Jordan Rudess
"The road home"

Releaseår: 2007
Betyg: 7/10

Användarbetyg: 0.3/10
Antal röster: 28



Köp skivan nu hos:


Läst: 1683ggr | Kommentarer: 0 | Inlagd: 2007-10-02

"A PROG MASTERPIECE!!! You've taken these songs to a whole new level, yet totally respected the original compositions. One of my favorite CD's of 2007!"
- Mike Portnoy, Dream Theater

Jag vet att jag inte är den enda som är skeptiskt inställd till coverplattor, eller hyllningsplattor som de flesta väljer att benämna dem nuförtiden. Det krävs mycket av gruppen/artisten för att övertyga lyssnaren. För att tillföra något nytt till en gammal klassiker så fordras en hel del kreativitet och finurlighet. På ”The Road Home” gör Jordan Rudess ett försök att skaka nytt liv i låtar med bland annat Genesis, Yes och Gentle Giant. Han vill helt enkelt med sina egna ord ge något tillbaka till de artister som förde in honom på den progressiva banan.

På sitt nya album använder sig Jordan inte bara utav sina egna musikaliska egenskaper utan har även med sig gästmusiker så som Neal Morse, Nick D’Virgilio, Steven Wilson och Kip Winger. Skivan innehåller 6 spår med en längd mellan 3 och 23 minuter vilket ofta är ett tecken på att något väldigt progressivt är på ingång. Så även i detta fall.

Det är inte för intet som Dream Theater keyboardisten kallas för ”The Wizard”. Rudess kan verkligen mästra sitt instrument och han är inte blygsam med att visa det på sin nya soloplatta. Albumet öppnar till min stora förvåning med en riktigt bra version av ”Dance on a Volcano”. Det visar sig snart att det gäller för hela skivan. Dom gamla progklassikerna låter verkligen fräscha i Jordans händer. Detta dels på grund hans egna kreativa tillförande men även en sylvass produktion gör sitt. För egen del är även Kip Winger ett inslag som höjer skivans mervärde. Kip är ju inte en vokalist som förknippas med den progressiva världen så att få höra honom i en annan miljö är väldigt roligt. Att han dessutom sjunger suveränt gör ju inte saken sämre.

”The Road Home” är inget alster för nybörjare. Albumet är mycket komplext och endast ett par sekunders okoncentration kan få en att helt tappa fattningen om låten man lyssnar på. Bortsett från det har jag inte mycket att klaga på. Även fast Jordan valt att ta med ”Piece of Pi” som är egenskriven så kan han, precis som alla andra, bara nå till en viss höjd med en coverplatta. Dock en max höjd som han inte är långt ifrån att nå.

/Footstomp





Startsida recensioner »



(Kommentarer som anses stötande, innehåller personangrepp, reklam eller på annat sätt inte följer våra riktlinjer kommer att plockas bort.)


Annonser: