Skriven av: Mats Manhammar Lst: 1642 ggr. Kommenterad: 3 ggr.


Edguy – KB, Malmö 2009-02-05

Det är nästan tre år sedan Edguy senast gästade Sverige och mina förväntningar är som vanligt höga. Konserten inför ett fullpackat KB inleds med Dead or rock från nya plattan. Låten tillhör inte mina favoriter men tjänar som en adekvat konsertöppnare. Därefter bjuds vi på den populära Tears of a mandrake från skivan med (nästan) samma namn. Jag är allt annat än överförtjust i just den skivan, men låten tillhör trots allt skivans starkare kort och framförs här med stor frenesi. Det går också hem hos publiken. Publiken ja, den är som vanligt vid hårdrockskonserter på KB ganska åldersblandad. Dock tycks den för dagen vara något yngre än vanligt, i vart fall framme vid scenen där vi står. Detta märks också på det relativt dåliga gensvaret som den gamla höjdarlåten Until we rise again (från den suveräna plattan Vain glory opera) får. Gruppens sångare Tobias Sammet däckades enligt rapporter från Tyskland av influensa för en och en halv vecka sedan, vilket ledde till att två konserter i hemlandet fick ställas in. Nu är han dock på benen igen, och de sex senaste dagarna har han gjort fem konserter. Kanske inte den bästa medicinen för att återhämta rösten efter sjukdom… Tobias ser lite sliten ut och ber om ursäkt för att han inte är sitt vanliga jag: ”I sound like a fucking crow.” Riktigt så illa är det emellertid inte. Som tur är besitter han en gudabenådad pipa och piskar, även när han är lite krasslig, de allra flesta av världens vokalister. Tobias röst får sig lite välbehövlig vila under större delen av the Pharao från Mandrake. Ett ovanligt livestycke, men ett intressant bassolo som mynnar ut i en dubbelhövdad gitarrsoloattack skapar en fin stämning i denna långa låt. Därefter framförs den nya singeln Ministry of saints på ett helt oklanderligt och mycket medryckande sätt. Nu vaknar äntligen publiken till på riktigt!

Så är det dags för det obligatoriska trumsolot. Felix Bohnkes solon brukar vara rätt spexiga. Under senaste Sverigebesöket inleddes solot med att Bohnke, iförd Darth Vader-mask, trummade till the Imperial march från Star Wars. Nu inleds solot med att han kompar förinspelad musik från filmen Gladiator. Senare aktiverar han publiken i hög grad. Förutom att vi uppmanas att skrika med på bestämda ställen har han också en liten inbakad ”gissa hårdrockslåten utifrån trumkompet”-tävling. Publiken är med på noterna och sjunger med i We’re not gonna take it. Trumsolot är långt, men då Felix inte bara kan spela omänskligt snabbt utan också besitter en stor musikalitet blir det aldrig tråkigt.

När hela bandet åter äntrar scenen får vi njuta av the Headless game från min personliga favoritskiva Theater of salvation. Under en del av låten leder Tobias publiken i en något otippad allsång genom att upprepade gånger skrika ”Let the Hammer...” varpå den vakna publiken givetvis svarar ”Fall!”. Ja, se tyskar. Därefter kommer en lite annorlunda version av nya låten the Pride of creation. Annorlunda därför att förbandet Heats utmärkte sångare Kenny Leckremo sjunger duett med Tobias. Tobias tänker dock inte låta sig överglänsas och tar därför i för förbundskansler och fosterland. En bra version av en bra låt! Kvällens ballad är småtråkiga Save me som dock piggas upp av att förbandet Heat spexar en del. Det är trots allt Heats sista spelning på den här turnén. Det ordinarie setet avslutas med Superheroes från förra skivan. Det är uppenbart för alla att Edguy är ett mycket samspelt band. När man som i dag dessutom levererar med stor passion kan det inte bli annat än bra. Tobias Sammet är en publikdomptör av rang och fick under konsertens lopp igång den något trögstartade publiken.

Efter applåder och rop är det så dags för extranumren. Hitarnas hit Vain glory opera är först ut och möts av kvällens största jubel. Därefter kommer Lavatory love machine som, trots låtens inte helt seriösa text, tillhör kvällens absoluta höjdpunkter. Konserten avslutas med King of fools. Ett lika oklanderligt val som framförande. Med tanke på den låtskatt Edguy har att ösa ur hade de dock kunnat spela hela natten.

Trots vissa mindre problem med rösten fegade Tobias aldrig, utan satsade hela tiden allt. Rösten höll också i stort sett under hela kvällen. Min enda anmärkning mot konserten är att jag saknade livefavoriten Babylon. Men med tanke på att den bitvis går omänskligt högt och att Tobis röst mot slutet av konserten började bli märkbart sliten kan man egentligen inte klaga på att den uteblev. En Edguy-konsert är alltid en underbar upplevelse och denna kväll var inget undantag. Tobi och hans mannar drar vidare mot nya mål (bl.a. Sydamerika och Japan) och jag kan bara hoppas att det inte dröjer tre år tills de är tillbaka nästa gång.

Mats Manhammar
2009-02-09






Lmna en kommentar till artikeln:
(Kommentarer som anses sttande, innehller personangrepp, reklam eller p annat stt inte fljer vra riktlinjer kommer att plockas bort.)




Namn: Martin Bensch | Datum: 2009-02-11 10:41:27

Gött att du har kommit igång Mats!
Namn: Mats Manhammar | Datum: 2009-02-11 21:54:31

Tack ska du ha Martin. Det känns bra!
Namn: Fredrik Draksvans | Datum: 2009-11-13 18:36:16

Klart man var där. Och HELT KLART att rösten nästan tog slut efter Until We Rise Again!

Till startsida »