Portrait
"Crossroads"

Releaseår: 2014
Betyg: 7/10

Officiell hemsida»
Skivbolag»
Användarbetyg: 0.9/10
Antal röster: 20




Läst: 662ggr | Kommentarer: 0 | Inlagd: 2014-05-01

Portrait - Crossroads
När PORTRAITs andra skiva ”Crimen Laesae Majestatis Divinare” kom för tre år sedan köpte jag in den till Helsingborgs Stadsbibliotek. Jag lyssnade på skivan inte ens en gång rakt igenom. Redan då var jag grundligt trött på den retrovåg som svepte över landet, och som i stort sett hyllades unisont av landets journalistkår. Att PORTRAIT lät som en blandning mellan IRON MAIDEN (favoritband) och MERCYFUL FATE (inget favoritband) gjorde inte saken bättre. Jag menar, varför skulle jag lyssna på ett band när jag kunde gå till originalkällorna? Precis.

När jag såg att ”Crossroads” låg uppe i Metal Blades iPool tänkte jag att jag måste ju kolla om det låter likadant. Cynisk till sinnes tryckte jag igång första låten At The Ghost Gate. Fy satan. I positiv mening - fy satan! Antingen var det 3 års mognad från min sida (även om jag mycket starkt betvivlar det) som fick poletten att trilla ner, eller så var det faktumet att PORTRAIT med At The Ghost Gate snickrat ihop en låt som satte krokarna djupt i lekamen för nog blev jag sittande lyssnandes på hela albumet. Efterföljande We Were Not Alone vars rent überjävliga pigga driv blev låten som sparkade undan alla tvivel - det tredje albumet från bandet som jag hade dömt ut var för bra för att avfärda.

Här står riffglädjen i centrum - det finns gott om gitarrmumma från Christian Lindell och David Olofsson om jag säger så. Att det liras solon på ett synnerligen inbjudande sätt gör att jag bara gillar bandet än mer. Kompet från trummisen Anders Persson och basisten Cab Castervall är precis så stabilt och framför allt samspelt som man vill att det ska vara. Sången från Per Lengstedt är dock vad som imponerar mest. Visst hör man att bandet älskar exempelvis JUDAS PRIEST, men jag väljer att helt bortse från detta faktum. Det är en ruggigt imponerande sånginsats genomgående - allt från det låga registret till de patenterade illtjuten behärskar Lengstedt till perfektion.

Har ni inte redan hört ”Crossroads” bör ni kolla in den - det är fest i ordets allra bästa bemärkelse från i stort sett första till sista ton.

/Martin Bensch





Startsida recensioner »



(Kommentarer som anses stötande, innehåller personangrepp, reklam eller på annat sätt inte följer våra riktlinjer kommer att plockas bort.)


Annonser: