Skriven av: BiblioteKarin Lst: 2387 ggr. Kommenterad: 2 ggr.


In Flames, Annexet 30/10 2008

Här och nu utnämner jag IN FLAMES till årets bästa liveband.

IN FLAMES har som liveband så mycket samlad cred att de kan de tillåta sig att leka med sitt låtmaterial och spela ut de kort de för kvällen vill, till den alltid älskande publiken. De har så stora marginaler, så mycket kapital att ta av, att de inte kan misslyckas hur de än vänder och vrider på det. Och just därför blir de ständigt allt bättre i sina scenframträdanden. När de tillåter sig att variera spellistan och testa nya vinklar på sitt material, kan de ändå vara säkra på att alltid gå hem med segern. Vilket i sin tur gör oss, som är deras publik, till ständigt nya vinnare.

Således inleder bandet konserten på Annexet med den blodfulla åtta minuters dramatiskt stegrande genialiteten ”The Chosen Pessimist”. Efter halva låten framförd med bandet som bejublade siluetter bakom ett vitt draperi, eskalerar förväntningarna som byggts upp under kvällen till en spänning i publiken så tät att den nästan går att ta på. När täckelsen faller har IN FLAMES försatt sin publik i närmast extatisk förväntan och grunden för kvällens samspel mellan band och publik är sådd och säkrad.

Ytterligare sju-åtta låtar från det senaste albumet, A Sense Of Purpose, finns med i spellistan för alla oss, nya och gamla fans, som älskar låtar som ”Deligth And Angers”, "Move Through Me" och ”Drenched In Fear”. Samtidigt görs plats för en hel rad äldre kärleksobjekt som ”Only For The Week”, ”Trigger”, ”Cloud Connected” och ”My Sweet Shadow”. Dessutom bjuds smärre överraskningar i form av några av de lite mindre kända tidiga låtarna, exempelvis ”Dead God In Me” från The Jester Race, och genom att man introducerar ”Eraser”, en låt som getts ut bara på EPn Mirror’s Truth och på den japanska utgåvan av A Sense Of Purpose. Att döma av publikreaktionen är den dock väl spridd och känd även bland svenska fans.

För en stund gläder jag mig också åt att bandet äntligen tyckts inse att de inte behöver backa upp sig själva med en massa bomber, glitter och raketer. Tyvärr varar detta bara några låtar in i setet, sedan är gnistregnet över oss igen. Men, men, även hos mig har IN FLAMES stora marginaler att ta av, så detta stör bara för en liten stund.

Anders Fridén är, som alltid, fullkomligt intagande och alert i sitt mellansnack och anknyter till aktualiteter såsom debatten om hamstring och försäljning av konsertbiljetter till skyhöga överpriser. Ikväll ser också hela bandet ut att trivas mycket bra på scen, och alla bjuder i högsta grad på sig själva.

Fridén och bandet avslutar med att tacka Stockholm för dessa två kvällar på Annexet genom att spela, och samman med publiken sjunga ”Take This Life”, med en känsla som gör att låttexten frambärs som en gåva från band till publik och tvärtom: ”I’m right here. Stay a while and breathe me in… “

Återigen sopar IN FLAMES mattan med all tänkbar konkurrens. Outstanding.

Bibliotekarin
2008-10-30






Lmna en kommentar till artikeln:
(Kommentarer som anses sttande, innehller personangrepp, reklam eller p annat stt inte fljer vra riktlinjer kommer att plockas bort.)




Namn: Andreas Johansson | Datum: 2009-07-22 21:53:53

Snubblade över denna recension nyss när jag egentligen letade efter något annat, men aldrig har jag läst något om In Flames som fångar precis hur jag upplever dom. Jag var på sista konserten i Annexet och sedan även Lisebergshallen, och fick rysningar när jag läste den här texten och tänkte tillbaka! Tack för en klockren recension!!
Namn: BiblioteKarin | Datum: 2009-09-10 19:48:13

Tack för din kommentar :)

Till startsida »