Caliban
"Ghost Empire"

Releaseår: 2014
Betyg: 6/10

Officiell hemsida»
Skivbolag»
Användarbetyg: 0.5/10
Antal röster: 35




Läst: 757ggr | Kommentarer: 0 | Inlagd: 2014-03-01

En smekning snarare än en käftsmäll
Tyska CALIBAN är nu inne på sitt 17:de verksamhetsår och efter ett uppehåll åren kring decennieskiftet och återkomsten med "I Am Nemesis" 2012 släpps i år bandets nionde album. "Ghost Empire" består av 48 minuter och 12 spår. Lyriken är på engelska utöver ett spår som, liksom på förra plattan, framförs på modersmålet. Låtmaterialet är inte dåligt, framförandet kompetent och i det stora hela mycket CALIBANskt men tyvärr inte heller särskilt roligt och inget som riktigt förmår skaka om.

Det är väldigt mycket "emo metal" över det hela, och 30 SECONDS TO MARS är det band som mest återkommande dyker upp i tanken vid lyssning (refrängen i yOURe song och inledningen på Good Man är två exempel bland många). Jag gillar Jared Letos band, men låt 30 SECONDS sköta det de är bäst på, och låt CALIBAN vara det CALIBAN som tidigare fått mig att vilja rusa ut på gatorna, sparka in en dörr(nåja) eller i alla fall på något sätt agera. Hockeykörerna signalerar mer "heja, heja!" än het ilska. Allsångsfaktorn går bortöver all rimlighet i en låt som Chaos - Creation.

Bäst är skivan i andra fjärdedelen, med spår som Wolves and Rats - vilken uppvisar fina likheter med fantastiska We Are The Many från "I Am Nemesis" - samt tyskljudande nebeL och ilsket bittra I Am Ghost. Sen kommer en halvsåsig Devil's Night följd av en gladrolig yOURe Song:

This is your song - this is our song
We're flesh and bone, so sing along
Oo-a-a-a-a-a-o, oo-a-a-a-a-a-o...


Där någonstans försvinner mitt intresse och min koncentration helt, och resten av spåren vill liksom aldrig fastna riktigt, hur många varv jag än låter skivan gå. Jag ruskas knappt ens om av hawaii-gitarren som, helt omotiverat känns det, inleder Cries And Whispers (mer nödrim stundar: "I can't feel my aching heart - Everything has fallen apart").

"Bandet är som bäst i sina argaste stunder" skrev jag om "I Am Nemesis" (2012) och det är som en stor del av den glöden har falnat. Visst hör jag en viss upprördhet lite här och då, men det saknas helig vrede, den där ilskan som tycks kunna försätta berg. Och visst finns det en hel del som är bra på "Ghost Empire", men tyvärr är det framför allt det mindre bra som lämnar spår i minnesbanken. Så, även fortsättningsvis blir det ganska säkert "I Am Nemesis" eller annat tidigare material som åker in i spelaren när behovet av uppror och CALIBANsk urladdning pockar på. Inte "Ghost Empire".




/BiblioteKarin





Startsida recensioner »



(Kommentarer som anses stötande, innehåller personangrepp, reklam eller på annat sätt inte följer våra riktlinjer kommer att plockas bort.)


Annonser: