Sick Of It All
"Last Act of Defiance"

Releaseår: 2014
Betyg: 7/10

Officiell hemsida»
Skivbolag»
Användarbetyg: 0.3/10
Antal röster: 24




Läst: 521ggr | Kommentarer: 0 | Inlagd: 2014-11-16

Sick Of It All - Last Act of Defiance
28 år är en väldigt lång tid. Det är onekligen länge nog för att de flesta band skulle bli trötta på allt, slänga in handduken, säga upp bekantskapen med varandra, och byta svettigt scenröj mot meditationsövningar i en trivsam förort. Det är dock inte tillräckligt länge för att New York-sönerna i SICK OF IT ALL skall börja göra skäl för namnet. Detta trots att hardcore-papporna varit med i gamet länge nog för att konceptet "wall of death" brukar ackrediteras dem – och då kanske ni fattar att detta är ett gäng med många (och alldeles äkta) battle scars…?

Särskilt stridströtta känns dock bandet inte på denna sin tionde dust med verkligheten (elfte, om man räknar in 2011 års nyinspelning av gamla favoriter, "Non-Stop"). Kanske är det som trummisen Armand Majidi säger, att SICK OF IT ALL är ett av få band som fortfarande är genuint frustrerade och arga över sakernas tillstånd i världen? Med oblyg pretention konstaterar skinnpiskaren i alla fall att det alltid funnits band som skriver medvetet ytliga eller skojfriska texter, som tilltalar ytliga och/eller självvalt ignoranta personer, och att majoriteten av musiken han idag ser runt sig har slutat vara revolutionär.

Energinivån på "Last Act of Defiance" är det alltså inget fel på, men även om texternas tema må vara revolutionärt är det inget särskilt revolutionerande med skivans innehåll. Det är nog få som lär tycka att innehållet inte matchar innehållsförteckningen. Det handlar alltså om en klassisk (om än ganska varierad) hardcore-platta, med gott om allsångs-hooks, köttiga riff, halsbrytande tvåtaktspartier och så där trivsamt apförbannade vrål från sångaren Lou Koller.

Spännvidden är som sagt ganska god; jämför till exempel ganska punktralliga nummer som Beltaway Getaway med moshiga Losing War, så förstår du vad jag menar. Båda två för övrigt bra spår, även om det charmigaste numret nog är avslutande DNC. Här hinner SICK OF IT ALL både avhandla en röjvänlig tvåtaktsvers, en allsångsrefräng de luxe, och ett par "Oi! Oi! Oi!"-utrop som faktiskt inte känns ett dugg kitchiga. Så länge gubbarna tänker hålla den klassen, kan de alltså gärna få prångla ut hardcore-dängor i 28 år till.

Kom igen nu, höj volymen, bilda två flanker, och backa bakåt. You know what to do next…



/Fredrik Sandberg





Startsida recensioner »



(Kommentarer som anses stötande, innehåller personangrepp, reklam eller på annat sätt inte följer våra riktlinjer kommer att plockas bort.)


Annonser: