Demiurg
"Breath of the Demiurg"

Releasećr: 2007
Betyg: 6/10

Användarbetyg: 0.8/10
Antal röster: 26




Läst: 1310ggr | Kommentarer: 0 | Inlagd: 2007-03-01

Vad Àr dÄ en Demiurg kan man frÄga sig och vad Àr det som gör bandet sÄ speciellt?
Demiurgen sÀgs enligt kristen-gnostisk teologi ha skapat vÀrlden. Emellertid lÀmnar vi historielektionen dÀrhÀn för hÀr manglas det dödsmetall i den gamla hederliga skolan. Om dÄ Demiurg för mÄnga Àr ett okÀnt bandnamn, bör dess medlemmar vara klart mer intressanta. UpphovsmÀnnen Àr inte mindre Àn Dan Swanö (ex-Bloodbath, Edge Of Sanity, Nightingale) och Rogga Johansson (Paganizers, Ribspreaders). DÄ jag Àr barnsligt förtjust i det simpla, men ack sÄ rena renset i Bloodbath, torde Breath Of The Demiurg vara en klockren skiva i mitt stall. Eller?

Skivan öppnar starkt med lĂ„ten ”The Dreams Without End”. En dödssmocka som sitter som gjuten i ansiktet pĂ„ lyssnaren. Det handlar om en relativt snabb lĂ„t som har i syfte att leverera hĂ„rdhet utan pardon. Sedan spinner det vidare i samma spĂ„r nĂ„gra lĂ„tar framĂ„t. Effektiv dödsmetall dĂ€r snabba riff och melodier avlöser varandra. För Ă€ven om det rör sig om dödsmetall, tydlig influerad av 80-talets innovatörer, hittar man tydliga influenser av andra slag pĂ„ detta album. Jag kan inte frĂ„ngĂ„ det faktum att det kan skönjas lite Göteborgssound, dock utan att det för den delen blir stereotypiskt eller ooriginellt.
HalvvĂ€gs genom debutalstret tycker jag mig höra en förĂ€ndring i musiken. DĂ„ de tidigare lĂ„tarna bjöd pĂ„ gammal hederlig nostalgi börjar musiken nu ta form och skapa sig sin egen identitet. ”Monolithany” bjuder pĂ„ mer teknisk metal som pĂ„minner om tidiga Fear Factorys industriella signum samtidigt som tydliga black metalvibbar förstĂ€rker lĂ„ten ytterligare. Vidare trampas takterna ner till midtempo i ”Orbiting A Dead Sun” innan det bĂ€r av igen med ”Scorn Empire” och ”Monolithany Pt. II”. En lĂ„t som andas mycket Göteborg anno 1995 och dĂ€r ett tydligt melodisk gitarrlead visar var skĂ„pet ska stĂ„. Förövrigt en lĂ„t som undertecknad anser vara den trallvĂ€nligaste pĂ„ skivan. Slutligen avslutas albumet vemodigt med det instrumentella spĂ„ret ”Sarnath (City Of IB Pt. II)”.

Tydligen var avsikten med Demiurg att vara ett i raden av band som lirade svensk dödsmetall men tog sedan en annan skepnad och utvecklades till nĂ„got annorlunda. Det hĂ„ller jag med om för det egentliga ”felet” denna debut lider av Ă€r att vara nĂ„got splittrad. Det Ă€r inte förrĂ€n mot slutet dĂ„ Demiurg verkar ha hittat sitt sig sjĂ€lvt och vet vad det vill spela. Det Ă€r ocksĂ„ dĂ€r jag hittar mitt intresse i ett annars bra och teknisk första opus.

/Tomasz Swiesciak



Läs även:
Demiurg - The hate chamber


Startsida recensioner »



(Kommentarer som anses stötande, innehćller personangrepp, reklam eller pć annat sätt inte följer vćra riktlinjer kommer att plockas bort.)


Annonser: