Skriven av: Werock Lst: 1688 ggr. Kommenterad: 0 ggr.


AMON AMARTH och ENTOMBED Club 700, Örebro 2009-10-07

 Dagen innan jag åker till Örebro för att beskåda AMON AMARTH, ENTOMBED och EVILE nås jag av den tragiska nyheten att EVILEs basist Mike Alexander avlidit dagen innan, efter en konsert i Luleå. EVILE finns således inte med i Örebro men AMON AMARTH och ENTOMBED väljer att fortsätta turnén till Mikes ära.

Trots idogt death metallyssnande i över tio år har jag tidigare inte haft glädjen att se ENTOMBED live, förväntningarna är därför på topp inför bandets konsert. Efter att en intressant liten bluesvisa spelas i PA-systemet så brakar konserten igång på storslaget manér med Serpent Saints, från senaste skivan med samma namn. ENTOMBED går alltså på knock från första sekund, även om publiken inte verkar vakna förens andra spåret I For An Eye – också det ett kanonspår. ENTOMBED har på senare år nedmonteras till en kvartett och tyvärr förstör det helhetsintrycket en del. Alex Hellid är en formidabel gitarrist, med en lysande scenkarisma, men det är ofrånkomligt att det känns lite tomt i hans solopartier – trots att han flankeras av Sveriges bästa basist, Victor Brandt (TOTALT JÄVLA MÖRKER, ex-SATYRICON), som ersatt Nico Elgstrand under hans pappaledighet.

 Konserten stagnerar aningen i halvtid men när den helt underbart svängiga covern Night Of The Vampire (Roky Erickson) spelas så väcks alla i publiken till liv igen, och ENTOMBED kopplar ännu en gång greppet över publiken och håller i det till slutet. LG Petrov är en maskin på scen, en blandning mellan världens hårdaste man och en mysgubbe som verkligen intresserar sig för att alla ska ha kul. Och det har vi. ENTOMBED ångar på, med tjugo års rutin i ryggen, och hade det inte varit för bristen av en gitarr hade detta varit nästintill fulländat. Jag har blodad tand och kommer kämpa för att få uppleva bandet igen.

 AMON AMARTH beträder sedan scenen för att totalt mangla sönder oss med sin melodiösa death metal. Att bandet blivit till en stor angelägenhet märks på fler sätt än att de faktiskt får ENTOMBED att agera förband. Scenshowen de bjuder på är påtagligt arenamässig och både Johan Hegg (sång) och Olavi Mikkonen (gitarr) har en pondus som tagit från valfritt vikingaslag. Konserten inleds med titelspåret från senaste monstergiven ”Twilight Of The Thunder God” och Club 700 totalt exploderar. Det bjuds både på gammalt och nytt även om det fokuseras på senare material vilket glädjer mig då AMON AMARTH visat en stigande kvalitetskurva för i princip varje släpp. LG Petrov gör ett inhopp i Guardians of Asgaard (LG sjunger även på studioversionen av låten) och det hela låter rysligt bra. Johan Hegg tillägnar även Fate Of Norns till EVILEs basist Mike Alexander, vilket blir en mycket vacker gest.

 Det är ingen hemlighet att jag har lite svårt för AMON AMARTHs vikingatema. Mina tankar dras då och då till lyteskomik såsom MANOWAR bjuder på nu för tiden, men lyckligtvis håller sig stockholmsgänget på rätt sida linjen och under Death in Fire och Runes To My Memory är det komplett omöjligt att fokusera på något annat än musiken. Det här är så bra. En storslagen konsert från ett storslaget band och jag önskar verkligen att få se bandet på en större scen framöver.

 Om det är min konserttorka som får mig att svälja både AMON AMARTH och ENTOMBEDs konserter med hull och hår går bara att spekulera i, men sanningen är att musik är subjektivt och jag åker ifrån Örebro med ett leende efter att bevittnat det bästa death metalsverige har att bjuda på för tillfället.

Jonas Andersson
2009-11-01

 AMON AMARTH Stora Vega, Köpenhamn 2009-10-15

 Spelningen i Oslo några dagar tidigare var utsåld. Inför konserten i Köpenhamn hade arrangören tvingats byta lokal, eftersom man insåg att den först tilltänkta inte skulle räcka till. När jag med en öl i handen släntrar in framför scenen på Stora Vega har även denna lokal fyllts till bristningsgränsen. Förutsättningarna för en bra kväll är således goda och eftersom AMON AMARTH är ett av mina absoluta favoritband är mina förväntningar höga. Jag är pinsamt nog inte tillräckligt inlyssnad på ENTOMBED för att kunna göra en bra recension av bandets konsert. Jag nöjer mig därför med att konstatera att Stockholmskvartetten verkligen lyckades få igång publiken (även om gensvaret under bandets konsert i Malmö dagen efter skulle bli ännu bättre).

 

När så AMON AMARTH äntrar scenen och drar igång sin konsert med Twilight of the Thunder God tätt följd av fantastiska Tattered Banners and Bloody Flags börjar publiken röja på allvar. Bandet har genom ett idogt turnerande svetsats samman musikaliskt och slipade frontmannen Johan Hegg får verkligen publiken att äta ur hans hand. Inte så konstigt kanske, när bandet radar upp hit efter hit under hela konserten. Kvällens verkliga höjdpunkt inträffar när legendaren L-G Petrov kommer upp på scenen för att, precis som på senaste skivan, framföra mäktiga Guardians of Asgaard tillsammans med Johan Hegg. Bandet är på hugget och L-G och Johan growlar som besatta och sporrar verkligen varandra till stordåd! Konserten tar senare en allvarligare vändning när låten The Fate of Norns från skivan med (nästan) samma namn dediceras EVILE och deras nyligen avlidne basist Mike Alexander. ”The fate of norns awaits us all, there is no way to escape (...)” Fruktansvärt, men sant. Härefter avslutas det ordinarie setet med den urstarka låttrion Death in Fire, Runes to My Memory och Victorious March och jag börjar fundera på om det kommer att bli några extranummer. I mitt lyckorus kan jag nämligen inte komma på några uppenbara låtar som bandet inte redan har spelat under kvällen (förutom personliga favoriten Gods of War Arise som jag förmodligen aldrig kommer att få höra live). Publiken vet bättre och gör allt för att få ut bandet på scenen igen. När korpskrik hörs ljuda i lokalen blir det uppenbart att AMON AMARTH mycket riktigt har ytterligare några äss kvar i vikingahjälmarna. Kvällen avslutas med Cry of the Blackbirds och allsångsfavoriten The Pursuit of Vikings. När jag med ett fånigt leende på läpparna vandrar ut i den bistra Köpenhamnsnatten på väg mot centralstationen och tåget hem till Malmö har jag bara en enda tanke i huvudet: ”Mindre än ett dygn till nästa konsert, mindre än ett dygn till nästa konsert, mindre än ett…”

 Setlist AMON AMARTH: Twilight of the Thundergod, Tattered Banners and Bloody Flags, Valkyries Ride, Asator, Varyags of Miklagaard, Hermod’s Ride to Hel (Loke’s Treachery Part 1), Guardians of Asgaard, Where Silent Gods Stand Guard, Live for the Kill, The Fate of Norns, Death in Fire, Runes to My Memory, Victorious March, extranummer: Cry of the Blackbirds, The Pursuit of Vikings

 Mats Manhammar
2009-11-01

 

 

AMON AMARTH och ENTOMBED Kulturbolaget, Malmö 2009-10-16

Att Sverige är ett land bortskämt med att husera flera dödsmetallband av mycket hög kvalitetshalt blev uppenbart under fredagens konsert med legenderna ENTOMBED och genrens nya gullegrisar AMON AMARTH.

Flera har kommenterat att det är lite avigt att ENTOMBED öppnar för AMON AMARTH när det egentligen borde vara tvärtom – och jag är till viss del beredd att hålla med efter gårdagens uppvisningar. Ett band gick ifrån kvällen med en seger – i den mån man nu ska använda denna term när man pratar musik – och det bandet var i min bok inte AMON AMARTH.

ENTOMBED med oefterliknelige frontmannen L-G Petrov kommer in och öppnar med Chief Rebel Angel från ”Morning Star”, en av mina absoluta favoritlåtar, och brakar utan avbrott in i Demon från ”Wolverine Blues”. Det är ren extas från början och publiken är med på noterna. Det blir ett mäktigt röj som håller i sig konserten igenom. Att ENTOMBED har en makalös låtskatt att ösa ur blir bara mer och mer uppenbart för varje gång jag ser bandet – Eyemaster, When In Sodom, Serpent Saints, Left Hand Path, Stranger Aeons, Out Of Hand - är några av pärlorna denna kväll som bandet levererar med en förödande tajthet. Bitvis går det undan, men det som kännetecknar ENTOMBED är det brutala sväng som har varit ett signum för bandet redan från de första släppen. Stranger Aeons är ett mycket bra exempel på detta med ett makalöst trumlir från Olle Dahlstedt. ENTOMBEDs konsert visar med all önskvärd tydlighet att bandet fortfarandet är en kraft att räkna med.

När AMON AMARTH går på är temperaturen väsentligt högre än under ENTOMBEDs set. Bandet hälsas som hjältar, och störst, bäst och vackrast - i alla fall enligt bandets fans - är sångaren Johan Hegg. Så pass hyllad som denne bjässe är av publiken var det längesedan jag såg en frontman bli – de skriker hans namn framför bandets vilket ju är lite anmärkningsvärt. Att AMON AMARTH har drösvis av turnévana märks, jag finner inget att anmärka på där, och att deras låtkatalog rymmer tillräckligt med godis för att tillfredsställa publiken är också tydligt. De två senaste släppen ”With Oden On Our Side” och ”Twillight Of The Thunder God” har lyft gruppen till den högsta nivån inom svensk dödsmetall. Ändå tycker jag att bandet är lite för bekväma på scen – det bränner naturligtvis till i låtarna och det röjs föredömligt både på scen och i publiken – men setet saknar det driv och tempo som skulle kunna göra konserten till en större upplevelse än vad den nu blir. Sen måste jag faktiskt säga att jag tycker att bandet har låtar som är lite för lika varandra – framför allt gitarrarbetet koncentreras till ett monotont malande av det klassiska bisvärmssurret, och i lagom doser är ju detta helt ok – men inte ständigt och jämt. Därför står jag redan under fjärde låten och är faktiskt en smula uttråkad, och denna känsla vill inte släppa under resten av konserten.

AMON AMARTH gör en godkänd konsert som i mycket räddas av bandets fantastiska rutin – men för mig som vet vilka stordåd bandet är kapabelt till blir konserten lite av en besvikelse.

Martin Bensch
2009-11-01






Lmna en kommentar till artikeln:
(Kommentarer som anses sttande, innehller personangrepp, reklam eller p annat stt inte fljer vra riktlinjer kommer att plockas bort.)





Till startsida »