser jag ENVINYA stĂ„ ut frĂ„n massan, i kraft av Maria Diaz Serranos genuint varma stĂ€mma och bĂ€ttre lĂ„tar Ă€n de flesta konkurrenter inom nischen. Spana gĂ€rna in starka spĂ„r som ”Swallow”, ”Satin & Silk” eller ”Too Late”.

8. ”Construct” – DARK TRANQUILLITY
Ett stycke klassiskt DT. MĂ„hĂ€nda börjar vĂ€stkustsönernas koncept kĂ€nnas aningen ”safe”, men det förhindrar inte att Ă€ven detta slĂ€pp Ă€ger förmĂ„gan att hypnotisera sin lyssnare genom sorgsen atmosfĂ€r, eleganta harmonier och tungt mörker. Vackert!

7. ”Neogenesis” – DIABOLICAL
Årets bĂ€sta brutalmörker (och dĂ€rmed den akt som till slut puttade ut WATAIN frĂ„n min Ă„rsbĂ€stalista). Det Ă€r tungt, snabbt, ondskefullt och tillrĂ€ckligt varierat för att sparka rejĂ€lt med stjĂ€rt. Denna dos kompromisslös svĂ€rta Ă€r nĂ„got att grĂ€va ner sig i under de kalla, mörka mĂ„nader som nu följer - för Ă€rligt talat, visst Ă€r vĂ€l livslust Ă€ndĂ„ överskattat?

6. ”True North” – BAD RELIGION
Att lyckas kÀnnas relevanta och fortfarande sugna, som att man verkligen VILL nÄgonting fortfarande, Àr en bedrift i sig nÀr man som BAD RELIGION hÄllit pÄ i 137 Är (plus/minus ett par). NÀr den intellektuella punkens gudfÀder dÀrtill levererar ett antal fÀstande hits, Àr det klart att plattan kvalar in pÄ Ärets topp tio. 137 Är till?

5. ”Time Warriors” – HORISONT
Den för nÄgra Är sedan dominanta retrotrenden med 70-talet pÄ piedestal har mÄhÀnda lagt sig nÄgot, men HORISONT riffar oförtrutet pÄ med sagda Ärtionde i den ficka pÄ jeansvÀsten som ligger nÀrmast hjÀrtat. Resultatet blir en snygg och behagligt flummig tripp nedför memory lane, utan att för den skull kÀnnas som en pastisch. Lite som om Led Zeppelin bjudit in Grand Funk Railroad och en ung Pugh Rogefeldt pÄ en jam session...

4. ”Back To Where You’ve Never Been” – HACRIDE
Om BAD RELIGION Ă€r gudfĂ€der för intellektuell punk, kan HACRIDE sĂ€gas vara detsamma för intellektuell prog metal. Med fyndigt (om Ă€n nĂ„got omstĂ€ndligt) betitlade ”Back To Where You Never Been” levererar fransoserna Ă„rets kanske smartaste platta. Det dryper av fiffiga arrangemang samt lĂ€ckra detaljer, och vĂ€xlas smidigt mellan brutaltungt riffande och sprött vackra sjĂ€laresor. Bravo!

3. ”Valkyrja” – TYR
Det vete fan om jag bara börjar bli gammal, eller om TYR helt enkelt bara svarat för en riktigt stark bedrift. Jag minns nĂ€mligen inte nĂ€r (om nĂ„gonsin) jag senast hade nĂ„got sĂ„ hĂ€r hjĂ€ltigt sĂ„ hĂ€r högt pĂ„ Ă„rsbĂ€stalistan. NĂ€r vikingarna frĂ„n FĂ€röarna öser pĂ„ med klockrena nummer som ”Mare Of My Night”, ”Hel Hath No Fury”, ”Nation”, ”Grindavi San” (pĂ„ hemsprĂ„ket!) eller ”Lady Of The Slain” Ă€r det dock bara att slĂ€nga pretentionerna över relingen, höja stridsyxan mot skyarna och gĂ„ bĂ€rsarkagĂ„ng.

