Skriven av: Werock Läst: 2099 ggr. Kommenterad: 0 ggr.


SWEDEN ROCK FESTIVAL fredag 5/6

Martin:
UNLEASHED
Before the Creation of Time, Into the Glory Ride, Hammer Battalion Unleashed. Där har ni tre skäl till att UNLEASHED fullkomligt äger fredagens begivenheter. Bandet har två lägen – snabbt och snabbare och de visar med all tydlig önskvärdhet varför svensk dödsmetall hyllades som den råaste formen av metal under tidigt 1990-tal. UNLEASHEDs musik handlar inte, och kommer förmodligen aldrig att handla, om finess och god smak – det behövs inte när de förutom ovan nämnda trio låtar bränner på med Midvinterblot, This Is Our World Now, To Asgaard We Fly plus några andra raka death metal-rökare under sin timme på scen. Basisten/sångaren Johnny Hedlund är precis så gastande som man vill att en frontman i ett dödsmetallband ska vara. Bandet njuter i fulla drag under sin konsert, det headbangas synkroniserat så fort tillfälle ges. Andra band kan syssla med finess, för egen del är det skönt att veta att UNLEASHED gör så som de alltid gjort – lirar death metal med plattan i mattan – vilket räcker väl så långt. 8/10


Foto: Mats Manhammar/Martin Bensch

IN FLAMES
Största bandet någonsin på festivalens huvudscen? I vilket fall är Göteborgsbandet det första svenska band som får äran att headlina på festivalens huvudscen – belackarna hävdar att bandet har varit igång för kort tid – personligen tycker jag att det snarare borde vara fler mer samtida band som får möjlighet att headlina, och att festivalen nu måste speeda upp föryngringsprocessen som IN FLAMES konsert nu får anses inleda på Festival Stage.

Bandet gör endast en konsert i Sverige under sommaren, och hade innan giget utlovat ett sanslöst användande av pyro – detta löfte höll de – men i motsats till andra skribenter tycker jag inte att bandet gör en av sina bättre insatser under festivalen.

Låtmaterialet spänner inte över hela karriären – att inte en enda låt spelas från ”Lunar Strain” eller ”The Jester Race” – (en markering från bandets sida?) tycker jag, i likhet med flera andra misstänker jag, är svagt. Annars finns det gott om godis, Touch of Red, Trigger, Pinball Map, Come Clarity, Dead End (världspremiär med Lisa Miskovsky som gästsångerska) Cloud Connected, The Mirror’s Truth, Quiet Place, Take This Life, My Sweet Shadow, där har ni 9 anledningar till undertecknads extas under konserten: Delight and Angers, Coerced Coexistence, Bottled, The Hive, Disconnected, Only for the Weak (när ska de egentligen droppa denna ganska mediokra låt?), Embody the Invisible, Square Nothing, Alias, The Chosen Pessimist, där har ni 11 skäl till att jag står och tänker på annat. Att bandet dessutom tar pauser mellan varje låt gör att tempot sänks märkbart i konserten, något som jag tycker att fler band borde tänka på - det är inte bara vilka låtar man framför som räknas. Som åskådare hade jag inte velat kunna hämta andan som jag kunde nu, utan hellre blivit totalt överkörd. Anders Fridéns mellansnack blir också emellanåt lite väl töntigt och i vissa fall rent dumt, som när han utbrister ”Kom igen, värm oss lite”. Anders, det borde vara självklart att det är i motsatt riktning värmen ska gå.

IN FLAMES hade vad mig anbelangar öppet mål, och vanligtvis krutar de kulan stenhårt i nätet – fredagskvällens konsert är dessvärre ett stolpe ut-gig för mig. 6/10


Foto: Mats Manhammar/Martin Bensch

Mats:
JON OLIVA’S PAIN
I det tidiga eftermiddagsljuset på Festival Stage framför Jon Oliva med sitt band lite kramgoa låtar. Då jag, trots påstötningar från en del SAVATAGE-fans, ännu inte har hunnit lyssna in mig på någon av herr Olivas kompositioner har jag ganska svårt att uppskatta konserten. Jon Oliva sitter under större delen av spelningen bakom sitt keyboard och ser glad ut. När han någon gång med hjälp av sin käpp reser sig upp fascineras jag mest av hans storlek. Rent musikaliskt låter det bra, särskilt i de (alltför) många balladerna. De bakfulla åskådarna röjer dock inte särskilt mycket. Det är först vid avslutande SAVATAGE-klassikern Hall of the Mountain King som publiken vaknar till på riktigt. Bland alla SAVATAGE-fans lyckas sedan jag fånga det signerade trumskinnet, något som väl bokstavligt talat får betecknas som att kasta pärlor för svin... 5/10

Fredagen blir sedan för min del i flera bemärkelser ganska blöt. Jag ser delar av CRUCIFIED BARBARAS, MOTÖRHEADs och finska KIVIMETSÄN DRUIDIs konserter, men känner väl inte att jag kan skriva något intelligent om någon av dessa.

IN FLAMES
Nu svär jag kanske i kyrkan, men jag har aldrig riktigt förstått IN FLAMES storhet. Ett band som DARK TRANQUILLITY är för mig betydligt intressantare och hade verkligen förtjänat att få uppnå samma berömmelse. Men, men, det är i varje fall väldigt trevligt att ett svenskt band för en gångs skull får vara sist ut på Festival Stage under en av festivalens dagar. IN FLAMES är dessutom det yngsta band som har fått äran att headlina en festivaldag. Bandet bildades dock redan 1990 och medlemmarna är 35 år gamla i snitt, så det är inte direkt några dunungar vi pratar om. Spelningen genomförs som väntat på ett bra sätt. Då grundaren och gitarristen Jesper Strömblad ligger inlagd för sitt alkoholmissbruk har Niclas Engelin (ENGEL) återigen fått hoppa in. Detta påverkar dock inte samspeltheten. Det märks verkligen att bandet har varit ute mycket på vägarna. Under Metaltown förra året spenderade IN FLAMES 400 000 kr på pyroteknik. Det rekordet har de lovat att slå på SRF. Göteborgarnas show är verkligen imponerande. Vi snackar snygga ljuseffekter och mycket eld och fyrverkerier. Anders Fridéns mellansnack är tillbakalutat och skönt avslappnat. Han spexar lite emellanåt och tar vid ett tillfälle på sig en rosa peruk som han får från publiken. Jag vet inte om det beror på kylan (det gör det förmodligen), men spelningen känns kanske aningen för lång. Tempot i konserten påverkas också negativt av att det ibland blir alltför långa uppehåll mellan låtarna. Sedan kan jag reta mig lite på att Anders Fridén bitvis fiskar lite väl mycket efter applåder och publikens uppskattning. ”Kom igen, rör på er, sjung med!” Allt som allt gör IN FLAMES dock en lyckad spelning som visar att det går att satsa på hårdare, yngre band som festivalens huvudattraktioner. 7/10






Lämna en kommentar till artikeln:
(Kommentarer som anses stötande, innehåller personangrepp, reklam eller på annat sätt inte följer våra riktlinjer kommer att plockas bort.)





Till startsida »