Skriven av: Werock Läst: 1958 ggr. Kommenterad: 4 ggr.


2014 Àr ett Är som skiljer sig i kvalitetsgrad frÄn ganska mÄnga andra Är inom metal. Aldrig har vÄra skribenter haft sÄ svÄrt att göra ÄrsbÀstalistor, och aldrig har listorna varit lika splittrade. Nedan har ni fem recensenters under olidlig möda frampressade ÄrsbÀstalistor för 2014. Mycket nöje!

Manhammer

10. ”War Eternal” – ARCH ENEMY

Alissa White-Gluz visar att ARCH ENEMY har ett liv Àven efter Angela Gossow. Bandet levererar som vanligt, men kan man fÄ önska sig lite mer dödsmetall och lite mindre pop till nÀsta slÀpp?

9. ”Empire of the Undead” – GAMMARAY

GAMMARAY trummar pĂ„ med Ă€nnu ett kvalitetsslĂ€pp. 

8. ”Delivering the Black” – PRIMAL FEAR

Tycker du att gubbarna i JUDAS PRIEST börjar lĂ„ta lite för trötta pĂ„ senaste skivan? Sörjer du över att Rob Halford inte lĂ€ngre kan ta de toner som han sjöng i sömnen i sin ungdom? GĂ„ dĂ„ ut och köp ”Delivering the Black”. Sedan kan du fortsĂ€tta att headbanga som om ingenting hade hĂ€nt. 

7. ”Thunder and Steele” – STORMWARRIOR

STORMWARRIOR verkar ha hittat en formel för att inom sitt karakteristiska sound komponera enkla, men ÀndÄ förstklassiga lÄtar. Ironborn, Steelcrusader och Die by the Hammer Àr alla redan nu klassiska STORMWARRIOR-lÄtar som jag lÀngtar efter att fÄ höra live.

6. ”Black Moon Rising” – FALCONER

Efter den helt fantastiska skivan ”Armod” vĂ€ljer FALCONER nu att endast sjunga pĂ„ engelska och tona ner folkmusikinslagen avsevĂ€rt. Detta gör i mitt tycke ”Black Moon Rising” till en sĂ€mre skiva Ă€n föregĂ„ngaren. FALCONERs lĂ€gstanivĂ„ Ă€r emellertid vĂ€ldigt hög och sĂ„ngaren Mathias Blad lĂ„ter lika bra som alltid. Bandet gör under nĂ€sta Ă„r sin sista turnĂ© nĂ„gonsin. Passa pĂ„ att se dem dĂ„, för tusan!

5. "Heroes” – SABATON 

SABATONs första album efter det massiva medlemsavhoppet 2012 (nÀr fyra av sex medlemmar lÀmnade bandet) visar klart och tydligt att bandets segertÄg över vÀrlden kommer att fortsÀtta. LÄtar som Far from the Fame, Soldier of 3 Armies och To Hell and Back gör inga fans besvikna.

4. ”Tales of Ancient Prophecies” – TWILIGHT FORCE 

Symfonisk power metal med texter om drakar och svĂ€rd, kan det vara nĂ„got? Skivan innehĂ„ller sĂ„ mycket klichĂ©er att den fĂ„r GLORYHAMMERs debut att framstĂ„ som ett under av originalitet och sĂ„ngaren Christian Hedgren tar emellanĂ„t sĂ„ höga toner att endast kvarterets hundar kan höra dem. Trots detta Ă€lskar jag den! Gillar du power metal mĂ„ste du bara lyssna pĂ„ detta. Gör du inte det Ă€r det nog klokast om du hĂ„ller dig borta. 

3. "Triumph and Power” – GRAND MAGUS

Jag hĂ„ller förra slĂ€ppet ”The Hunt” snĂ€ppet högre, men hĂ€r finns Ă€ndĂ„ klassisk heavy metal levererad med sĂ„ mycket svĂ€ng och driv att det bĂ„de rĂ€cker och blir över.

2. ”At War with Reality” – AT THE GATES

Det hĂ€r trodde jag inte var möjligt. NĂ€r ett av de band som grundade ”The Gothenburg Sound” nu efter 19 Ă„r skulle försöka följa upp legendariska ”Slaughter of the Soul” borde pressen rimligtvis ha varit för alldeles för stor. Jag har varit sĂ„ rĂ€dd för att den hĂ€r plattan skulle göra mig riktigt besviken, men den rĂ€dslan visade sig vara helt ogrundad. Tiden har inte stĂ„tt stilla för AT THE GATES. I stĂ€llet har man tagit element frĂ„n sina första fyra plattor, utvecklat dem och spelat in dem med en precision som de bara kunde drömma om för 19 Ă„r sedan. Det Ă€r hĂ„rt, melodiöst, moget och lagom komplext. 

1. ”Unleash the Fire” – RIOT V

Det var nog fler Àn jag som efter bandgrundaren, gitarristen och lÄtskrivaren Mark Reales tragiska bortgÄng Är 2012 trodde att de amerikanska power metal-veteranerna i RIOT hade tagit sitt sista ackord. Efter att ha fÄtt klartecken frÄn Reales familj beslutade man sig dock lyckligtvis för att fortsÀtta under namnet RIOT V. Nya skivan kÀnns vital samtidigt som det klassiska RIOT-soundet Àr bevarat. LÄtmaterialet hÄller genomgÄende hög klass, gitarrspelet Àr exemplariskt och nya sÄngaren Todd Michael Hall Àr ett riktigt fynd! Mark Reale ler i sin hÄrdrockshimmel.

Robert Gustafsson

10: "Triumph And Power" - GRAND MAGUS

Jaha, jag överraskar mig sjÀlv en aning. Stod lÀnge och vÀl framför skivhyllan med ett 60-tal plattor och plockade efter hur jag tyckte att de höll detta nÄdens och extremt skivstarka Är 2014, och fann mig flytta den hÀr plattan högre och högre. Svenskarnas heavy metal Àr mÄhÀnda en aning enkel, men jag har effektiv prÄnglat den pÄ svÄgrar, grannar och arbetskamrater som gillat den lika mycket som jag. Ett kvalitetsslÀpp av bandet!

9: "At War With Reality" - At THE GATES

AlltsÄ... det tog ett tag innan nostalgifiltret slÀppte igenom den hÀr plattan, men det gÄr liksom inte att förneka dess styrka.

Imponerande att krÀma ur sig det dÀr med oket frÄn "Slaughter Of the Soul" pÄ axlarna.

8: "Òtta" - SÒLSTAFIR

Vete fanken om detta Àr hÄrdrock, post rock, rock, pop, skÀgg i motljus, kÀnslor i sonisk form eller en resa över vÀglöst land pÄ Island, och jag kunde faktiskt inte bry mig mindre.

Det Àr bra.

7: "Death By Burning" - MANTAR

Otroligt bra debut. Tyska duon har trummor, gitarr, sÄng och stake. "Death By Burning" Àr en av de skivor jag spelat allra mest under Äret, och lÄten Astral Kannibal fÄngar prick hela essensen av bandet. Att man dessutom levererar live gör att du missar pÄ egen risk!

6: "Relics Of Sulphur Salvation" - VANHELGD

Döden bor i Mjölby!

Ett vanligt Är hade detta toppat ÄrsbÀstalistan, för gosse - det var lÀnge sen jag blev sÄ tagen av en dödsmetallskiva. Ruggigt bra, och det hÀr Àr en sÄn dÀr skiva jag prÄnglar pÄ alla jag kan numera.

5: "Bled White" - NOVEMBERS DOOM

Att som skiva nummer 9 i ordningen Ästadkomma sitt starkaste kort i karriÀren vittnar om en oerhörd lyhördhet, nyfikenhet och kreativitet. Amerikanska NOVEMBERS DOOM svepte undan fötterna totalt pÄ mig i samband med slÀppet "Bled White", och den hÀr skivan Àr löjligt jÀmn. Dessutom sjunger Paul Kuhr rent av fantastiskt. Vilka kÀnslor han kan förmedla!

4: "Foundations Of Burden" - PALLBEARER

..nĂ€r man nĂ€rmar sig den absoluta toppen ett sĂ„nt hĂ€r Ă„r sĂ„ avgörs nĂ€stan placeringarna till syvende och sist pĂ„ en form av maggropskĂ€nsla. PALLBEARER Ă€r det bĂ€sta som hĂ€nt doom metal sen skivat bröd och Leif Edling, och andra plattan "Foundations Of Burden" Ă€r ett enormt utvecklingssteg mot debuten. SĂ„ngen Ă€r sĂ„ kĂ€nslofylld, lĂ„tarna sĂ„ bra. ÄndĂ„ Ă€r de inte bĂ€ttre Ă€n 4:a detta Ă„r. Varför? Jag vet Ă€rligt talat inte. Dagsform?

3: "Once More 'Round The Sun" - MASTODON

Varje gÄng jag inte lyssnat pÄ den hÀr skivan utan bara hÄllit i den har jag liksom tÀnkt att den nog inte Àr sÄ bra. Att det var bÀttre förr. Varje gÄng jag har lyssnat till den sÄ har jag spelat luftgitarr, sjungit med, dansat, hamrat trumspel pÄ kuddar och generellt tÀnkt att det Àr bandets bÀsta. Mitt obeslutsamma jag Àr fortfarande i strid med sig sjÀlv, det enda jag vet Àr att detta Àr riktigt bra.

2: "Echoes & Cinder" - ANCIENT ASCENDANT

Med lÀtthet den skiva som jag lyssnat pÄ flest gÄnger i samband med trÀning. Varierad, driven, spÀnnande, bra lÄtar - what's not to like?

Har du inte koll pÄ det brittisk/svenska bandet sedan innan sÄ skaffa det. Nu. Annars missar du nÄgot stort.

1: "The Satanist" - BEHEMOTH

Titeln.

Omslaget.

Nergals kamp och vinst mot leukemin.

Redan innan skivan landade i min spelare var detta nÀstan legendariskt och omsusat material, och dessutom klarade lÄtarna att leva upp till förvÀntningarna. Att detta Àr Ärets platta stÄr ganska tydligt stÀllt bortom allt tvivel, och det Àr bara att buga för polackernas egensinnighet och unika instÀllning till musikvÀrlden. Eller, ja, vÀrlden. BEHEMOTH Àr vÀrldens kanske just nu hetaste band, och "The Satanist" var den bÀsta skivan 2014!

Årets instrument-insats

Jahaja. Vem Àr egentligen Ärets bÀste speleman? Normalt Àr ju deafault ett sÄdant hÀr Är herr Zakk Wylde, men jag vÀljer istÀllet NE OBLIVISCARIS Tim Charles som lirar fiol, keyboard och sjunger rent med den Àran pÄ "Citadel".

Årets sĂ„nginsats

FÄr gÄ till Paul Kuhr efter insatsen pÄ NOVEMBERS DOOM-pÀrlan "Bled White". Oavsett om det Àr growl eller ren sÄng sÄ har han förmÄgan att verkligen kanalisera ett oerhört kÀnsloregister. Imponerande!

Årets mest skruvade

"Collision" av TELLUSIAN. Det lÄter som om NAPALM DEATH och BOB HUND haft fylleslag i studion och spelat in resultatet. Fascinerande och.. rÀtt bra, faktiskt.

Årets flopp

Flopp och flopp... men besvikelse. Det Àr HIGH SPIRITS och deras "You Are Here". MÄhÀnda Àr det mina förvÀntningar, men det levde inte alls upp till vad jag hade trott. TyvÀrr.

Årets mest ovĂ€ntade

FÄr vÀl bli att IN FLAMES gjorde en KENT-platta. "Siren Charms" Àr bÄde en naturlig utveckling och ett uppseendevÀckande kliv för bandet. Men jag gillar det, det Àr det intressantaste göteborgarna har gjort pÄ 10 Är, typ.

Årets mest förvĂ€ntade

Att VADER för en till platta och det lÄter precis som.... VADER. Och det Àr ju sÄ man vill ha det!

Årets personliga fynd

Oj vad mÄnga det finns att vÀlja pÄ. VANHELGD, ANCIENT ASCENDANT, TEMPLE OF VOID... men till sist mÄste ÀndÄ rösten falla pÄ tyskduon MANTAR. Debuten "Death By Burning" Àr fantastisk, och bandet levererar dessutom live. Och visst Àr det nÄgot speciellt med en duo?

Årets sömnpiller

Trumspelet signerat Phil Rudd pÄ AC/DC-plattan "Rock Or Bust". Herrejesus vad trÀigt!

Årets omslag/förpackning

...överlag tycker jag att det Àr lite svagt med extra sexiga förpackningar och omslag i Är. LÀckrast Àr nog "The Satanist" av BEHEMOTH, eftersom sÄvÀl titeln som mÄlningen pÄ framsidan ger ett episkt avtryck.

Årets spelning

KADAVARs gig pÄ Getaway Rock Festival var en enda röra av svett, skÀgg och svÀng. Tamejfanken det bÀsta jag sett pÄ... ja.. otroligt lÀnge!

Årets lĂ„t

FörstÄs ett nÀrapÄ omöjligt uppdrag, men jag finner det ÀndÄ svÄrt att förbise The Ghost I Used To Be med PALLBEARER. Runners-Up? Hur mÄnga som helst!

Fredrik Sandberg

10. ”Sun Eater” – JOB FOR A COWBOY

Tidigare har jag haft lite svÄrt för JFAC. Tekniskt skickliga har de alltid varit, visst, men nÄgot i deras ganska kyligt exakta dödsmetall har inte riktigt klickat hos mig. FullstÀndigt förÀlskad blir jag inte i "Sun Eater" heller, men det vansinnigt kreativa (och nÀrmast jazziga) basspelet lyfter in plattan pÄ Ärets topp 10.

9. ”Eyehategod” – EYEHATEGOD

Doom? Slow motion-punk? Lite av varje, kanske, men oavsett etikett Àr detta möjligen Ärets ruffigaste, elakaste och pÄ sÀtt och vis tyngsta platta. Bra skit, helt enkelt.

8. ”Once More 'Round The Sun” – MASTODON

Inte alls lika bra som föregÄende slÀppet "The Hunter", och pÄ sÀtt och vis ett MASTODON lite pÄ tomgÄng. Det sÀger en del om bandets nivÄ, nÀr det likafullt rÀcker till en plats pÄ ÄrsbÀstalistan...

7. ”Ótta” – SÓLSTAFIR

Slutresultatet pĂ„ denna giv landar lĂ„Ă„Ă„ngt frĂ„n bandets black metal-rötter, men det innebĂ€r verkligen inte att resultatet inte Ă€r lyssningsbart. "Ótta" Ă€r en meditativ, stĂ€mningsfull och mĂ„ngfacetterad resa som Ă€ger rum bĂ„de i ens inre tankevĂ€rld som pĂ„ ett vindpinat, kargt och urĂ„ldrigt Island. Vackert.

6. ”Foundations Of Burden” – PALLBEARER

Melankolisk tyngd brukar tilltala mig, vilket jag skyller pÄ mitt finska sinne. NÀr Ärets bÀsta genuint finska kandidat inom gebitet, GHOST BRIGADE, inte riktigt nÄr Ànda fram till topp 10, gÄr platsen till PALLBEARER. Deras "Foundations Of Burden", fylld med deppigt malande niominuters kolosser till lÄtar, gör sig synnerligen vÀl i lurarna sÄ hÀr under den mörka, kalla och (i södra Sverige tyvÀrr) blöta Ärstiden.

5. ”The Killing Gods” – MISERY INDEX

Den amerikanska östkustens kanske finaste döds-/grindmanglare nÄr förvisso inte riktigt samma storslagna höjder pÄ "The Killing Gods" som de gjorde pÄ "Heirs To Theivery", men med intelligenta lÄtstrukturer, löjligt kompetent trakterande av instrumenten och en kompromisslös aggressivitet rÀcker det ÀndÄ lÄngt. En riktigt bra metal-platta, helt enkelt.

4. ”Believe In No Coming Shore” – FALLS OF RAUROS

NÀr jag under 2014 har velat hÀnge mig Ät introspektivt tankearbete, och lÄta min skuta styra ut pÄ ett meditativt, musikaliskt hav, Àr det FALLS OF RAUROS som stÄtt vid rodret. En skiva byggd pÄ kontraster, innehÄllande sÄvÀl primalskrik, blastbeats och tremolo-plockade mollharmonier som nÄgra av de vackraste akustiska arrangemang som skÄdats. Det gör inte sÄ mycket om stranden aldrig kommer, nÀr FALLS OF RAUROS vaggar sÄ skönt...

3. ”At War With Reality” – AT THE GATES

Av alla huvudlöst vÄghalsiga hopp över stupkanten som Àgt rum detta Är, Àr det sannolikt AT THE GATES som stÄr för det mest dristiga. Att ge ut en uppföljare till den förmodligen bÀsta dödsmetall-plattan genom tiderna, 1995 Ärs "Slaughter Of The Soul", och det 19 Är senare (!) Àr MOD. Resultatet? "Bara" en tredjeplats pÄ min ÄrsbÀstalista - vilket i sig Àr en bedrift givet den mÄttstock med vilken skivan mÀts. Göteborgarna kan vara stolta över vad de presterar anno 2014.

2. ”Pioneers” – SIENA ROOT

70-talet lÄter hÀlsa att det lever och har hÀlsan. Den senaste vitamin-injektionen i det evigt unga objektet stÄr svenska SIENA ROOT för, nÀr de pÄ en bastant bottenplatta av DEEP PURPLE och stomme av tidiga ZZ TOP och THE DOORS bygger Ärets svÀngigaste skivslÀpp. Groove finns i överflöd, skönt flum sÄ det rÀcker, och trakterandet av Hammond-orgeln Àr fan i mig vÀrdigt sjÀlvaste Jon Lord. Frickin' awesome!

1. ”Desideratum” – ANAAL NATHRAKH

Det Àr kaosartat, mörkt, svÄrtillgÀngligt och brutalt, men samtidigt lekfullt, packat med hitrefrÀnger och en ostoppbar primalkraft som fullkomligen vrÀker sig över lyssnaren. NÀr brittiska ANAAL NATHRAKH slÀpper loss den best som Àr "Desideratum" Àr det mÄhÀnda olyckligt att min hjÀrna (sÄ hÀr i juletider) gör liknelsen "en tsunami av metal", men det kan inte hjÀlpas att detta Àr en skiva som obönhörligen sveper mig med sig. Jag kapitulerar utan villkor.

Årets instrument-insats

Ett lika lÀtt som (för mig) ovÀntat val. Denna titel mÄste tillfalla JOB FOR A COWBOY's basist Nick Schendzielos, givet att hans arbete pÄ "Sun Eater" Àr sÄ oerhört intelligent, jazzigt och utöver vad som vanligtvis erbjuds i basvÀg pÄ dödsmetall-plattor. Bubblare Àr SIENA ROOTs Erik Pettersson, som visar exakt varför Hammond-orgeln blivit ett kultförklarat instrument.

Årets sĂ„nginsats

...stÄr Kippa i STEAK för, pÄ deras giv "Slab City". Det luktar John Garcia lÄng vÀg, och Àr sÄ dÀr skavigt, skönt bluesigt. NÀmnda platta för övrigt sista alster att sorteras bort frÄn min topp 10 för Äret, sÄ Àr du sugen pÄ lite skön (och tung) ökenrock, bör du kolla upp detta London-gÀng!

Årets mest skruvade

Blir nÄgon förvÄnad om jag sÀger ANAAL NATHRAKH och deras "Desideratum"? Intensivt, kaosartat, lekfullt och allmÀnt bÄngstyrigt - men ocksÄ jÀvligt bra. Det erbjuds inte bara kaos, utan gödslas Àven flitigt med hitrefrÀnger.

Årets flopp

IN FLAMES. AlltsÄ, jag Àr helt för att band vÄgar utvecklas och ta nya steg pÄ sin kreativa resa, sÄ jag respekterar att Göteborgs-sönerna bryter ny mark med Ärets slÀpp, "Siren Charms". Det Àr bara det att skivan inte Àr... tja, sÀrskilt rolig att lyssna pÄ.

Årets mest ovĂ€ntade

Att jag vÀljer att exkludera BEHEMOTH (och deras "The Satanist") frÄn Ärets topp 10-lista. Visst Àr det en bra platta, och min uppskattning för bandet Àr intakt. Dock kvarstÄr faktum att jag gillar deras blackened death med mindre av "blackened" och mer av "death"...

Årets mest förvĂ€ntade

Tja, det mĂ„ste vĂ€l vara hyllningarna av AT THE GATES "At War With Reality"? De hade allt att förlora och föga att vinna, och i skenet av det var det vĂ€ntat att ingen heller skulle vĂ„ga rikta allvarlig kritik mot deras första slĂ€pp pĂ„ 19 Ă„r. Å andra sidan finns inte sĂ€rskilt mycket fog för kritik heller, dĂ„ det Ă€r en potent och vĂ€lskriven dödsmetall-platta.

Årets personliga fynd

KĂ€nns lite trĂ„kigt, kanske, att Ă„terigen namndroppa ANAAL NATHRAKH, men innan i Ă„r hade jag inte koll pĂ„ dem, och om en för mig ny bekantskap gĂ„r in och kniper förstaplatsen kan jag vĂ€l inte gĂ€rna vĂ€lja nĂ„gon annan akt hĂ€r, eller hur? Dock vill jag Ă€ven ge honorable mentions till en hel hög med band, dĂ€ribland SÓLSTAFIR, PALLBEARER, FALLS OF RAUROS och STEAK, vilka samtliga Ă€r nya (och högkvalitativa) musikaliska vĂ€nner.

Årets sömnpiller

De flesta skulle kanske anse denna kategori som nÄgot av ett citronpris, men jag vÀljer att lÀgga en positiv spinn pÄ det hela. "Sömnpiller" fÄr stÄ för "en behagligt meditativ, avslappnande upplevelse", vilket gör valet tÀmligen enkelt. FALLS OF RAUROS "I Believe In No Coming Shore" innehÄller förvisso sÄvÀl furiösa blastbeats, tremolo-plockade melodislingor och desperata, sjÀlasvarta vrÄl frÄn sÄngaren, men dÀrtill en radda oerhört eleganta akustiska arrangemang och löjligt stÀmningsfulla partier. Resultatet Àr Ärets vackraste (och, i positiv bemÀrkelse, mest sövande) platta.

Årets omslag/förpackning

MISERY INDEX "The Killing Gods". VinylutgĂ„van, inte CD-versionen.

Årets spelning

Jag har dessvÀrre varit lite offside frÄn musiken under delar av Äret, vilket bland annat tagit sig uttryck i ett skrÀmmande lÄgt antal bevistade live-spelningar. Följaktligen Àr selektionen att vÀlja frÄn rÀtt tunn, men mÄste jag yttra mig Àr det klart att AT THE GATES gig pÄ hemmaplan i Göteborg (TrÀdgÄrn) ligger rÀtt bra till...

Årets lĂ„t

Det Ă€r naturligtvis fruktansvĂ€rt elakt att be om att fĂ„ EN lĂ„t utpekad som Ă„rets bĂ€sta. SĂ„ elakt, faktiskt, att inte ens CIA skulle anse det vara acceptabel arbetsmetodik. Jag hĂ€nvisar dĂ€rför med eftertryck till FN-konventionen om mĂ€nskliga rĂ€ttigheter, och listar stoiskt TRE (vilket Ă€r en begrĂ€nsning svĂ„r nog). De jag vĂ€ljer Ă€r Idol med ANAAL NATHRAKH, Root Rock Pioneers med SIENA ROOT samt The Conspiracy Of The Blind med AT THE GATES. 


Martin Bensch

10. ”Earthborn Evolution” – BEYOND CREATION

Jag hade extrema förvĂ€ntningar pĂ„ BEYOND CREATIONs andra platta. Med en oerhört förpliktigande debut i bagaget skruvade jag upp antecipationen pĂ„ ”Earthborn Evolution” till mycket höga nivĂ„er. Med tanke pĂ„ hur 2014 har gestaltat sig musikmĂ€ssigt sĂ„ Ă€r det strongt att ta sig in pĂ„ vilken Ă„rsbĂ€stalista som helst. Det skruvade liret finns kvar med en sjĂ€lvklarhet som, fortfarande, tar andan ur mig. Till detta har bandet fĂ„tt till en mer organisk produktion, och ett mer frislĂ€ppt sĂ€tt att skriva musik som gör att bandet utmanar sin subgenres regler för hur musik ska lĂ„ta.

9. ”The Killing Gods” – MISERY INDEX

Baltimoresönerna i MISERY INDEX tog lite lĂ€ngre tid pĂ„ sig att skriva musiken till ”The Killing Gods”. Det mĂ€rks dĂ„ bandet har tagit sin högkvalitativa tekniskt drivna dödsmetall till nĂ€sta nivĂ„. HĂ€r samsas vredgat pisk med svĂ€ng pĂ„ ett fullstĂ€ndigt sjĂ€lvklart vis. Utan tvekan bandets bĂ€sta skiva sĂ„ hĂ€r lĂ„ngt.

8. ”Collision” – TELLUSIAN

En oemotstÄndlig krock mellan det hÀrligt meckiga frÄn avsomnade CROWPATH och ljuvt progressiva tongÄngar i vad som rimligen borde vara en ohelig allians. TELLUSIAN reder ut detta med bravur, och bjuder in till en lika lÀttillgÀnglig audiell upplevelse som en svÄrsmÀlt musikalisk resa. Oavbrutet fascinerande kan detta vara en av de intressantaste debuterna vi har bjudits pÄ under 2014.

7. ”Grand Morbid Funeral” – BLOODBATH

Med ny sÄngare i Nick Holmes som har övertagit vandringspokalen pÄ sÄngarpositionen vrÀker BLOODBATH ur sig sitt bÀsta material sedan, ja, nÄgonsin faktiskt. Med stor kÀnsla för hur death metal kan lÄta bjuder bandet pÄ en lika groteskt rutten som groteskt bra kavalkad av lÄtar som rÀtt mÄnga band skulle sÀlja hus, hem, förhÄllanden, hund, katt och sjÀlsligt lugn för att kunna prestera.

6. ”The Satanist” – BEHEMOTH

Hur visste jag att det var ett starkt skivĂ„r i Ă„r? Jo, nĂ€r ett band som BEHEMOTH slĂ€pper nytt album som, bevisligen, Ă€r starkt och det inte hamnar pĂ„ plats 1. Jag har lyssnat otroligt mycket pĂ„ ”The Satanist”, en skiva som, förmodligen, kommer gĂ„ till historien som det bĂ€sta som den polska dödsorkestern har slĂ€ppt ifrĂ„n sig. Den rena tekniska fĂ€rdigheten som visas upp pĂ„ skivan Ă€r numera endast ett verktyg dĂ€r den tidigare var ett mĂ„l i sig. Och dĂ„ blir det sĂ„ oerhört bra – allt, musik, text, lĂ„tarnas arrangemang och placering pĂ„ skivan, och den vokala leveransen – hamras ihop till en konstnĂ€rlig enhet sĂ„ mĂ€ktig och storvulen att det har och kommer ta andan ur i stort sett varje lyssnare.

5. ”The Singularity (Phase I: NeoHuman)” – SCAR SYMMETRY

Tidigare har jag betraktat SCAR SYMMETRY som ett sympatiskt band, vars melodiska dödsmetall har varit angenĂ€m att lyssna pĂ„ utan att egentligen lĂ€mna bestĂ„ende men. Nu kan jag inte med den bĂ€sta viljan i vĂ€rlden inta den positionen. ”The Singularity” Ă€r ett oerhört mĂ€ktigt album dĂ€r bandet lĂ€gger ribban för fortsĂ€ttningen pĂ„ denna trilogi pĂ„ en vanvettigt hög nivĂ„. HĂ€r finner ni lĂ„tarna som lyfter bandet till nĂ€sta nivĂ„. Med löjlig sjĂ€lvklarhet svetsar bandet ihop en skiva som i varje enskild detalj övertygar mig om att SCAR SYMMETRY Ă€r ett band att verkligen, pĂ„ allvar, hĂ„lla koll pĂ„ hĂ€danefter.

4. ”Pale Communion” – OPETH

NĂ€r OPETH slĂ€pper nytt – dĂ„ lyssnar jag. Jag var besviken pĂ„ ”Heritage” för att lĂ„tarna var svaga i jĂ€mförelse med tidigare lĂ„tmaterial. Nu har bandet rĂ€ttat till detta och slĂ€ppt ett album med i stort sett idel starkt lĂ„tmaterial. Mikael Åkerfeldt svarar för sin bĂ€sta sĂ„nginsats genom karriĂ€ren, och med bibehĂ„llen integritet och storartad pondus lyckas OPETH fĂ„ till en skiva som bara kommer att vĂ€xa med tiden.

3. ”Engineering The Void” – SOREPTION

LĂ„tarna. DĂ€r har ni Ă„tta skĂ€l till att ”Engineering The Void” hamnar sĂ„ hĂ€r pass högt upp pĂ„ listan. Det finns en miljard band som lirar teknisk dödsmetall. FĂ„ nĂ„r upp till SOREPTIONs nivĂ„. HĂ€r blir teknikaliteten endast verktyg för att svetsa ihop lĂ„tbyggen som har pisk, svĂ€ng, brutalitet och rent sublima passager som sĂ€tter sig förrĂ€diskt snabbt i hjĂ€rnan.

2. ”Echoes And Cinder” – ANCIENT ASCENDANT

Jag siade att denna skiva hade stora möjligheter att hamna pĂ„ Ă„rsbĂ€stalistan redan nĂ€r jag recenserade den i mars. Med sjĂ€lvklar pondus vĂ€ver ANCIENT ASCENDANT en bonad med inslag av OPETH, ENSLAVED, LAMB OF GOD och SKELETONWITCH i vĂ€ven och kommer ut med nĂ„gonting helt eget. Det Ă€r sĂ„ skrattretande mycket bandet gör rĂ€tt att det Ă€r löjligt. SvĂ€nget, köttandet, gitarrarbetet, sĂ„nginsatsen och en produktion frĂ„n helvetet har gjort att jag Ă„tervĂ€nt till ”Echoes And Cinder” med orovĂ€ckande frekvens under Ă„ret.

1. ”Promulgation Of The Fall” – DEAD CONGREGATION

Årets bĂ€sta death metalskiva hamnar högst upp pĂ„ Ă„rsbĂ€stalistan. Med stor integritet sĂ€nker DEAD CONGREGATION ner lyssnaren i ett musikaliskt stĂ„lbad dĂ€r mörkret hĂ€rskar i stor sett oinskrĂ€nkt. Det Ă€r brutalt och underbart pĂ„ samma gĂ„ng, och Ă€ndĂ„ förbryllande lĂ€ttillgĂ€ngligt. En skiva att ta fram gĂ„ng efter gĂ„ng och upptĂ€cka att den vuxit ytterligare ett snĂ€pp.

Årets instrument-insats

Henrik Ohlsson pĂ„ SCAR SYMMETRYs "The Singularity (Phase I: Neohumanity)". Jag Ă€r oerhört imponerad av herr Ohlssons spel i allmĂ€nhet. HĂ€r höjer han anten rejĂ€lt med stilfullt tekniskt lir pĂ„ högsta nivĂ„. Arbetet pĂ„ bastrummorna Ă€r en sak, hĂ€r liras det för lĂ„ten pĂ„ ett sĂ€tt som gör att musiken höjs ett extra snĂ€pp.

Årets sĂ„nginsats

Joel Ekelöf i SOEN. Lyssna pÄ "Tellurian". Det rÀcker.

Årets mest skruvade

TELLUSIANs "Collision". En ljuvlig krock mellan grind och progressiv rock. Malmöbandet stökar till det pÄ helt rÀtt sÀtt som gör att jag börjar tÀnka pÄ MASTODON i början av karriÀren.

Årets flopp

"Siren Charms" av IN FLAMES. MÄhÀnda att jag Àr den ende pÄ planeten att tycka sÄ, men herrejösses vilken dÄlig skiva.

Årets mest ovĂ€ntade

Att jag chattade pÄ Facebook med Ragnar Widerberg frÄn WITHERSCAPE om bland annat svampplockning.

Årets mest förvĂ€ntade

Att CANNIBAL CORPSE gjorde en skiva som lÀt exakt som CANNIBAL CORPSE. Det vill sÀga bra.

Årets personliga fynd

"Echoes And Cinder" av ANCIENT ASCENDANT. En genialisk skiva frÄn brittisk/svenska ANCIENT ASCENDANT. Med ett muskulöst riffhantverk parat med oehört svÀng Àr detta en skiva som jag lyssnat mycket pÄ under Äret. Och kommer fortsÀtta lyssna pÄ.

Årets sömnpiller

"Bloodstone & Diamonds" av MACHINE HEAD. DÀr andra hör genialitet hör jag, i detta fall, trött upprepning. MACHINE HEAD Àr ett band vars kvaliteter Àr mÄnga, men pÄ de senaste skivorna har bandet mÄlat in sig ett hörn som jag inte uppskattar. DÀr andra hör stringens hör jag i detta fall bara autopilot.

Årets omslag/förpackning

BEHEMOTH - "The Satanist"

Årets spelning

MORBID ANGEL pÄ KB den 18 december. Hela "Covenant" och ett band som lirade sÄ tajt att det inte gick att fÄ in ett frimÀrke nÄgonstans. Publiken var bedövad.

Årets lĂ„t

Ora Pro Nobis Lucifer av BEHEMOTH. MajestÀtet i den lÄten har gjort att jag har ÄtervÀnt till den gÄng pÄ gÄng under Äret.

Janne Sandstén

10. ”Blood Eagle” – CONAN

Detta Ă€r en löjligt tung och mullrande doom metalplatta,  sĂ„ tjock och trögflytande som lönnsirap att man fĂ„r riktigt svĂ„rt att ta sig ur soffan efter ett varv pĂ„ skivtallriken. 

9. ”Something Supernatural” – CROBOT

FrĂ„n den lilla hĂ„lan Pottsville, US hittar vi CROBOT som levererar en platta med ett makalöst svĂ€ng, catchy blues rock som gör vem som helst glad. 

8. ”Relics Of Sulphur Salvation” – VANHELGD

Årets överraskning, progressiv death metal utan den minsta nĂ„d, en platta fylld med minnesvĂ€rda lĂ„tar. 

7. ”Pale Communion” – OPETH

En skiva fylld med dynamik och kontrast. Ett övertygande slĂ€pp av OPETH. ”Pale Communion” verkligen fyller mig med frid. 

6. ”Royal Blood” – ROYAL BLOOD

En prĂ„lig rockduo som svĂ€nger sĂ„ hĂ€r Ă€r inget man hör varje dag. En skiva fylld med Ă„ngestfylld kaxig sĂ„ng, kraftfullt trummande och en skrĂ€nig bas som lĂ„ter mer gitarr Ă€n sitt ursprung. En mycket frĂ€sch och uppfinningsrik platta. 

5. ”Trails & Passes” – GREENLEAF

Detta Àr ett album fyllt med en stor blandning av fuzzy psykedelisk stonerrock och klassisk hÄrdrock signerat Tommi Holappa, med andra ord en mycket trevlig skiva som jag lÀr Äterkomma till ofta.

4. ”Foundations Of Burden” – PALLBEARER

HĂ€r har vi en tidlös klassiker, en platta som kommer att förgifta ditt sinne helt och hĂ„llet. 

3. ”The Serpent & The Sphere” – AGALLOCH

”The Serpent & The Sphere” bjuder upp till en stor blandning av progressiv avantgardistisk stil av folk metal, post-rock och black metal, dĂ€r den perfekta balansen mellan det extrema och det lugna vackra förmedlas. En skiva du inte kan vara utan.

2. ”Great Western Valkyrie” – RIVAL SONS

”Great Western Valkyrie” Ă€r den mest genomarbetade rockplattan 2014. DĂ€r det tidlösa och klassiska har en sjĂ€l som verkligen tar ditt hjĂ€rta och du vill bara ha mer och mer. 

1. ”Ótta” – SÓLSTAFIR

"Ótta" en skiva som Ă€r bĂ„de antikt och tidlöst. Ett stĂ€mnings fyllt album som verkligen fĂ€ngslar en i sitt karga och lĂ€tt sorgsna budskap. En skiva som verkligen berör en djupt med sin skönhet och lĂ€mnar ett spĂ„r som inte kan tvĂ€ttas bort. Bara luta dig tillbaka, blunda, ta din tid och förlora dig sjĂ€lv i detta mĂ€sterverk!

Årets instrument-insats

Chimes at Midnight – MASTODON dĂ€r hela bandet fĂ„r en eloge för sitt agerande. DĂ€r stora riff bĂ€r lĂ„ten och samsas med tunga lĂ„ngsamma melodiska riff, samt ett makalöst trumspel sida vid sida vid bas och sĂ„ng som hĂ„ller kursen pĂ„ rĂ€tt vĂ€g.

Årets sĂ„nginsats

Jay Buchanan i Rival Sons utan tvekan. Han tar en ton och man fÄr gÄshud, mÀktigt.

Årets mest skruvade

JACK WHITE – Lazaretto vinylen!!

Skivan spelar i tre olika hastigheter, dvs, standard 33 1/3, 45 varv och 78 varv. Om inte det skulle vara nog sÄ gÄr A-sidan baklÀnges, dessutom finns det gömda lÄtar under etiketten. Hur skruvat Àr inte det hÀr sÄ sÀg till.

Årets flopp

"Aelita" av MANDO DIAO. Att bandet tar ut sina svÀngar fick vi reda pÄ vid förra releasen, det var ett strÄlande drag och skivan var exemplarisk, men nu har det gÄtt lite vÀl lÄngt kan jag tycka, detta Àr inte bra.

Årets mest ovĂ€ntade

Att AT THE GATES "At War With Reality" skulle hÄlla sÄ hög klass efter 19 Är trodde nog ingen.

Årets mest förvĂ€ntade

Att AC/DC slÀpper en skiva som lÄter precis som AC/DC.

Årets personliga fynd

MĂ„nga fynd har gjorts i Ă„r,  men sĂ€tter min röst pĂ„ brittiska ROYAL BLOOD och deras sjĂ€lv betitlade debut, ett grymt svĂ€ng för att vara en duo.

Årets sömnpiller

ALCEST – "Shelter", usch vilken trĂ„kig platta detta Ă€r.


Årets omslag/förpackning

"Tellurian” – SOEN, ett magiskt omslag som inte har nĂ„got som helst med rock att göra, synar man den nĂ€rmare sĂ„ förstĂ„r man, genialiskt bra.

NÀr det gÀller förpackningen sÄ gÄr den utan tvekan till Äterutgivningarna pÄ LED ZEPPELINs fem första som Àr riktigt fina och pÄkostade, tÀnker dÄ pÄ deluxe box utgÄvorna.

Årets spelning

MONSTER MAGNET pÄ klubben, Stockholm den 21 januari. HÀrligt att se att de Àr Äter tillbaka med flaggan i topp.

Årets lĂ„t

LĂĄgnĂŠtti av SÓLSTAFIR. SĂ„ vackert, jag blir sĂ„ berörd att tĂ„rarna nĂ€stan börjar falla.






Lämna en kommentar till artikeln:
(Kommentarer som anses stötande, innehćller personangrepp, reklam eller pć annat sätt inte följer vćra riktlinjer kommer att plockas bort.)




Namn: Christofer | Datum: 2014-12-29 09:51:27

Monumentalt starkt musikÄr i Är
vilket syns pÄ era listor.
Saknar dock Hail Spirit Noir,
Skogen och Abysmal Dawn pÄ
nÄgon av dem.
Namn: Martin Bensch | Datum: 2014-12-30 20:33:01

@Christofer: jag hade Abysmal Dawns platta med pÄ min longlist, men den hann inte fÄ tillrÀckligt med speltid för att den skulle ha nÄn chans att slinka med pÄ ÄrsbÀstalistan. Skogen och Hail Spirit Noir har helt flugit under radarn för mig, men ska kollas upp!
Namn: Diamond | Datum: 2015-01-03 15:09:47

Alltid roligt med listor!SjÀlv hamnar jag i en blandning mellan Herr Gustavsson och Manhammer, men Àven kryddat med In Flames (som jag verkar ensam om att tycka om), Exodus och sanctuary (som jag tycker gjort starka comebacks)
Kul och se att Bensch fÄtt in Scar Symmetry i sin lista, dÄ jag tycker dom alltid gjort bra skivor.
Tack för allt grymt jobb ni gör för vÄran Àlskade metal!!!

Namn: Martin Bensch | Datum: 2015-01-04 10:22:25

@Diamond: Vi tackar för berömmet :-)

Till startsida »