In Flames
"Siren Charms"

Releaser: 2014
Betyg: 5/10

Officiell hemsida»
Skivbolag»
Anvndarbetyg: 0.8/10
Antal rster: 30




Lst: 774ggr | Kommentarer: 0 | Inlagd: 2014-09-13

In Flames – Siren Charms
Hur närmar man sig en skiva som ”Siren Charms”, det elfte studioalbumet från ett av landets största akter genom tiderna? I vanlig ordning så kan man krasst konstatera att det går att välja minst tre sätt:

1. Som enskilt verk.

2. Som första skivan man hör av bandet.

3. Som ett band med ett tungt och förpliktigande förflutet.

Jag brukar undanhålla mig från att läsa andras recensioner innan jag har skrivit min egen – så gjorde jag inte denna gång. De som betraktar bandets tidiga diskografi (läs fram till ”Reroute To Remain”) som ojämförligt bäst, de har i stort sett unisont kapat ”Siren Charms” i knähöjd. Många andra har hyllat skivan som fantastisk.

För mig som upptäckte bandet vid tiden för ”Clayman”, storligen uppskattade ”Reroute To Remain”, gillade ”Soundtrack To Your Escape” och ”Come Clarity”, struntade i ”A Sense Of Purpose” och gillade vissa låtar på ”Sounds Of A Playground Fading” blir det både krångligare och lättare att förhålla sig till ”Siren Charms”. Krångligare för att IN FLAMES är ett band jag egentligen vill gilla, lättare då jag inte har det minst sagt fanatiska förhållningssätt som många har till bandet. IN FLAMES hamnar inte på en top 20-lista över favoritband när det gäller mig, men är inte ett band som jag tycker att jag kan avfärda rakt av heller.

”Siren Charms” tillkomst i synnerligen klassiska Hansa Studios i Berlin har beskrivits som ett stålbad av stora mått från bandet självt. Att välja just denna studio där många klassiska skivor har spelats in upplevdes som inte helt problemfritt av bandet. Jag har mycket lite studioerfarenhet, men jag har faktiskt svårt att köpa bandets tillskrivande av en specifik plats så stor betydelse. Bandet har nämligen helt andra, och synnerligen allvarliga problem att ta tag i som jag ser det.

Det första är att låtmaterialet är extremt splittrat. Jag har faktiskt, efter över 10 genomlyssningar, svårt att se en röd tråd genom skivan. Kanske är detta en sak som växer fram efter fler genomlyssningar. Men faktumet är att detta är en skiva där jag verkligen har svårt att komma ihåg låtar – ett illavarslande tecken. Det andra är att jag har ännu svårare att köpa Anders Fridéns sång till stora delar. Det är inte faktumet att detta är bandets mest growlbefriade skiva i karriären som är problematiskt – det är faktumet att den knarrande och gnälliga insatsen faktiskt är direkt irriterande. När det väl growlas som i When The World Explodes låter sången krystad och på gränsen till vad Fridén klarar av. Och då har jag inte ens nämnt att låttiteln är direkt usel.

Finns det då ingenting som är bra? Jo – gitarrarbetet mellan Gelotte och Engelin är fint, basen hörs bra och Daniel Svenssons trumspel är kul att lyssna på. Jag stör mig inte som vissa andra på hur trummorna låter. Men det är bara det att jag tycker att jag har hört det mesta av det bandet presterar på ”Siren Charms” på tidigare skivor. Jag saknar det där lilla extra som bandet har bjudit på tidigare. Ni kanske tycker att jag har för höga krav på IN FLAMES? Jo, kanske det – men detta är inget lingongäng – och då blir det inte ett betyg på den övre delen av skalan som plockas fram. ”Siren Charms” är ingen höjdarplatta, men det finns betydligt sämre både i bandets diskografi och i övrigt.



/Martin Bensch





Startsida recensioner »



(Kommentarer som anses sttande, innehller personangrepp, reklam eller p annat stt inte fljer vra riktlinjer kommer att plockas bort.)


Annonser: