Alabama Thunderpussy
"Open Fire"

Releasećr: 2007
Betyg: 4/10

Användarbetyg: 0.4/10
Antal röster: 44



Köp skivan nu hos:


Läst: 1373ggr | Kommentarer: 0 | Inlagd: 2007-04-01

Efter flertalet medlemsbyten Ă€r veteranrockarna i Alabama Thunderpussy tillbaka med sitt sjĂ€tte opus ”Open Fire”. Vederbörande kĂ€nner inte till gruppens musik men det lustiga bandnamnet har inte passerat mig helt obemĂ€rkt. Skivans omslag skvallrar om musik med stake. En muskulös och avklĂ€dd (och förmodligen stereotypisk) nordisk viking pryder konvolutet, prĂ€glat av den atmosfĂ€r du finner pĂ„ valfritt album av Manowar. GĂ„r du in pĂ„ bandets hemsida möts du av en man som spyr vĂ€tska ur alla kroppsöppningar. Nu vet du vart ribban ligger för musiken. Vill du sĂ€nka dig till samma nivĂ„?

Bandet bildades för elva Ă„r sedan, inte i Alabama som man kan tro, utan i Richmond Virginia. Lagom till skapandet av detta album, klev bĂ„de basisten John Peters och sĂ„ngaren Johnny Wells undan till förmĂ„n för ersĂ€ttarna Mike Bryant respektive Kyle Thomas. Musiken dĂ„? Ja, hĂ€r har vi att göra med kukig stonerrock som andas Texas och den amerikanska södern. Ytterligare superlativ sĂ„som rökig whiskeyrock som bĂ€st avnjuts till ett barslagsmĂ„l och nakna white-thrashstrippor förklarar kanske musiken nĂ€rmre. Vokalisten pĂ„minner mig lite om en blandning mellan Glen Danzig och Iced Earth’s forne sĂ„ngare John Shaffer. Med andra ord Ă€r sĂ„ngaren idealisk för den musik bandet spelar. Emellertid har jag svĂ„rt att hĂ„lla med om skivbolagets egna beskrivning om att detta Ă€r tvĂ€ttĂ€kta metal som levererar hĂ€nsynslös hĂ„rdhet och att ”Open Fire” Ă€r bandets mĂ€sterverk. SĂ„ mycket för opartiska skivbolag


MĂ„nga av alstrets elva lĂ„tar lĂ€mnar mig orörda och passerar obemĂ€rkt förbi utan nĂ„gon som helst antydan till att skaka om lyssnaren. Det Ă€r sĂ„dana spĂ„r som kallas utfyllnad. Nu Ă€r jag kanske överdrivet hĂ„rd mot Alabama Thunderpussy för det finns faktiskt nĂ„gra pĂ€rlor bland all gyttja. ”Words Of The Dying Man” Ă€r en lĂ„t med ett riktigt skönt groove och variation i sĂ„ngstil. Murkna gitarrer Ă€r ett tydligt signum genom hela albumet och inget undantag görs för ”None Shall Return” som pĂ„minner mycket Judas Priest anno ”Breaking The Law”-eran. Fast hĂ€r gĂ„r inte bandet in pĂ„ en bank och rĂ„nar den med elgitarrer utan snarare in pĂ„ en strippklubb och sĂ€tter pĂ„ alla brudar hĂ€nsynslöst utan att betala. Vidare Ă€r ”Valor” en tung historia med schyssta gitarrleads.

Förutom just dessa tre smÄtt fantastiska lÄtar som verkligen stÄr ut pÄ ett annars platt album, finner jag inget mer av intresse för mig. Fans av bandets tidigare album kanske hittar nÄgot de gillar men jag föredrar mÀn som duschar och Àr allmÀnt renliga av sig.

/Tomasz Swiesciak





Startsida recensioner »



(Kommentarer som anses stötande, innehćller personangrepp, reklam eller pć annat sätt inte följer vćra riktlinjer kommer att plockas bort.)


Annonser: