Skriven av: BiblioteKarin Läst: 2225 ggr. Kommenterad: 2 ggr.


Entombed – Klubben, Fryshuset 26/4 2008

En lördagskväll på Klubben med blytung döds, ytterst underhållande förpackad av ENTOMBED och med uppvärmning av de sprudlande färskingarna DEGRADEAD som levererar en melodisk death med tydlig känning av Göteborgsmetal. Mig fattas då intet.

Som första förband bjöd kvällen på det unga Degraded som albumdebuterade i januari med ”Til Death do us Apart”. Deras melodiska metal är följsam, ren och vacker, scenframträdandet intensivt och glädjespridande. Mikael Sehlin nyttjar hela sitt breda röstregister med allt från skönsång till djupt growl. Variationen förnöjer. Bandet introduceras på scenen med det nysläppta albumets akustiska titelspår och sedan bjuder de på ytterligare sex låtar från plattan, Take Control, The Bloodchain, Pass Away, Genetic Waste, The Fallen och avslutningsvis Burned .

Albumrecension av ”Til death do us Apart”, samt en intervju med gitarristen David Szücs har tidigare publicerats här på Werock.

Entombed kan väl närmast benämnas en institution inom svensk death metal, med snart 20 år inom scenen. Skall man inte visa en viss värdighet och distans då? Åt hellskotta med distansen! Detta band vet bara inte vad det ordet betyder. Från första stund förklarar sångaren L G Petrov och de andra med sin attityd, sin närhet och sin scennärvaro att ”Det här är något vi gör tillsammans - vi och ni”. Energiknippet Petrov spottar, fräser, growlar, grymtar och skriker medan han leende far runt i en konstant rörelse över scenen och ständigt tycks på väg halvvägs över skiljediket ut till publiken. Innan kvällen är slut har publik och band bytt kroppsvätskor lite till höger och vänster (Alltså, vi pratar svett och saliv här…). Nico Elgstrand på bas gör ett storartat jobb, och trummisen Olle Dahlstedt med en säregen trumteknik ser ibland ut att bara markera sina instrument – och varje del av trumsetet lyder hans minsta vink. Utöver Petrov är det ändå Alex Hellid, bandets andre veteran, som gör störst intryck med ett fullständigt lysande gitarrspel. Hellid jobbar från första stund så att svetten glänser på armar och hjässa. Och han fyller varenda passage i varenda låt med suveränt musicerande. Spelglädjen lyser som en aura runt mannen.

När Entombed började sin karriär var en del i kvällens publik inte ens födda. Låtkatalogen är också lång och varierad och urvalet i kvällens meny både brett och gediget. Entombed röjde tungt med nyare låtar från senaste plattan ”Serpent Saints”, som Masters of death och When in Sodom, varvat med tidigare stycken, bland annat från bandets tre tidigaste plattor, ”Left Hand Path”, ”Clandestine” och ”Wolverine Blues”.

Och ur detta veritabla kaos av svett och energi stiger en värdighet som inte har ett dugg med distans och avstånd att göra. Efter obligatoriska extranummer pratar bandet ihop sig om ytterligare två extralåtar och sedan vi i nästan två timmar bombats av ren Eetombed-energi är publiken fullständigt i symbios med bandet och det som sker på scenen. Avslutningsvis kastar sig Petrov förtroendefullt ut i famnen på sin publik där han varsamt tas omhand av ett hav av lyfta armar.

Text: BiblioteKarin
Foto: Sara






Lämna en kommentar till artikeln:
(Kommentarer som anses stötande, innehåller personangrepp, reklam eller på annat sätt inte följer våra riktlinjer kommer att plockas bort.)




Namn: Tomczek | Datum: 2008-05-12 12:08:35

Fan vad jag gärna hade sett dom. Intressant läsning Karin!
Namn: Daniel Robertsson | Datum: 2008-05-21 18:56:59

Helvete låter som en kalas kväll, har sett dem 18 ggr redan sedan 1989 så jag får väl minnas så länge. Skall du till SRF den 4 juni?

Till startsida »