2. ”Late For Nothing” – IWRESTLEDABEARONCE
Detta Ă€r en sĂ„dan dĂ€r skiva som man antingen Ă€lskar eller hatar. Det Ă€r spretigt och svĂ„retiketterat; ett ord som ”lĂ€ttillgĂ€ngligt” skjuts ned pĂ„ plats, utan varningsrop. Samtidigt finns hĂ€r mycket att hĂ€mta om man lyssnar noga. HĂ€r finns en kompromisslöst kaos i samma anda som THE DILLINGER ESCAPE PLAN, elektro-klingande, köttig brutalitet som hos THE BROWNING, samt vackra, fĂ€stande melodier av typen ”radioplĂ„ga”. Bandets Ă€ss i rockĂ€rmen? Fantastiskt mĂ„ngsidiga och begĂ„vade vokalissan Courtney LaPlante, som vĂ€xlar mellan varm rensĂ„ng och tokförbannad growl som vore hon född för det...

1. ”Wake” – COLOSSUS
Ett ord som i mĂ„ngt och mycket sammanfattar all musik jag gillar, oavsett genre, tidsĂ„lder eller andra yttre faktorer, Ă€r ”nerv”. Det kan vara hur tekniskt kompetent som helst, men lyckas inte musik gripa tag och skapa en kĂ€nsla, Ă€r den tĂ€mligen menlös. ...och herre jĂ€vlar vad det finns just nerv pĂ„ ”Wake”! Det Ă€r sĂ„ förbannat rĂ„tt, utlĂ€mnande, frĂ„n hjĂ€rtat och in your face att det omöjligen gĂ„r att vĂ€rja sig. Utan att egentligen kunna peka pĂ„ en enskild bestĂ„ndsdel (den riviga sĂ„ngen, den vagt oroande, mörka atmosfĂ€ren, de lekfulla trumkompen eller det hypnotiskt ösiga lĂ„tmaterialet) stĂ„r det klart att COLOSSUS levererat den platta under 2013 som lĂ€r ha bĂ€st livslĂ€ngd framför sig. En vĂ€rdig vinnare.






Lämna en kommentar till artikeln:
(Kommentarer som anses stötande, innehćller personangrepp, reklam eller pć annat sätt inte följer vćra riktlinjer kommer att plockas bort.)




Namn: Christofer | Datum: 2013-12-27 17:31:48

VĂ€ldigt trevliga listor fyllda
med götta. Kul att sÄ mÄnga av
er gillar Anciients, grymt bra
skiva det.
Namn: Martin Bensch | Datum: 2013-12-28 11:37:34

Kul att du tycker det Christofer! Det kommer en aggregerad lista inom kort - fÄr se om Anciients platta ligger med pÄ den.
Namn: Daniel | Datum: 2013-12-28 19:02:26

VĂ€ldigt spretigt men massor av godis att kolla
upp.
Namn: Martin Bensch | Datum: 2013-12-30 10:12:05

@Daniel: Jo, men sÄ har vi ju ocksÄ en skrÀmmande bredd pÄ vad vi recenserar och tycker om. Men nog Àr det spretigare Àn det brukar, haha!
Namn: BiblioteKarin | Datum: 2013-12-30 22:40:11

Och som alltid Àr ni lÀsare varmt vÀlkomna att ocksÄ publicera egna listor i kommentaren!
Namn: Diamond | Datum: 2014-01-01 19:39:38

HÀrlig lÀsning för en musiknörd som mig! AnmÀrkningsvÀrt dock, (och befriande) att inte en enda av era listor har med det sÄ medialt hajpade "spöket"...!?
Dessutom stor eloge till M. Bensch, som Àr den enda skribent (som jag har lÀst) som har med min nr.1 för i Är, nÀmligen "Sons of Aeon"
Namn: Martin Bensch | Datum: 2014-01-02 12:10:28

@Diamond: Tack för de fina orden! Well, Ghost fÄr ju ganska mycket press ÀndÄ, haha! NÀ, i Àrlighetens namn sÄ var 2013 sÄ knÀckande bra att Ghosts plattafick se sig slagna i alla fall hos mig av minst 30 andra bands skivor. Jag gillar dock fortfarande att uppleva bandet live. Jag tackar speciellt för elogen :)

Till startsida »