Skriven av: Martin Bensch Läst: 2167 ggr. Kommenterad: 0 ggr.


Coldworker
Foto: www.coldworker.com

Örebros COLDWORKER gillar inte att ligga på latsidan. Anders Jakobsson (ex-NASUM), bandets trummis, blir snarare förvånad när jag ställer frågan hur de lyckades få fram en skiva så snart sedan premiärsläppet ”The Contaminated Void”.
- Så snart?! Om vi fick bestämma skulle vi göra en ny skiva per år, men det är ju skivbolagets releaseschema som bromsar upp de planerna, men förhoppningsvis ska vi kunna spela in nästa skiva nästa sommar. Men även om vi är ivriga på att få ut nytt material så hade vi inte kunnat spela in ”Rotting Paradise” tidigare än vad vi gjorde (december 2007) för vi behövde tiden till att skriva klart låtarna.

Bandets, som förutom Anders på trummor består av gitarristerna Anders Bertilsson och Daniel Schröder, Oskar Pålsson på bas och Joel Fornbrant på sång, låtskrivningsprocess såg lite annorlunda ut än på debutskivan.
- Den första skivan skrev vi mycket ihop. Vi hade alla små bibliotek med riff som vi gemensamt pusslade ihop till de flesta låtarna, medan den här gången är de flesta låtarna skrivna individuellt. Det började väl med att någon av de andra killarna tyckte att det skulle vara kul att göra en låt helt själv och så fortsatte det så. För min del är det inget ovanligt för det var så vi jobbade i Nasum. Trots detta tycker jag skivan håller ihop på ett bra sätt, även om man med ett tränat öra kan urskilja de olika låtskrivarna.

Det var inte bara processen att skriva låtar som hann ändras – även inspelningen skilde sig en del åt från ”The Contaminated Void”.
- ”The Contaminated Void” spelade vi in själva i replokalen och även om ljudet blev helt okej, blev det lite rått och vi kände att vi vill avancera ljudmässigt till nya skivan. Med modern teknik kan man spela in alla instrument utom trummor på ett ”primitivt” sätt med bra resultat, så vi lade större delen av inspelningsbudgeten på att spela in trummorna i Soundlab studios, sedan fortsatte vi med resten på tre olika håll så vi kunde arbeta effektivt och billigt på samma gång. Många frågar om detta som om det skulle vara något konstigt, men jag ser det bara som ett effektivt sätt att jobba på. Det enda tråkiga är att inspelningen inte blir en gemensam upplevelse, som det hade varit om vi alla hade varit samlade på en plats, men man får väga det mot alla timmar vi kämpat med låtarna i replokalen innan själva inspelningen. Vad det slutligen handlar om är ekonomi – det finns ingen anledning i dag att spendera 100 000 kr i en studio när man kan täcka upp inspelningen på ca 10 000 och lägga lite mer pengar på mixningen och mastringen. I och med att band till syende och sist betalar sina inspelningar själva – även om det är skivbolaget som lägger ut – så gäller det att minimera kostnaderna.

Flera av Werocks läsare känner nog igen Anders namn från legendariska grindcorebandet NASUM. Frågan är då vad Anders känner att han kunde ta med sig från det bandet in i COLDWORKER?
- Jag har väl egentligen bara tagit med min egen spelstil till Coldworker, och sedan kan man väl säga att grinddelen av vårt sound har följt med, medan metalbiten är något nytt som utvecklats i det nya bandet. Personligen ser jag inte speciellt många likheter, riffmässigt är det helt annorlunda bland annat.

Att lyssna på COLDWORKER är lindrigt uttryckt en resa in i en stenhård, tung och bitvis blastbeatfylld ljudvärld. Lyssnare som känner sig hemma i en traditionell death metalmiljö kommer nog att hitta en hel del att glädja sig åt på bandets två hittills släppta plattor. Hur tycker bandet själva att det låter?
- Man skulle kunna säga att vi spelar amerikansk death metal på ett europeiskt sätt. Men egentligen plockar vi inspiration från det mesta vi lyssnar på som vi tycker är bra. I och med att vi förmodligen har olika favoriter inom death metal så blir det en rolig mix till slut.

Att bandet som så många andra band inom genren gillar att turnera har naturligtvis satt sina spår. En ofrånkomlig fråga är vad är det värsta som har hänt gruppen på turné.
- När det gäller det värsta är det två saker som direkt poppar upp i huvudet. När vi gjorde vår första turné med ARCH ENEMY och PATH OF NO RETURN (vilket var 2006 års upplaga av Close-Up Made us do it-paketet) hade vi en ledig dag som vi och Path fyllde upp med en spelning långt in i Danmark. Efter en evighetslång resa kom vi fram, men det kom INGA besökare och i och med att vi hade en så kallad ”door deal” (där man får alla intäkter) så blev det en rejäl ekonomisk flopp. Sen på förra sommarens turné med MISERY INDEX och DEW-SCENTED så fastnade vi i den Schweiziska tullen. Det låter dock värre än vad det är för det är alltid strul när man ska in i Schweiz och det enda som egentligen hände var att vi fick sitta där i två timmar eller något och betala en deposition för vår merch, som vi sedan fick tillbaka (med växlingsförlust), och inte sålde vi något i Schweiz för att väga upp det hela heller… Inga direkta katastrofer, tack och lov. När det gäller det bästa så är det väl egentligen bara känslan av att få spela för folk och få respons plus att träffa folk och en och annan kändis.

Turnerande innebär ju alltid långa stunder i buss, och jag är mycket intresserad av att få reda på vad bandet lyssnar på under dessa timmar.
- Det är ganska blandat. I och med att konserttimmarna domineras av mangel är det ganska skönt att ha något mildare att lyssna på under resorna. SOUNDGARDEN är väl typiskt ”lyssna på under turné”-band. Sen plockar alla med sig lite allt möjligt konstigt. Joel brukar ha med country av något bistert slag och Anders B har en förmåga att plocka med sig gammal tafflig svensk punk. När vi spelade i Borlänge tidigare i år hade jag med mig IRON MAIDENs ”Somewhere In Time” och ”Seventh Son Of A Seventh Son” som vi lyssnade på hemresan och analyserade duktigt.

Att gruppen allt som oftast tar med sig ett eller två band på turné är ganska vanligt, men vilket band skulle bandet ta med sig om gruppen själv fick välja?
- Det här är ju lite klurigt, för det finns ju massor av favoritband som man skulle vilja turnera med bara för sakens skull, men det gäller att man fungerar socialt också. Tyvärr har man hört en del tråkigheter om vissa band man gillar så det skulle kanske inte vara så roligt som man föreställt sig. Men jag skulle gärna turnera med NAPALM DEATH igen för det är folk som jag går väldigt bra ihop med. Inga egon eller rockstars där inte.

Martin Bensch
2008-06-22






Lämna en kommentar till artikeln:
(Kommentarer som anses stötande, innehåller personangrepp, reklam eller på annat sätt inte följer våra riktlinjer kommer att plockas bort.)





Till startsida »