Amon Amarth
"The Crusher(reissue)"

Releaseår: 2009
Betyg: 7/10

Officiell hemsida»
Skivbolag»
Användarbetyg: 0.8/10
Antal röster: 44




Läst: 1235ggr | Kommentarer: 0 | Inlagd: 2009-11-02

En återutgåva som krossar?
Likt en flodvåg av kallt, mörkt och stormpiskat nordsjövatten väller AMON AMARTHs vikingainspirerade dödsmetall in över lyssnaren. Den soniska stormen utgörs i det här fallet av nyutgåvan av 2001 års ”The Crusher”. Förutom en remixad version av originalskivan medföljer också som bonus en live-CD där skivan framförs i sin helhet.

AMON AMARTH brukar beskrivas som melodisk dödsmetall, vilket för den oinsatte kan skapa associationer till band med betydligt mjukare framtoning. Visst, vikingarna smyckar visserligen sitt låtmaterial med rikligt med harmonier och melodier, men tro inte för ett ögonblick att tyngd och mörker saknas! Låtarna på skivan är välfyllda med drivna riff, matiga dubbelkaggar och avgrundsdjupa vrål från sångaren Johan Hegg.

Något som slår mig redan vid första genomlyssningen är hur helgjuten produktionen är. Ljudbilden är kompakt och fyllig, men samtliga instrument framträder ändå med god tydlighet. Den ursprungliga produktionen står Peter Tägtgren (PAIN, HYPOCRISY) för, och nyutgåvan är remixad av Jens Bogren. De båda herrarnas arbete tillåter verkligen låtmaterialet att visa sig från sin bästa sida.

Låtmaterialet, ja. Enda spåret som inte håller önskvärd standard är bonusspåret på CD ett; POSSESSED-covern The Eyes Of Horror. I övrigt är samtliga spår av hög klass och väl värda att lyssna på. Problemet är väl möjligen att för få spår sticker ut i positiv bemärkelse, vilket hade behövts för att lyfta skivan från ”riktigt bra” till ”utmärkt”. Enda påtagliga undantaget utgörs av Risen From The Sea (2000), där bandet flörtar med black metal på ett högst angenämt sätt.

Live-CD:n då? Tja, visst visar den att AMON AMARTH är ett skickligt liveband, och att Johan Heggs röst faktiskt låter bättre live 2008 än den gjorde på skiva 2001 (!) – men därmed inte sagt att den tillför särskilt mycket. För att en liveskiva skall ha ett genuint existensberättigande, är det viktigt att interaktionen med (och gensvaret från) publiken framgår tydligt. Så sker inte riktigt tillräckligt här, varför känslan mest blir den av en återupprepning av CD ett.

Det sammantagna intrycket av denna jubileumsutgåva är ändå gott, då låtmaterialet är starkt och produktionen utmärkt. Betyg? En sjua.

/Fredrik Sandberg



Läs även:
recension av AMON AMARTHs "Surtur Rising" (2011)


Startsida recensioner »



(Kommentarer som anses stötande, innehåller personangrepp, reklam eller på annat sätt inte följer våra riktlinjer kommer att plockas bort.)


Annonser: