Skriven av: Robert Gustafsson Läst: 1275 ggr. Kommenterad: 0 ggr.


GETAWAY 2014 - DAG 2: NAPALM DEATH, AIRBOURNE, MANTAR, SLAYER, GORGOROTH

NAPALM DEATH

Dag tvÄ pÄ Getaway bjuder pÄ klarblÄ himmel och strÄlande sol, sÄ undertecknad Àr pÄ plats redan kl 13 för att insupa atmosfÀren och kolla in lokala PROPANDE HEADRUSH, vars mix av groove metal med PANTERA som förebild och meckighet dÀr giganterna heter MESHUGGAH Àr precis vad som behövs för att sparka igÄng dagen. Bandet sliter hÄrt trots den otacksamma tiden och Àr en trevlig bekantskap. Dagen förflyter sedan med kort koll pÄ ELECTRIC RELIGIONS, ett slött öra pÄ FREEDOM CALL och socialt prat med folk innan dagens första "stora akt": NAPALM DEATH. Bandet har till att börja med inte folk samlade i dammet framför scenen, men det ger man blanka fan i. Anförda av hetsigt tÀnda Barney Greenway ger man jÀrnet och grindar som om det inte fanns nÄgon morgondag - ett faktum som givetvis fort ser till att dra publiken nÀrmare. TÀnk om alla band hade den hungern och attacken som britterna visar upp efter alla dessa Är!

AIRBOURNE

AIRBOURNE visar direkt varför man Ă€r en populĂ€r festivalakt. Det svĂ€nger, det rockar och det Ă€r - framförallt - underhĂ„llning. Alla rock'n'roll-clicheer du kan tĂ€nka dig Ă€r nĂ€rvarande, komplett med obligatoriska Ă€ventyr ute bland publiken för karismatiske frontmannen Joel O'Keeffe. I AC/DC's frĂ„nvaro Ă€r dessa landsmĂ€n ett trevlig substitut, och Öjebyn diverse skeptiker i mitt festivalsĂ€llskap fĂ„r krypa till korset och erkĂ€nna att bandet live Ă€r en helt annan historia Ă€n pĂ„ skiva. En fin eftermiddagsspelning, men sen Ă€r det slutlekt. DĂ„ vĂ€ntar tysk-turkiska duon MANTAR i mörkret inne i Gasklockan - och dĂ„ pratar vi om ett helt annat vĂ€sen.

 

MANTAR

PÄ scen stÄr en gitarrvÀgg och ett trumset, uppstÀllt mot varandra snarare Àn vÀnda mot publiken, och nÀr bandet sen manglar, skriker, jammar och plÄgar sig igenom materialet frÄn alldeles utmÀrkta debuten "Death By Burning" (missa för allt i vÀrlden den!) Àr det bara att kapitulera. Detta Àr bandets första Sverigespelning - jag hoppas verkligen det blir fler. Ett mycket bra gig!

 

Seneftermiddagens och kvĂ€llens intĂ„g innebĂ€r sen de första riktiga krockarna för undertecknads del. BLACK STAR RIDERS med gamle ALMIGHTY-sĂ„ngaren Ricky Warwick bakom micken lever pĂ„ sitt gamla THIN LIZZY-material men fĂ„r ganska snart stryka pĂ„ foten dĂ„ islĂ€ndska SOLSTAFIR spelar samtidigt. IslĂ€nningarnas suggestiva och sĂ€regna post-metal (ja...eller vad man ska kalla det?!) Ă€r som vĂ€ntat svidande vacker, och uppslutningen Ă€r stor. ÄndĂ„ blir jag inte kvar för mer Ă€n de första tvĂ„ spĂ„ren, eposen "Ljus i Stormi" och "Svartir Sandar". Anledningen Ă€r enkel, det vankas metalcore med tyska HEAVEN SHALL BURN, en spelning som just denna dag passar mitt humör bĂ€ttre. Jag har sett bandet förr, men Ă€ndĂ„ Ă€r det pĂ„tagligt vilka proffs tyskarna Ă€r (hmm...i torsdags KADAVAR, i dag MANTAR och HEAVEN SHALL BURN...tyskarna gör ett verkligt starkt Getaway Rock). Det Ă€r full gas frĂ„n början till slut, och jag kan inte riktigt sluta tĂ€nka pĂ„ skillnaden jĂ€mfört med torsdagens trötta och pliktskyldiga ARCH ENEMY pĂ„ samma scen. Skillnaden Ă€r pĂ„taglig, och det Ă€r logiskt att undra hur SLAYER ska svara pĂ„sen hĂ€r utmaningen.

 

 

  

SLAYER

KnytnÀve i ansiktet. PÄ annat sÀtt kan man knappast beskriva thrashveteranerna SLAYERs öppning av sin Getawayspelning. Samma introt som i klassiska live-upptagningen "Decade Of Agression" följs av snÀrtiga, tajta och livsfarliga "Hell Awaits" och "The Antichrist". Sen trampar bandet gasen i botten under en och en halv timme, och nÀr man till slut gÄr av med "Angel Of Death" sÄ har man inte bara levererat samtliga sina klassiska hits, man har ocksÄ gjort det med ett leende pÄ lÀpparna och med en attityd som innebÀr att man lÀtt fyller ut scenen trots att det i stort sett Àr soprent pÄ rekvisita och scenbygge. SLAYER kÀnns hungriga igen, man verkar ha kul och det var lÀnge sen jag hörde en sÄ blytung version av "Dead Skin Mask" - allt levererat med i stoet sett prickfritt ljud och klanderfritt framförande. Mina initiala tanker pÄ att smita ivÀg för att se ABRAMIS BRAMA försvinner helt medan jag fÄr skrika med i SLAYERs örhÀngen. WAAAAR ENSEEEEMBLE, för bövelen!!

GORGOROTH

Sist och elakast ut Àr norska GORGOROTH med ett försök att slÄ festivalrekord i spikar, dessutom framgÄngsrikt. Bandets arga och snabba black metal kastas mot publiken utan nÄgot mellansnack eller i stort sett nÄgon kommunikation, som ett meddelande om att man skiter fullkomligt i vad som vore smart att göra pÄ en nattlig spelning som denna. Man struntar i att vÀva in de delar av materialet som ger kontraster och trampar helt enkelt full gas hela tiden. Det manglas, men för min del tar den lÄnga dagen ut sin rÀtt och jag orkar inte riktigt tillgodogöra mig det. Jag vandrar i stÀllet hemÄt i den ljumma sommarnatten med norrmÀnnens blasfemiska soniska attack som kuliss. VÀrre kan man ha det, tÀnker jag, och tackar Getaway för denna gÄng!

 Text och bild: Robert Gustafsson






Lämna en kommentar till artikeln:
(Kommentarer som anses stötande, innehćller personangrepp, reklam eller pć annat sätt inte följer vćra riktlinjer kommer att plockas bort.)





Till startsida »